Veckans amarone: 2004 Corte Sant Alda

Vintern håller fortsatt även Västkusten i ett järngrepp. Det måste vara många år sedan vi haft en så långvarig vinter. Vi får värma oss inomhus och låta amaronen göra sitt jobb. Ingen CL-fotboll den här veckan, men det hindrar inte Vintankar från att plocka fram en flaska ur källarskrymslena.

Den här veckan blev det en amarone från Corte Sant´Alda.
Vingårdarna ligger nordöst om Verona i den lilla byn Mezzane di Sotto.
Den ägs av Marinella Camenari, som också är vinmakare. Hon uttrycker sin filosofi som "Det är min skyldighet att söka själen i denna plats och min målsättning är att vi aldrig ska utsätta rankorna för spänningar. Vi ska vara ett stöd för dem och när de behöver assistans finns vi där med naturliga hjälpmedel."
Vingården etablerades 1970 och det har pågått ett ständigt förändringsarbete. Dom tillämpar idag biodynamiska odlingsmetoder och Marinella är övertygad om stjärnbildernas betydelse för slutresultatet. Hon anger att det här är ett naturvin.
Idag förfogar man över drygt 16 ha och har en årsproduktion på 82 000 flaskor.
Det görs en Soave, en basvalpolicella samt två superiore och en recioto förutom de två amaronevarianterna.
Vi dricker ikväll deras standard amarone, men det görs också en prestigeamarone med namnet Mithas. Av standardamaronen görs det 12 000 flaskor. Prestigeamaronen Mithas görs det bara runt
1 000 flaskor av och endast exceptionellt bra år som 1995, 1997, 2000, 2004 och 2006
 Källa www.vinovativa.se 

2004 Amarone Corte Sant´Alda

Druvblandningen är 40% Corvinone, 30% Corvina och 30% Rondinella
Marinella Camerani torkar sina druvor på traditionellt manér i träbackar helt utan temperatur- eller fuktkontroll. Tack vare erfarna skördearbetare som kritiskt endast väljer de bästa klasarna samt de svala vindarna från Lessinibergen undviks eventuell röta helt.

Därefter övergår processen till det toppmoderna, där de torkade druvorna i februari får jäsa med naturliga jäststammar i öppna, franska träkar.
Corte Sant’Alda lagrar sin Amarone enbart i franska ekfat. Marinella använder främst barriquer men några 500 liters tonneaufat ingår också. Just det här vinet har lagrats 26 månader i franska barriquer och tonneau (20% nya).




Hustrun och jag njuter av det här vinet under tisdagen och onsdagen. På tisdagen när jag öppnar flaskan häller jag upp två glas, som får stå och luftas drygt 1,5 timma innan vi äter kvällsmat. En redig lyxkänsla en vanlig tisdagskväll. Vinet är precis lika bra på onsdagskvällen. Vi kan egentligen inte se att vinet förändrats något mellan de två dagarna.

Vi möts av en stor och komplex doft. Mörka körsbär, torkad frukt, katrinplommon och några små nypor örter.
Och så en intensiv russindoft. Att det är amarone i glasen råder det ingen tvekan om.

I munnen dyker det upp smaker som mörka, söta körsbär, katrinplommon, solmogna björnbär, torkad frukt och en del örter. Smaken är komplex och ingredienserna ligger där i lager på lager. Inte allt på en gång utan var sak i sänder. Allt förpackat i en elegant kostym. Det finns en liten pigg syra i mellanpartiet. Den är viktig för att  vinet inte skall bli syltigt. Tanninerna är undanträngda, men dom finns där, lena och silkiga. Eftersmaken är på amaronevis lång, utsökt och utdragen. Frukten och örterna får sällskap av russin med en liten sötma och försiktiga toner av fat.
Det vilar ett mått av stor elegans över den här amaronen. Helt på topp idag, men vänta inte för länge med att njuta av 04:an.

En amarone att njutas av på kvällen i sällskap av lite hårdostar och funderingar över livets väsentligheter.

Vi köpte vår flaska för snart fyra år sedan och betalade då 499 kr.
Nu är det årgång 2008 som säljs på SB. Årgång 2009 lär vara på ingång.

Betyg 4+

2005 Plexus

Hos Vintankar är det mest viner från Europa som konsumeras och kanske mest är det italienska viner. Någon gång emellanåt gör vi nerslag i resten av världen, så blev det den här kvällen.
Kvällens vin köptes in efter att ha läst bloggen WinePunk. Det var mycket av beskrivningen som stämde överens med Vintankars preferenser.

2005 Plexus, John Duval
Vinet är producerat av John Duval Wines, som håller till i Barossa Valley, South Australia, Austalien.
John Duval är en legendarisk vinmakare med trettio år hos Penfolds och som mellan 1986 och 2000 var chefsvinmakare. Han startade eget år 2003 och har koncentrerat sig på fyra viner.
Plexus, som är en Rhoneblandning på syrag, grenache och mourvedre.
Entity, som är ett rent syrahvin.
Elgio en slags prestige syrah.
Plexus vitt, som är gjort på druvorna marsanne, roussanne och viognier.
Inget av vinerna finns för närvarande tillgängligt på Systembolaget.
Målet med verksamheten lär vara att uttrycka "The Barossa Fruit and Terroir".

Syrah 50% från vingårdar i Stockwell, Light Pass, Ebenezer och Marananga
Grenache 34% från vinstockar som är över femtio år gamla från vingårdar i Stockwell, Light Pass och Rowland Flat.
Mourvedre 16% från riktigt gamla stockar, några som är över hundra år, i Light Pass och Angaston.
Vinet har fått mogna i sexton månader på franska ekfat.

Vi har en alltså en Rhoneblandning från Barossa Valley.



Vi möts av en hyggligt stor doft, där vi först noterar röd frukt i form av körsbär och hallon, men det finns lite mörkare toner av solmogna björnbär. Doften är komplex och efterhand kommer det fram mörk choklad, eneträ och örter. På slutet känner vi en viss ton av ek, som vittnar om att vinet har legat på ekfat. Tonen av ek är servil och försiktig och den värsta ekallergiker borde inte kunna ha några invändningar mot detta.

Vi tar en sipp och låter vinet virvla runt i gommen några sekunder. Vi känner smaker av röd frukt: mosade körsbär, skogshallon, lite röda vinbär och några söta jordgubbar. Den röda frukten överraskar oss. Vi hade förväntat oss frukt av ett mörkare slag, men för all del lite mörka bär finns det, nämligen övermogna björnbär.
Några rejäla nypor av de läckraste örter cirkulerar runt, men frukten får spela första fiolen. Frisk och god syra skapar en fräschhet. Tanninerna ger vinet en viss stramhet, detta trots att de är finkorniga, avrundade och på gränsen till lite silkiga. Eftersmaken är lång och där får de mosade körsbären sällskap av kaffe, choklad och lite lakrits.. Kryddorna tar för sig lite mer nu, men tar aldrig över.

Det här är ett riktigt gott vin. Alla delar sitter på plats och de olika ingredienserna balanseras mot varandra på ett ypperligt sätt. Vinet känns bra nära sin topp, men också med en lång levnadstid framför sig.
Vi köpte vinet via SB:s beställningssortiment någon gång under 2011. Vi betalade då 279 kr.
Just nu verkar det inte finnas några viner från John Duval hos SB, men när de dyker upp ja då ska Vintankar vara snabb på tangenterna.

Betyg 4+

A la Gloire du mon Grand-Pere

Vi har haft ett sug efter Chateauneuf-du-Pape ett tag. Häromdagen gjorde vi slag i saken och korkade upp en flaska från Bosquet des Papes. Det blev deras A la Gloire du mon Grand-Pere av årgång 2009. Vad vi tyckte om årgång 2007 kan du läsa här.

2009 A la Gloir de mon Grand-Pere. 
Vinet kallas även "Cuvée Grenache" då det till 98 % består av den druvsorten. De resterande 2 procenten är Cinsault. Vinet produceras enkom de bästa årgångarna. 
Druvorna kommer från en enda av egendomens vingårdar och den ligger i nordöstra delen av appellationen som har ett lite svalare mikroklimat än resten av byn. Jordmånen är kalkblandad lera och detta skänker vinet en mineralig och stram struktur bakom den generösa och yppiga frukten. 
Åldern på stockarna är mellan 60 och 90 år och avkastningen blir genom det naturligt låg, dock blir nyansrikedomen desto större... 
Vinifikationen äger rum på temperaturkontrollerade betongkar efter en partiell avstjälkning. Macerationstiden uppgår till cirka 35 dagar varefter vinet förs över till fat av fransk ek. Majoriteten av dessa är på 1500 liter men även en del 500 liters fat används. Lagringstiden uppgår till mellan 12 och 18 månader beroende på årgång varvid vinet buteljeras efter en lätt filtrering. 
Vinet har en alkoholhalt på 15%, det betyder 05,% lägre än 07:an. Det görs 
6 000- 8 000 flaskor av den här cuvéen.

Det doftar av hallon och jordgubbar. Ordentligt med örter och lite svaga aromer av violer och fat. Den korta sammanfattningen blir trevlig.
Smaken är ungdomlig och domineras initialt av röda bär, men det tar inte lång tid förrän örterna tar över. Smaken övergår till att bli en dryck på flytande Salvi Läkerol. Det är nästan så av vi blir lite chockade. Det är inte så vi vill det ska vara, inte heller så vi minns 07:an. OK, det finns trevliga saker också: syran ger en bra stuktur, tanninerna biter men inte galet mycket. Eftersmaken är lång, men även här dominerar örterna (salvia) och den salta lakritsen alltför mycket. Under dessa ingredienser känner vi en röd frukt som inte tillåts komma fram. Någonstans ligger där lite varma mineraler.
Vi testar vinet under tre dagar och obalansen mellan frukten och örterna finns där hela tiden.

Vi hade stora förväntningar som grusades. Frågan är om tiden kan rätta till den rådande obalansen. Vi tror det och därför låter vi de flaskor vi har kvar få vila ett par år.

Vi köpte vår flaska vid ett av nyhetssläppen under 2012. Vi betalade då 339 kr.
Betyg 3 +

2005 Trevigne Barbera d´Alba

Lördagkvällens måltid var älgfärsbiffar, hasselbackpotatis, coleslaw samt rårörda lingon.
Vi plockade fram en barbera från Domenico Clerico. Deras dolcetto drack vi i februari och gillade.

2005 Trevigne Barbera d´Alba
Det här blir vår första bekantskap med en barbera från Domenico Clerico. Druvan är barbera till 100 %. Det görs 21 000 flaskor av denna barbera. Vinstockarna har en genomsnittsålder på 25 år. Vinet har legat 14-16 månader på barriquer av fransk ek. Hälften nya och hälften som använts en gång.

Det här doftar av lingon, röda vinbär och mogna trädgårdshallon. En svag ton av örter finns där också och slutligen dyker det upp en liten, liten vaniljstång som signalerar om ekfatslagringen. Vi finner inte detta störande på något sätt.
I munnen får vi ett slankt och halvstramt vin. Alldeles utmärkt till vår mat. Vi tar ett glas lite senare på kvällen utan några tillbehör och även detta klara den här barberan gallant. Smakerna som vi känner är syrliga körsbär, röda vinbär, en liten nypa av svårbestämda örter och mogna söta trädgårdshallon. Syran är pigg och frisk utan att anstränga gommen alltför mycket. Tanninerna är rejäla men också avrundade. Eftersmaken är inte kort men definitivt inte lång. Här kommer det fram lite mer örter, ett floralt inslag blandas med den röda frukten och en liten sötlakrits dyker upp det allra sista. Visst känner man att det legat en tid på ekfat, men inte så där ansträngande eller överekat. Vi är ju inte ekallergiker utan tycker att ett visst anslag ger vinet en mjukhet som vi uppskattar framför allt fram på kvällskanten.

Vår flaska är köpt via SB:s beställningssortiment för 199 kr.

Betyg 4

Roséchampagne Legras&Haas

Sonen hade kommit upp från Ängelholm. Han fixade fredagkvällens måltid.
Baja Fish Taco.

Kummelfiléer med pankopanering.
Coleslaw (rödkål, lime,dijonsenap, aioli, cremefraiche)
Salsa(mango,koriander, rödlök,lime, salt, habanerochili)

Gott är bara förnamnet!












Mitt bidrag blev att gå ner i källaren och hämta lite dryck. Det blev en roséchampagne.

Legras & Haas
De håller till i Grand Cru byn Chouilly. Familjen har varit odlare i mer än 200 år, men det är först på senare år, som de byggt upp varumärket Legras & Haas. De förfogar över 14 ha i Chouilly samt även en liten vingård i Ay.

Den här champagnen är gjord på 50% chardonnay, 25% pinot noir och 25% pinot meunier.
Det doftar av röda bär (smultron och jordgubbar), lite citrus och bröd eller snarare mariekex. Vi känner också en svag ton av mandlar och aningens honung.
I munnen får vi ett torrt och lättdrucket vin. Tonerna av smultron och jordgubbar går även igen i smaken, men det tillkommer aningens hallon. Citrustonen går åt blodapelsinhållet. Här finns också lite nyanser av kex, mandlar och en fruktighet som jag inte kan sätta namnet på. Syran är pigg och fräsch utan att irritera gommen alltför mycket.
Gott är det innan maten och det funkade faktiskt till vår mat.
Det var underligt hur fort det gick innan flaskan var tom??

Betyg 4

Vi har köpt vår flaska via Franska Vinlistan och betalade då 248 kr, dock fanns den bara i en sexpack. På SB kan den köpas styckevis för 295 kr. Vilket som, så är det ett bra pris för en bra champagne.

Veckans Amarone

Champion League fotbollen rullar vidare. Vintankar har, som de som följer den här bloggen, en särskild faiblesse för att förgylla fotbollskvällarna med ett glas amarone.
Vi har har varit i Valpolicella ett flertal gånger och besökt en del odlare. Området vimlar av små odlare och många av dom är duktiga. En av dessa små odlare vi besökt och som vi har ett särskilt gott öga till är Le Bertarole. Den första årgången vi drack var från år 2000. Vi drack den på hösten 2006 och blev helt sålda. Vi har under åren smakat de flesta av deras årgångar, men tycker inte att de riktigt kommit upp till den  nivån igen. Vi har sedan besökt Le Bertarole, i utkanten av Fumane, tre gånger. Vi har blivit väldigt bra bemötta och den genom sympatiske Marco Venturini har charmat oss med sin berättelse om familjens slit med vingårdsarbetet och amaroneframställningen. Varje gång vi varit där har vi hoppats att dom fått till årets amarone. Vi unnar dom verkligen detta. Vi skrev om vårt senaste besök på våren 2011.

2007 Amarone della Valpolicella "Le Marognole"
Vi testade den på våren 2011 och tyckte då att den kändes lovande och att Le Bertarole var på rätt väg igen. Det är därför med stor spänning vi drar korken ur kvällens flaska. Vi häller upp två glas och låter dessa få två timmar på sig att luftas innan det är dags för oss att börja sniffa och sörpla.

Lite fakta.
Vinet är gjort på druvorna 30% Corvina, 40% Corvinone, 20% Rondinella samt 5% vardera av Dindarella och Croatina.
Vinet har efter jäsning fått 4-5 månader på rostfria ståltankar, för att därefter få ligga 30 månader på stora fat av slovonsk ek och slutligen 6 månader på flaska innan det kommer ut på marknaden.






Det har minsann hänt saker på de två åren som gått. Precis som vi önskade och hoppades har det utvecklats i en riktning som är väldigt positiv.

Doften är stor utan att var övertydlig. Här finns körsbär, lite torkad frukt och aningens russin samt en del örter. En svag ton av läder och mandlar noterar vi också. Verkligen angenämt. Lädertonen finns där, men är rejält nedtonad mot tidigare årgångar, vilket definitivt är till 2007:ans fördel.
Smaken är packad av mörka härliga körsbär. En riktigt bra syra gör den här amaronen enormt frisk och fräsch. Att kalla detta för körbärssaft är kanske att häda, men körsbären är väldigt dominerande och detta på ett positivt sätt.
Här finns också en del typiska amaronedrag i form av lite torkad frukt och russin, med betoning på lite. Några små nypor av örter förstärker vårt rakt igenom positiva intryck. Små finlemmade och alldeles mjuka och lena tanniner är ytterligare ett bra tecken. Eftersmaken är lång på amaronevis. De söta mörka körsbären fortsätter att spela huvudrollen, men kompletteras av mörk choklad, en diskret russinsötma och på sluttampen aningens, aningens bitterhet från krossade körsbärskärnor.
Ah där satt den!!!
Hustrun utbrister årets bästa vin. Själv är jag lite mer försiktig. Jag nöjer mig med att konstatera att detta är ett underbart vin med lång livstid och potential för ytterligare utveckling.
På våren 2011 satte jag betyget 4- och idag är det så nära en femma man kan komma.
Grattis Bertarole och grattis Vintankar som har ytterligare fem flaskor i källaren.

Betyg 4++

Vinet är privatimporterat och priset inkl frakt och alkoholskatt(36 Kr) landade på ca 250 kr.

Champagne Laurent-Perrier

Söndagens middag bestod av en fiskgratäng på bergtungafiléer och färska räkor. Vi hade till detta pressad potatis. Vi förgyllde måltiden med att plocka upp en halvflaska champagne.

Laurent-Perrier Brut.
Producent är Laurent-Perrier.Det drivs av två systrar och är fortfarande familjeägt.Det är beläget i byn Tours-sur-Marne öster om Epernay. Firman grundades 1812 och således tillverkat champagne i dryga 200 år. Huset producerar ca 7,5 miljoner flaskor per år (Castellane ca 3,5 miljoner) och är det största enskilda familjevarumärket i Champagne. L-P äger även Salon, Delamotte, Castellane och J-P Lemoine.

Den här champagnen är gjord på druvorna: 45% chardonnay, 40% pinot noir och 15% pinot meunier.

En försiktig lite sirlig doft av gula äpplen, citrus och nybakat bröd snirklar sig upp till våra doftorgan.
I munnen får vi ett friskt vin. Inte så särdeles komplext, men ändå tydliga smaker av gula äpplen, citrus, allt i en brödig inramning. Eftersmaken kanske är lite kort, dock dyker här upp en del trevliga mineraler och vit persika.



Det här är ingen märkvärdig champagne utan mer en hygglig vardagschampagne. Lättdrucken, torr och frisk.
Passar bra som aperitif, men också till mat där du vill låta matens smaker spela huvudrollen.

Champagne på halvflaska är en mycket användbar storlek, dels som nu senast när vi bara ville ha något bubbel till söndagsmaten och dels till någon förrätt på fredag/lördag när det egentligen är rödvin vi är sugna på.
Den här halvflaskan var inhandlad för 189 kr på SB.

Betyg 3+