Viviani och Roccolo Grassi. Valpolicella så klart.

Efter lite utflykter på olika håll i vinvärlden, så återvänder jag alltid till mitt favoritområde. Valpolicella!
På fredagkvällen blev en tjälknöl på älg tillsammans med en potatisgratäng huvudrätt.
Till dessert åt vi en kladdkaka på choklad och lite lakritspulver. Smaskigt.


Amarone della Valpolicella 2005. Viviani.
Jag drack det här i våras. Inte så mycket har hänt sedan dess. Vad jag skrev då hittar du här.
Detta är ju deras standardamarone. Jag kan bara konstatera att detta är ett suveränt gott amaronevin. Doftar och smakar som jag förväntar mig av en "matamarone". Här finns inte mycket av portvin eller russin. Sammetslena tanniner, körsbärssmaken, syran och lite örtighet matchar tjälknölen perfekt.

Till chokladefterrätten drack vi Roccolo Grassis Recioto 2005.
Detta var sista flaskan av årgång 2005. Vi har nyss fyllt på källaren med några 07:or inför julen.
Även detta drack vi i våras och var lyriska över. Ett sött men ändå väldigt friskt och piggt vin. Recioton är för oss den perfekta drycken till chokladdesserter. Jag skrev så här i våras:
Här möts näsan av en mäktig doft av torkad frukt och bär med en ljuvlig söt ton som också innehåller nyanser av såväl kaffe som choklad.. Smaken tar nästan inte slut: kompott av torkad frukt, sött men ändå friskt. Alkoholhalten på 15% känns inte. Ett underbart efterrättsvin.

Efter fredagens övningar kan vi bara instämma i vad vi skrev då.