2010 Titari från Brunelli

Italiens nationaldag den 2 juni firades med att vi på kvällen drack ett glas amarone. Då duger så klart inte vad som helst. Det fick bli något i den yppersta eliten.
Kvällen därpå avgjordes Champion League-finalen i fotboll. Vi amaronenördar höll givetvis på Juventus, men dessvärre var motståndarna alltför bra i andra halvlek. Vi kunde trots allt trösta oss med ett glas superläcker amarone.

Det Juventus inte klarade av, det klarade Brunellis Campo del Titari i version 2010 av dvs att göra en prestation helt på topp.
Du som vill veta lite mer om denna vingård som tillhör Vintankars absoluta favoriter klickar in på den här länken. Jag har tidigare skrivit om årgångarna  2009, 2010, 2011. Det är bara att klicka på resp årtal så får du våra tankar om just det vinet.

Titari görs på druvorna Corvina och Corvinone (75%), Rondinella (15%) och Oseleta (10%). Vinstockarna har en ålder av 40-45 år och växer på en av deras vingårdar i San Pietro in Cariano som är belägen 400 m över havet.

Dryga tre månader får druvorna torka. Sedan en jäsningsprocess som tar upp emot 40 dagar. Vinet får slutligen mogna i 36 månader på nya franska ekfat innan det tappas på flaska.

På fredagskvällen häller jag upp ett glas till hustrun och mig, som får stå och luftas i tre timmar. Redan vid upphällningen kan jag notera en vidunderlig doft av mörk frukt, en del torkad frukt, örter samt lite körsbär i sprit.
Spritdoften är helt borta då vi tre timmar senare börjar avnjuta vinet tillsammans med några hårdostar. Allt annat har förstärkts och så har det tillkommit jord, läder och kakao. Detta är en ljuvlig doftbomb.

Det har gått drygt ett år sedan jag senast drack Titari 2010. Kanske inte samma ungdomliga intryck ikväll. Istället börjar det smyga sig in lite mognare toner. Den har dock behållit sin fina friskhet. Alkoholen har tonats ner rejält sedan sist.

Det första vi noterar är den exklusiva bärkompotten med körsbär och björnbär som fanbärare. Därpå följer blåa plommon, torkad frukt, finmalda örter och ett litet inslag från fathanteringen. Tanninerna finns där och bjuder ett behagfullt motstånd liksom en finstämd syra ger friskhet.
Eftersmaken är lång och gigantisk. Söta, mörka körsbär, torkad frukt (katrinplommon, lite russin, dadlar) och en bitterljuv ton av riktigt mörk choklad.

Ännu en gång visar Titari sin klass. Fast riktigt upp till årgångarna 2009 och 2011 tycker jag inte 2010:an når.

Betyg 5-