Bortamatch i Hamburgsund.

Tiden bara rusar iväg. Helgen före midsommar besökte vi våra goda vänner Stig och Anki i deras lilla paradis i Hamburgsund. Vi kom upp alldeles lagom till lunch. Stig fixade till några delikata korvar på grillen.

Till detta bjöds ett öl. Egenhändigt gjort av Stig.
Alldeles enastående gott. Det här hade man gärna haft ett gäng av för att njuta solgassande dagar.










Det blev en långpromenad på eftermiddagen. Färjan över till Hamburgö. Bohuslän visade upp sig från sin allra bästa sida. Det är inte utan att man tänker på Evert Taubes visa "Inbjudan till Bohuslän".

Efter långpromenaden satt det verkligen fint med ett glas Magò. Massimagos fina rosébubbel. Vi hyllade årgång 2014 för någon vecka sedan. Årgång 2016 är precis lika bra, så bedömningen kvarstår.
Betyg 4

Maten gick i havets tecken. Vi serverades skaldjur till förrätt. Räckor och havsskräftor.
Vinerna kom från Systrarna Suavia. Vi träffade dom en ljuvlig majdag för ett par år sedan. En provning med Gardasjön alldeles intill oss. Du kan läsa om detta här.

Vi ställde Massifitti mot MonteCarbonare. Till skaldjuren gjorde sig Massifitti bäst, medan MonteCarbonare var en underbar matchning till den ugnsbakade laxen.

2014 Massifitti.
Det här vinet görs uteslutande på druvan Trebbiano. Suavias egendomar ligger runt byn Fittà. Här har det odlats Trebbiano di Soave i flera hundra år. Vinstockarna till just detta vinet är dryga 10 år. Dom växer i vulkanisk jord på en höjd av 300 m över havet. Vinet har fått ligga till sig i cirka 15 månader på ståltank.

Färgen går i en blekgul nyans.
Doften präglas av den kalkrika jorden med instick av lite vulkanmineraler. Detta tillsammans med jasmindoften och lite limeskal får oss att bli riktigt nyfikna på smaken.
I munnen är det ett krispigt vin med en stor och fin syra. Vi känner gula äpplen, någon liten ton av päron, en hel del örter och så de där underbart rika mineraltonerna. Ett alldeles strålande skaldjursvin.
Betyg 4

2015 Monte Carbonare.
Vinet är gjort på druvan Garganega till 100%. Jäsningen sker på stålfat. Vinet har fått ligga till sig i 15 månader på stålfat innan det släpps ut på marknaden.
Årgång 2015 är precis lika god och charmig som de tidigare jag druckit och skrivit om: 2011, 2012 och 2013.
Jämfört med Massifitti så tar MonteCarbonare för sig lite mer. Det finns lite mer tryck i smakerna. Citrus, gula äpplen, gula stenfrukter, de skifferaktiga mineralerna, den lätta blommighet och de finmalda örterna.

Allt är på plats, men tar aldrig över utan låter den ugnsbakade laxen spela huvudrollen.
Visst är det här ett ungt vin, som nog kan växla upp ett hack med något år i källaren. Dock är det inget jag långlagrar.
Fasligt gott är det redan idag.
Betyg 4

Så blev det dags för lite hårdostar. Vi bjuds då på min absoluta favorit i amaronevärlden.

2009 Campo del Titari
En amarone som befinner sig på sin topp just nu. Alldeles enastående bra. Det blir bara inte bättre än så här. Jag har skrivit hyllningar tidigare och hänvisar till dessa. Årgång 2009 men även årgångarna 2010 och 2011 är fantastiska.
Betyg 5

2008 Acinatium
Detta är en Recioto di Soave, vilket betyder att det gjorts på torkade druvor. I det här fallet Garganega till 100%. Vinet har först fått ligga till sig i nästan två år på tunnor av ek, för att därefter få ytterligare ett år på ståltank innan det buteljerats. Slutligen får vinet ligga i ca ett år på butelj innan det anses redo för marknaden.
Systrarna gör ca 3 500 flaskor av Acinatum.

Ett sött vin men samtidigt med en stor friskhet. Här finns aprikoser, persika, nektariner, aningens mandlar, några stänk honung och så dessa ljuvliga steniga mineralerna. Någon liten lätt citruston har också smugit sig in.
En perfekt matchning till den ljuvligaste Toscakakan med färska persikor.
Vinet får betyget 4-
Toscakakan med persikor får betyget 5

Helgen avslutades på söndagen med en tur på Hamburgsundskanalen. Så vackert!
Ett intensivt dygn med fantastisk mat, goda viner och Bohuslän när det är som bäst.
Fast bäst är nog de viktiga och angelägna samtalen.