DHL, Carlo Merolli och Le Ragose

Rubriken kanske låter lite kryptisk, men det är väldigt enkelt.
På måndag eftermiddag dök DHL upp med en låda från den danske vinhandlaren Carlo Merolli.
Handlar man på nätet är valutan MUK dvs DKK=SEK=NOK. En prissättning som fallit väl ut bland de svenske. Det verkar också som om alla svenska vinbloggare då och då gör inköp från just Carlo Merolli. Vi på Vintankar har inte gjort detta förrän nu. Vi har titt som tätt läst en del inlägg om Valpolicella producenten Le Ragose. Senast var det Patrik på Italienska Viner som skrev i positiva ordalag om Le Ragoses basvalpolicella. Thomas Ilkjaer skriver också i sin bok "Amarone och vinerna från Valpolicella" på ett intresseväckande sätt om Le Ragose.

Lådan, som via DHL, kom från Carlo Merolli innehöll en samling viner från Le Ragose.
4 amaroneviner från årgångarna 2002-2005. Ett par flaskor Valpolicella Classico (basvinet) samt Le Sassine en Valpolicella Superiore. Nu har vi underlag för att ordentligt bilda oss en egen uppfattning om Le Ragose. Vi har aldrig druckit någon amarone från året 2002, då de flesta producenter valde att avstå p g a de dåliga förutsättningar att få fram en acceptabel Amarone. Le Ragose gjorde en Amarone. Hur den blev får vi svaret på lite längre fram i höst när vi testar den.

Vi är naturligtvis tvungen att dra korken ur en flaska redan leveranskvällen. Det får bli basvalpolicellan.

Valpolicella Classico 2010 (Le Ragose)

Producenten Le Ragose ligger i den östra delen av området Valpolicella Classico. Här köpte makarna Galli vingården Le Sassine år 1969. Vi är i den södra delen av kommunen Negrar. Le Ragose ligger på några kullar 250-400 m över havet. De ursprungliga 2,4 ha har nu blivit till 19 ha med en årlig produktion om 150 000 flaskor.
Basvalpolicellan är gjord på 50% Corvina, 30% Rondinella, 20%  andra lokalt godkända druvor (forselina, negrara, pelara, barbera, oseleta, croatina och merlot).

I vanliga fall låter jag alltid mitt vin få vila någon vecka efter hemtransport. Idag blir det annorlunda, knappt tre timmar efter leverans drar vi korken och häller upp två glas.
Det doftar Valpolicella. Ungt och syrligt. De röda körsbären tar stor plats, men här finns lite mandlar och en lite rosig arom. Ett svagt stänk av örter känner vi också.
I gommen får vi ett vin som andas ungdom och en klunkbar lätthet. Friska körsbär, lite lingon och en svag ton av örter. Lättdrucket och okomplicerat. En del tanniner finns här som gör att det passar bra till pastarätter, pizza och smakrika sallader. Vi möts på slutet av en liten grön stjälkighet som vi inte är helt tillfreds med.
Från Thomas Ilkjaers bok har jag plockat upp uttrycket "semplice ma non banale" dvs enkel men inte banalt, vilket vi tycker stämmer bra in på det här vinet.

Utav de basvalpolicellor vi druckit det senaste året (ca 10 stycken) står Vivianis i en klass för sig.
Därefter kommer Marions, Begalis och Le Ragose. Jag rankar nog dessa tre som delad tvåa.
Gör man ett såpass bra basvin som Le Ragoses gjort, så blir vi mycket nyfikna på deras amarone.

Vinet är som framgår ovan köpt av Carlo Merolli för 80 kr + 20 kr (frakt).

Betyg 3+