Det har varit en helg fylld med grått, grått, grått.......
Ännu tristare blir det med dessa restriktioner som gäller, men hustrun och jag följer FHM:s rekommendationer. Håller avstånd, inga sociala kontakter inomhus, umgås endast utomhus med vänner som lever som vi själva gör. Det mest äventyrliga vi gör är att åka och veckohandla på en tid då det är extremt lite folk i butiken. Javisst tusan är det trist... Nu gäller det att hålla ut.
Annat var det för ett år sedan. Just den gångna helgen förra året var vi i Stockholm. Leonardo Ruffo från den lilla producenten Ernesto Ruffo var på besök. Jag skrev en artikel på Clubamarones hemsida om den provningen. En fullständigt makalös provning. Vilka viner!! Klicka in på länken ovan och läs om deras viner. Två av dom finns på SB med nr 79586 och 78121.
Campogadis är gjort på druvorna Corvina, Corvinone och Rondinella som vuxit på vinstockar som är 15-45 år gamla och belägna på ett vinfält som ligger 190 m över havet. Druvorna plockas så klart för hand och får sedan ligga och torka (appassimento) 8-20 dagar innan de avstjälkas, krossas och vinifieras. Torkningstiden är beroende på årgång. Jäsningsproceduren tar runt 15 dagar och äger rum med skalkontakt. Vinet får sedan ligga till sig i cirka 24 månader på franska ekfat varav 70% har använts tidigare. Vinet får efter att det buteljerats ligga på flaskan i ytterligare ett par år och släpps först ut på marknaden då Ernetso och Leonardo tycker att det är moget för det. Flasktiden varierar därför från år till år. Dom gör runt 4 500 flaskor per år av Campogadis.
Ja detta är en alldeles enastående Valpolicella Superirore. Av alla de Superiore jag smakat håller jag Ernesto Ruffos Campogadis högst. Jag drack för ett år sedan årgång 2013. Samma visa då!
2014 var ett tufft år i Valpolicella. En kall och blöt vår övergick i en sval och regnig sommar. Därtill upprepade hagelstormar. Sammantaget ledde detta till att många avstod från att göra en Amarone, så gjorde exempelvis Roccolo Grassi vars vinfält med amaronedruvor ligger granne med Ernesto Ruffos vingård. Minns jag rätt så sa Leonardo at dom klarat sig så pass bra att det förmodligen blir en amarone. Dom har ännu inte släppt årgång 2011, så vi får vänta och se.
Allt detta till trots har vi en Superiore av världsklass i våra glas.
Färgen går i en mycket mörkröd nästan svart och djup färgton.
Doften är stor och intensiv med en komplex mörk frukt i centrum. Här finns örter, kryddor, läder, jord, piptobak och krossad sten i väl avvägda portioner. Även aningens vanilj, kola och kanel kan vi precis ana oss till. Så stort, så mäktigt att en enda sniff får oss att sitta och småle för oss själva.
I munnen tar det nästan andan ur oss. Det finns kraft men den är underordnad elegansen. Redan vid den första lilla klunken möts jag omedelbart av en stor, rätt så kraftfull frukt där de mörka körsbären, de mogna björnbären och de blåa plommonen står i centrum. Strax därpå några små nypor örter och kryddor. Rakt igenom en bra friskhet med fjäderlätta tanniner. De senare bjuder ett behagfullt motstånd. I den långa eftersmaker ännu mera mörka bär, lite choklad, en finstämd ton av svartpeppar, lite vanilj och kola, några torkade frukter och aningens sötlakrits. Detta är bara så gott. Samspelet kraft, balans och elegans är det som gör vinet så stort.
Kanske kan det utvecklas något mer, men att det kommer hålla den här mycket höga nivån i många år till är jag övertygad om.
Ibland räcker bara orden inte till. Har jag med min doft- och smakbeskrivning lyckats förmedla den eufori som hustrun och jag kände då vi njöt av det här vinet? Hoppas det.
Ja ni förstår själva att detta är ett sanslöst gott vin. På "Bolaget" kostar det 545 kr och kan något vin vara värt 545 kr så är det Campogadis.
Betyg 5-
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar