En Amarone och en Chateauneuf-du-Pape: 2009 av Casa dei Bepi och Domaine St Préfert

I början på veckan hade vi besök av våra goda vänner V och A. En vänskap som närmar sig 40 år. Gemensamma resor, barn i samma ålder och ett brinnande intresse för samhällsfrågor har svetsat oss samman.

Vi har tillsammans vid två tillfällen rest runt i Valpolicella, så det är närmast självklart att en amarone måste finnas med då vi träffas. Jag har dessutom plockat med en Ch9dP då vi serverar grillade lammentrecoter som huvudrätt.

Domaine Saint-Préfert.
Apotekaren Fernand Serre köpte för snart hundra år sedan egendom (80 ha) någon mil norr om Avignon. Han skapade där Domaine Saint Prefert. Det är sedan 2003 Isabel Ferrando som styr verksamheten.
Idag görs det två vita och fyra röda viner. Man odlar 13 olika druvor. Grenache står för 70%, Mourvèdre för 15% och resterande femton procent fördelas således på elva olika druvsorter.

2009 Chateauneuf-du-Pape
Detta är deras s k instegs-Ch9dP. Den är gjord på druvorna Grenache (80%), Cinsault (10%), Mourvedre (5%)och Syrah (3%). Hälften av vinet har legat på cementtankar och den andra hälften på 600 l ekfat, som använts tre gånger tidigare. I cirka 15 månader har vinet fått ligga till sig innan det buteljerats.
Det är en stor och mäktig doft med begynnande mognadstoner som vi får ta del av. En blandning av röda och mörka bär, en tydlig ton av blåa plommon och ett stort knippe örter. Någon liten nyans av viol kan vi också ana oss till.

Jag drack det här för kanske sex år sedan när det lanserades på "Bolaget". Jag gjorde då en anteckning "Ungt, friskt och lovande. Gott".
Idag kommer belöningen för att ha lyckats hålla fingrarna borta i sex år. Det här är helt enkelt förbaskat gott. Den ungdomliga frukten är ersatt av en något mer mogen frukt. Fortfarande med en bra friskhet tack vare den förträffliga syran. Tanninerna bjuder fortfarande ett försiktigt motstånd, men vinet upplever jag idag som ganska runt och mjukt. Smaken av bär och frukt har mognat och djupnat. Mogna blåa plommon, solmogna björnbär, skogshallon och körsbär noteras. Gott om örter som för tankarna till Provence. Lång eftersmak med lite sötlakrits i avslutet.
Betyg 4+
I beställningssortimentet finns årgång 2011 till 240 kr. Det får nog bli en komplettering!

2009 Casa dei Bepi
Viviani har jag skrivit om åtskilliga gånger här på bloggen.
Just Casa dei Bepi tillhör en av mina favoriter. Tidigare årgångar jag skrivit om:  2003, 2004, 2006, 2007 och 2009.

Ja, jisses vilket vin Casa dei Bepi i version 2009 år. Helt sagolikt gott. Ändå så tror jag att det finns lite mer att krama ur den om ett år eller två.

Doften är såväl kraftfull som elegant med massor av mörk frukt, en del torkad frukt, lite örter och kakao.

I munnen är det en amarone som lämnat ungdomen bakom sig, men ännu inte nått det fullmogna stadiet. Här finns så klart Vivianis traditionsenliga elegans, men den är också mer kraftfull än vanligtvis. Den mörka frukten med söta, mörka körsbär, blåa plommon och skogsbär dominerar till en början intrycken. En välbalanserad palett av torkad frukt, lite örter och kakao skänker vinet en fin komplexitet. Jag upplever vinet lite mer tanninrikt än vad jag gjort med tidigare årgångar, vilket gör det lite lättare att kombinera till olika maträtter. Eftersmaken är formidabel. Lång som bara den med mera mörk frukt, kryddor, lite lakrits och i avslutet den där lilla bitterheten som vi associerar med mörk choklad av riktigt hög kvalitet.

Betyg 5-