Veckans Amarone

Champion League fotbollen rullar vidare. Vintankar har, som de som följer den här bloggen, en särskild faiblesse för att förgylla fotbollskvällarna med ett glas amarone.
Vi har har varit i Valpolicella ett flertal gånger och besökt en del odlare. Området vimlar av små odlare och många av dom är duktiga. En av dessa små odlare vi besökt och som vi har ett särskilt gott öga till är Le Bertarole. Den första årgången vi drack var från år 2000. Vi drack den på hösten 2006 och blev helt sålda. Vi har under åren smakat de flesta av deras årgångar, men tycker inte att de riktigt kommit upp till den  nivån igen. Vi har sedan besökt Le Bertarole, i utkanten av Fumane, tre gånger. Vi har blivit väldigt bra bemötta och den genom sympatiske Marco Venturini har charmat oss med sin berättelse om familjens slit med vingårdsarbetet och amaroneframställningen. Varje gång vi varit där har vi hoppats att dom fått till årets amarone. Vi unnar dom verkligen detta. Vi skrev om vårt senaste besök på våren 2011.

2007 Amarone della Valpolicella "Le Marognole"
Vi testade den på våren 2011 och tyckte då att den kändes lovande och att Le Bertarole var på rätt väg igen. Det är därför med stor spänning vi drar korken ur kvällens flaska. Vi häller upp två glas och låter dessa få två timmar på sig att luftas innan det är dags för oss att börja sniffa och sörpla.

Lite fakta.
Vinet är gjort på druvorna 30% Corvina, 40% Corvinone, 20% Rondinella samt 5% vardera av Dindarella och Croatina.
Vinet har efter jäsning fått 4-5 månader på rostfria ståltankar, för att därefter få ligga 30 månader på stora fat av slovonsk ek och slutligen 6 månader på flaska innan det kommer ut på marknaden.






Det har minsann hänt saker på de två åren som gått. Precis som vi önskade och hoppades har det utvecklats i en riktning som är väldigt positiv.

Doften är stor utan att var övertydlig. Här finns körsbär, lite torkad frukt och aningens russin samt en del örter. En svag ton av läder och mandlar noterar vi också. Verkligen angenämt. Lädertonen finns där, men är rejält nedtonad mot tidigare årgångar, vilket definitivt är till 2007:ans fördel.
Smaken är packad av mörka härliga körsbär. En riktigt bra syra gör den här amaronen enormt frisk och fräsch. Att kalla detta för körbärssaft är kanske att häda, men körsbären är väldigt dominerande och detta på ett positivt sätt.
Här finns också en del typiska amaronedrag i form av lite torkad frukt och russin, med betoning på lite. Några små nypor av örter förstärker vårt rakt igenom positiva intryck. Små finlemmade och alldeles mjuka och lena tanniner är ytterligare ett bra tecken. Eftersmaken är lång på amaronevis. De söta mörka körsbären fortsätter att spela huvudrollen, men kompletteras av mörk choklad, en diskret russinsötma och på sluttampen aningens, aningens bitterhet från krossade körsbärskärnor.
Ah där satt den!!!
Hustrun utbrister årets bästa vin. Själv är jag lite mer försiktig. Jag nöjer mig med att konstatera att detta är ett underbart vin med lång livstid och potential för ytterligare utveckling.
På våren 2011 satte jag betyget 4- och idag är det så nära en femma man kan komma.
Grattis Bertarole och grattis Vintankar som har ytterligare fem flaskor i källaren.

Betyg 4++

Vinet är privatimporterat och priset inkl frakt och alkoholskatt(36 Kr) landade på ca 250 kr.