Sauvignon Blanc 2010, Block 3, Saint Clair

Till söndagens fisk tog vi fram en flaska vitt vin. I motsats till många andra är vi förtjusta i viner gjorda på druvan Sauvignon Blanc. Speciellt dom från Nya Zeeland. I kväll föll valet på:

Saint Clair, Family Estate. Pioner Block 3 = 43Degrees. Sauvignon Blanc 2010.
Vi drack en flaska från årgång 2008 i somras. Vad vi tyckte om den kan du läsa om här.
En annan som testat just årgång 2010 av detta vin är Winepunk.
Vill du läsa mer om producenten gör du det här. Vi befinner oss längst norrut på sydön i  Marlborough.

Vi möts omgående av en mycket aromatisk doft. Det första vi tänker på är fläder. Precis den där man möts av när man plockar fläderblommor till sin egengjorda saft. Det finns också en kraftig arom av exotiska frukter: passionsfrukt, persika och nektarin. På slutet känner vi lite citrus och krusbär. En mycket trevlig och förförande doft.. We like it!!
Vi smakar och får i gommen ett väldigt fräscht och piggt vin. Passionsfrukt, anananas, persika och en hel del citrus. Vinet är lite stramt utan att för den delen bli kärvt. Det är de pigga syrorna som ger sig till känna, men de tar aldrig över utan håller sig på sin kant. Efterhand dyker det upp mineraler, gröna äpplen, krusbär och vinbärsblad. Svansen är lång, intensiv och väldigt njutbar.
Det här var överraskande bra. Visst var vi positiva till 2008:an, men 2010:an är bättre. Mer personlig. Och frukten helt underbar och en syra som balanserar frukten på ett perfekt sätt.
Detta måste betraktas som ett fynd med tanke på priset.

Vinet kostar 129 kr på SB. Fast nu är det årgång 2011 som gäller. Den måste vi bara köpa .

Betyg 4

Amarone Acinatico 2005, Accordini

Fredag.
Hustrun är på Göteborgs Internationell FilmFestival och kommer hem vid 22-tiden. Jag ordnar till lite italiensk plockmat och korkar upp en flaska amarone. Jag har inte karaktären att invänta hustrun utan tjuvsmakar ett glas. Vinet har fått två timmar i karaffen innan jag börjar provsmaka.
Vi drack det här i somras och vad vi tyckte då kan du läsa här.
Vi köpte vår flaska när vi besökte Accordinis på hösten 2009. De har nu flyttat verksamheten till sitt nybygge någon mil norr om Fumane. En vidunderlig utsikt erbjuds dom som hittar dit. Vill du veta mer om Accordini gör du det på deras hemsida.

Druvmixen är Corvina Veronese 75%, Rondinella 20%  och Molinara 5% .
Vi möts av en härlig och stark amaronedoft. Körsbären dominerar, men här finns också lite skogsbär och svag ton av vanilj.
Vi smakar och får ett mjukt snällt vin i munnen. Inte ett dugg mesigt utan packat med bär och torkad frukt och sammetslena tanniner. De mörka söta körsbären har tagit täten. Solmogna björnbär förstärker smakintrycket. Vi hittar lite florala drag och en svag nötig nyans med en liten vaniljtouch på slutet. Eftersmaken är lång och utdragen. Körsbären och den torkade frukten spelar återigen huvudrollen. Här finns tillräckligt med syra för att hålla vinet uppe. Elegans och komplexitet på en och samma gång.

Hustrun är mycket nöjd med kvällens vinval. Vi minns med värme våra resor i Valpolicella. Påminnere varandra om intrycken från besöket hos Accordini. Längtar till juni då vi ska bo hos Villa Monteleone.
Åter till fredagens amarone som vi sammanfattar som "Döögott". Uttalat på värsta göteborgskan!

Betyg 5-

Les Terrasses 2007, Priorat

Vi smakade på ett par olika viner från Priorat under 2011. Vi gillade vad vi fick i glasen och nu i veckan var det dags för ytterligare ett test.
Odlingsområdet Priorat ligger 15 mil sydväst om Barcelona i Katalonien.
Ett priorkloster som fick namnet Priorat de Scala Dei anlades i bergstrakterna för cirka tusen år sen, varav distriktet har fått sitt namn. Priorat fick DO-status (Denominación de Origen) 1954. Distriktet omfattar drygt 1 800 hektar

Les Terrasses 2007.
Producent är Alvaro Palacios. Alvaro kommer från en välkänd vinmakar familj i Rioja. Han valde att gå sin egen väg och har nu blivit en portalfigur bland vinmakarna i Priorat.
Kvällens vin har en druvblandning som  är 60% grenache, 30% carignan och 10% cabernet sauvignon

Vinet lyser mot oss med en mörkt röd färg som drar iväg mot en rödblå nyans.
Vi häller upp två glas där vinet får vila någon timma innan vi sätter oss till bords.
Vi sniffar lite försiktigt och möts av angenäma aromer. Omedelbart är det frukten vi noterar: mörka körsbär, blåa plommon, björnbär och minsann också en touch av lite svarta vinbär. När frukten lugnat ner sig tränger sig lite mustiga krydd- och örtdofter fram. Ah, precis vad vi längtar efter när vi öppnar ett vin från Priorat!
Dags att smaka. Vi tar en hygglig klunk som vi låter dansa runt i munnen innan vi sväljer. Frukten går igen på samma behagfulla sätt: körsbär, björnbär och svarta vinbär men nu även kompletterad med en hallonkräm. Kryddorna dansar riktigt bra i takt med frukten och örterna är inte långt efter. Eftersmaken är lång och njutbar. Frukten, kryddorna och örterna får nu sällskap av lakritstoner, choklad och lite rostade fat. Tanninerna är mjuka och lena, men finns där hela tiden.
Halva flaskan går åt på tisdagen.

Den andra halva av flaskan avnjuts sent på onsdagskvällen i sällskap med lite skinka och El Classico.
Vinet är fortfarande lika behagfullt. Vi kan inte hitta några skillnader mot gårdagen.
Återigen får vi bekräftat att vi är stora fans av viner från Priorat

Vi betalade 259 kr när vi köpte vår flaska. Den verkar tillgänglig i Beställningssortimentet för 229 kr.
Fast nu är det årgång 2008 som gäller.

Betyg 4+

Chardonnay 2007, Mountford Estate

I lördags kom första snön, så nu har vi ett snötäcke på 2 cm. Lite tö på söndagen och så fryser det på dvs glashalt ute. Ja, så är då allt som vanligt en vintermånad i norra Halland.

I går åt vi bergtungafiléer med räkor. Underbart gott! Till detta drack vi en chardonnay.

Chardonnay 2007, Mountford Estate.
Producenten håller till i Waipara, Nya Zeeland. Vi är på Sydön några mil från Christchurch. Två andra som provat är Johan P och Punkarn.Vi har tidigare bara smakat Pinot Noir-vinet från Mountford Estate.

Flaskan är lite väl kall när vi tar fram den. Vi häller upp vinet i våra glas och låter det stå en halvtimma. Det lyser en mörk halmgul färg mot oss.
Vi möts av en mycket kraftig och behaglig doft. Massvis av tropiska frukter, en hel del citrus och en hel del örter. De rostade faten ger en trevlig rökighet. Allt fulländas med en en liten smörighet. Doften är såpass angenäm att det är en egen njutning att bara låta luktorganen göra små inandningar och låta aromerna sprida sig genom kroppen.
Vi smakar. Vi får ett komplext och elegant vin i munnen. Det första vi känner är tropiska frukter en masse. Smaken av citrus och friska syror gör att vinet känns mycket friskt. De rostade fattonerna är verkligen läkra och ger känslan av att här finns det också en del trevliga örter. Eftersmaken är grandios med trevliga exotiska frukter, nötter, en viss smörighet, snärtiga mineraler och i slutet på svansen överraskas vi av en trevlig liten sötma.

Detta är verkligen ett maffigt vin samtidigt som det har elegans och komplexitet. Väldigt tillgängligt idag och jag tror inte det kan bli bättre än så här. Det som finns här idag räcker mycket, mycket långt.
Jag ska erkänna att mina förväntningar inte var så höga. Detta trots att så goda vinkännare som Punkarn och Johan P (se ovan) var mer eller mindre lyriska. Anledningen till min tveksamhet var att jag fick nog av överekade chardonnayer från nya världen under 1990-talet, men detta var något helt annat.
Så har då mina bloggvänner fått mig att ompröva mina fördomar.

 Mountford Estate Chardonnay kostar numera 225 kr på i Beställningssortimentet.

Betyg 5-

Roagna Barbaresco Pajé 2004

I oktober kom ett mail från Bristly Wine Club om att det nu fanns lite nya årgångar av viner från Roagna.
Vi var snabba på tangenterna och beställde ett par flaskor av de tre varianterna som stod till buds. Ganska omgående testade vi Barbera (2006). Vad vi tyckte om den kan du läsa om här.
Barbaresco Pajé kom nu som årgång 2004. Den tidigare årgången 2003 höjdes till skyarna i hela bloggosfären. Vi på Vintankar testade den i somras och var helt tagna. Du hittar vårt omdöme här.
Vi fyllde på förrådet med ytterligare ett par flaskor efter den provningen.

Vi har gått och väntat på att någon skulle testa 2004:an, men vi har inte sett något blogginlägg så här långt. Det beror förmodligen på att den fortfarande är alltför ung. De förståndiga håller tassarna i styr. Vi har själva varit väldigt nyfikna på vinet. Lyft på flaskan men lagt tillbaks den. I fredags läste jag så vad Billigt Vin skrev om 2003:an och fattade då beslutet att det var dags att syna 2004:an. Vi är fullt medvetna om att detta kan vara ett barnarov, men nyfikenheten är för stor. Förväntningarna är så klart gigantiska på 04:an.

2004 Barbaresco Pajé 2004, Rogna.
Druvan är till 100% nebbiolo så klart, som vuxit på vinstockar som är 35-40 år gamla.
Vi häller upp halva flaska på karaff. Vi låter vinet få tre timmar i karaffen innan vi häller upp vinet i våra glas.
Den andra halvan av flaskan får sätta livet till imorgon.
En läcker rubinröd färg lyser genom glaset. Färgen är så pass ljus att vi kan se botten i glaset. Transparent.
Vi sniffar lite försiktigt vid upphällningen på karaff. Mycket svag doft, men ändå triggande. Lite lövhög och en ytterst svag doft av frukt och bär. Vi lagar till en fläskfilégryta med bulgursallad. Vi är där och sniffar på karaffen med jämna mellanrum. Någon timma senare kan vi ana oss till mer nyanser och när vi tre timmar senare slår oss ner vid bordet så nås våra luktorgan av toner av körsbär och lite hallon. Lövhögen finns där fortfarande. Vi förstår att det finns så mycket mer och fler dofter som ännu inte är mogna att ta kontakt med oss. På det hela en ganska trevlig situation.
Vi tar en klunk. Ungt, stramt och knutet. Tanninerna är lite hårda och biter rejält i gommen. Visst hittar vi lite frukt i form av körsbär, hallon och jordgubbar. En stram örtighet lurar i bakgrunden. Till maten tonar tanninerna ner sig eller snarare harmoniserar dom med maten så att de känns behagliga. Eftersmak finns det mycket av, frukt, örter, lakrits och mineraler. Visst är det alldeles för ungt, men vi kan bakom de smaker vi ändå känner ana oss till något riktigt stort.

Dag två.

Den till hälften fyllda flaskan har fått stå på ett svalt ställe med korken på. Visst har det hänt en del, men det vill ändå inte släppa loss ordentligt. Vi faller pladask för det här vinet. Det finns något speciellt i doft och smak som vi attraheras av trots att vinet är alldeles för ungt. Vi känner så här dag två en tydligare nebbiolofrukt, örter, tobak och lite mineraler. Tanninerna är betydligt beskedligare. Återigen det finns indikationer om ett gigantiskt vin. Vi anar oss till klass och elegans om de sista bitarna bara faller på plats. Vilket vi är övertygade om att de gör. De flaskor vi har kvar ska vi inte börja röra förrän 2014.

Idag blir betyget fyra med ett plusstecken därbakom, men vi är helt säkra att det blir en femma nästa gång vi provar.

Betyg 4+

Domaine Barroche Terroir 2009

I somras kom årgång 2009 av Domaine La Barroche Terroir. Vi provade den tämligen omgående och vad vi tyckte hittar du här. Vi bestämde oss då för att testa en flaska i halvåret för att se vart det tar vägen. Det har nu gått drygt ett halvår så dags för omprovning.

Chateauneuf-du-Pape, Domaine La Barroche, Terroir 2009.

Vinmakare är Julien Barrot. Han har under några år gjort fyra olika cuvéer: Terroir, Signature, Fiancé och Pure. Han har nu bestämt sig för att enbart satsa på två cuvéer nämligen Signature och Pure.
Årgång 2009 av Terroir blir den sista.
Terroir kommer från de yngre rankor som finns i Domaine la Barroches vingårdar.Årgång 2009 är gjord på 97% Grenache och 3% Mouvedre.
Vi följer vinet under tre dagar.
I glasen skimrar en lyster rubinröd färg. Inte alltför mörk. Färgen är den samma under alla de tre dagarna.
Doften är ganska så sluten direkt efter upphällning den första dagen, men redan efter någon timma i glaset börjar vinet att öppna sig. Lite snabbare än i somras. Vi hittar solmogna mörka körsbär, lite mosade hallon, en floral anspelning och slutligen en rejäl omgång av de bästa örter och kryddor.
Smaken är initialt lite stram. Munnen fylls av röda vinbär, körsbär och hallon. I rask takt ansluter de provencalska örterna. Eftersmaken år lång och angenäm och där har lakritsen tagit för sig rejält. Tanninerna är lite kantiga till att börja med. Till maten märker vi inte mycket av det, men på egen hand tar de för sig.

Vi följer vinet under tre dagar. Dag två upplever vi vinet som mest tilltalande. Frukten har djupnat, örterna har blivit mer finstämda och de kantiga tanninerna har blivit mjuka. Lakritssmaken är nu elegant och ger sig tillkänna på ett tidigt stadium. Syran gör att vinet känns väldigt fräscht. Eftersmaken är lång, mjuk och  med lite söta fruktinslag som vandrar hand i hand med örterna.
Vinet håller ihop väldigt bra även dag tre. Vad som gör att jag tyckte vinet var bäst dag två har jag svårt att sätta fingret på.
Det har inte hänt så mycket sedan i somras. Vinet öppnar sig lite snabbare, men fortfarande krävs det flera timmars luftning för att det ska komma till sin rätt.
Vårt omdöme från i somras står fast. Ett riktigt bra vin till ett riktigt bra pris (219) kr.
Betyg 4+

Chateauneuf du Pape Domaine Roger Perrin 2005

Till söndagens middag bestående av köttkorv från Mostorp och rotmos av egna rotfrukter bestämde vi oss för att testa en Ch9dP från 2005. Vi har drucket en del 07:or och 09:or de senaste åren. Vi har gillat frukten, örterna och ungdomligheten, men vad har en 05:a att erbjuda?.

Chateauneuf-du-Pape Domaine Roger Perrin, Reserve des Vieilles Vignes 2005
Vinstockarna till det här vinet är mellan 70-100 år gamla. Druvblandningen är 70% Grenache,
15% Syrah, 10% Mourvèdre och 5% Counoise eller andra druvor.

I glaset har vi en djup rubinröd färg.
Det doftar av mörka körsbär, vanilj och inslag av tobak och kakao
I gommen dominerar smaken av finstämd mörk frukt. Vi tycker oss känna igen mörka körsbär och sommarvarma björnbär. Fast det första som möter oss är en rejäl omgång provencalska örter, därefter tar frukten och bären vid. En liten vaniljton lättar upp intrycket. Eftersmaken är väldigt utdragen och angenäm. Frukten och örterna dominerar fortfarande med det dyker upp andra smaker: rejält med lakrits, svaga toner av läder och en pikant kryddblandning. Syrorna och tanninerna är hela tiden närvarande och gör att vinet går väldigt väl i takt med maten.
Halva flaskan dricks upp på söndagskvällen och resten går åt på måndagskvällen. Det vete tusan om vinet inte hittat en växel till. Frukten kompletteras nu med härliga toner av hallon. En liten sötma/syrlighet smyger sig fram som får mig att tänka på skogssmultron. Vi tycker oss också känna lite nötighet i eftersmaken.
Ett härligt vin att dricka idag (låt det få minst två timmar i karaff), men kan nog utvecklas ytterligare något steg.
Betyg 4+.