Modena och Lambrusco.

Det är först i sommar som Vintankar på allvar provat några Lambrusco. Åker en till Emilia Romagna på sommaren och temperaturen klättrar upp över 30 grader, ja då söker en efter svalkande drycker, gärna med lite lägre alkohol i. Vi har nyss kommit hem från en resa, där vi hade ett par övernattningar i Modena. Och så klart drack vi ett par olika Lambrusco. Riktigt frälsta blev vi inte, men visst är det ett spännande vin.

Det går ju inte att gå förbi Modena utan att nämna att det är här Ferrari har sitt ursprung.

Pavarotti föddes också strax utanför Modena.

En mycket trevlig Saluhall, där det vimlade av olika Balsamico varianter och andra läckerheter.












Lambrusco är en druvsort med ett 60-tal olika kloner. Det är framförallt i Emilia-Romagna som druvorna odlas, men visst odlas dom i ytterligare en del områden i Italien. Det finns 8 DOC-klasser för Lambrusco, där de viktigaste är Grasparossa, Salamino och Sorbara. Vinet görs som torrt, halvtorrt (amabile) och sött (dolce). Det får användas andra druvor bl a ancellotta, men viner DOC klassificerade måste innehålla Lambrusco till 85%.
Lambrusco är också namnet på en vintyp som är mousserande och rött eller rosa i färgen.
Vinet får jäsa på ståltankar och genom att tillsätta en mängd ojäst must till det färdigjästa vinet så åstadkommes en andra jäsning. Även den sker vanligtvis på ståltank (charmat-metoden), men visst förekommer det även att vinet får jäsa en andra gång på flaska (champagne-metoden).

Lambrusco di Sorbara från Torre Tusini

Resans första Lambrusco. Vi drack det till en lättare lunch. I mitt tycke också resans bästa Lambrusco, om detta berodde på omständigheterna med tryckande värme, trevlig personal och god mat ska jag låta vara osagt. Friskt, törstsläckande och tusan så lättdrucket var det, men samtidigt med en stor portion charm under ytan. En hel del röda bär, lite lingonsyrlighet och små nätta inslag av örter och sten-mineraler. Producenten håller till någon mil norr om Modena i SanProspero.

Lambrusco di Sorbara, Selezione, Francesco Vezzelli.

Vi köpte den här flaskan på rekommendation i saluhallen. Producenten håller till i utkanterna av Modena. En Lambrusco i lite stramare stil, men också med mer fruktsötma. Massor av ljusa körsbär och jordgubbar samt grusmineraler. Lite av en besvikelse.

Lambrusco Grasparossa di Castelvetro, Giacobazzi

Den här har beteckningen Amabile och klassas därmed som halvtorr. Lättdrucken, visst finns det en sötare frukt, men också en liten lätt bitter ton i avslutet. Enkelt. OK i den ljumna sommarnatten. Ett glas får räcka.

Centenario, Grasparossa di Castelverto från Cleto Chiarli
Den här högg jag på flygplatsen. Ville ju få med mig en flaska hem för att bjuda brodern och svägerskan på.

100 % Grasparossa. 36 timmar lång maceration. Ett par månaders återhämtning på ståltank innan buteljering. Lite kraftfullare med mörka bär som kompletterar de röda bären. En hel del både steniga och järnhaltiga mineraler. Lite mer juice och samtidigt eleganta tanniner. Den här gillar jag.

Riktigt tänd på Lambrusco har jag väl inte blivit, men inte heller avskräckt. Jag kommer att fortsätta mitt sökande efter någon riktigt bra. På Systembolaget kan jag notera att det finns 13 olika flaskor varav 5 finns i det ordinarie sortimentet. Av dessa har jag läst en del gott om Fondatore (90223), så det får bli en flaska vid tillfälle.
Jag vet att den danske vinhandlaren Carlo Merolli är en stor älskare av Lambrusco, så vid nästa Danmarksresa får det nog bli ett besök hos honom.