Champions League= Amarone=Sant

Hösten har kommit. Ett av de mer säkra tecknen är att gruppspelet i Champions League har dragit igång. Ni som följer min blogg vet också att till dessa matcher drar Vintankar gärna korken ur en amarone. En flaska delat på två personer är precis lagom för två kvällars fotbollstittande.
Den här veckan föll valet på en amarone från Le Ragose.

2004 Amarone Le Ragose
Den här producenten har vi lärt känna genom den danske vinhandlaren Carlo Merolli. Vi köpte förra året en box med fyra olika årgångar. Vi betalade 1 000 MUK dvs DKK=SEK=NKK. 250 kr per flaska är inget annat än ett jättefynd, åtminstone om man som Vintankar är frälst på amarone. Vi har druckit och skrivit om årgångarna 2002, 2003 och 2005. Turen är nu kommen till 04:an.

Producenten Le Ragose ligger i den östra delen av området Valpolicella Classico. Vi är i den södra delen av kommunen Negrar. Le Ragose ligger på några kullar 250-400 m över havet.
Druvorna är 60% corvina, 30% rondinella samt 10% övriga tillåtna druvor som, efter lång maceration (20-30 dagar) och ett inledande år på rostfritt stål, fått ligga till sig 4-5 år på slavonska botti.

Doften är lite blygsam direkt efter upphällningen, men det tar inte lång stund innan de söta mörka körsbärstonerna hittar vår nos. Vi kan också känna mörka plommon, lite örter och kakao.
Doften av russin och torkad frukt lyser helt med sin frånvaro eller nästan. Vi tycker oss ana ett uns av torkade fikon.
I smaken hittar vi mörka körsbär, några björnbär, en hel del örter och lite kryddor. Le Ragoses amarone är lite stramare än många andra amarone. Inte heller lika kraftfull och fruktbombsaktig, men ändå väldigt mycket amarone. Det finns en bra syra som skänker friskhet, lite mer tanniner än i de flesta andra. Naturligtvis är tanninerna väldigt mjuka och lena utan att för den skull kännas menlösa. Eftersmaken är riktigt lång och där blandas den mörka frukten och örterna med lite torkad frukt (fikon), en del mörk choklad och aningens vanilj och kaffe. Allt är väldigt väl stukturerat. Smakerna är väl avvägda och i balans och med en fin harmoni.

Av de fyra årgångarna är det 2004 som jag rankar högst. Strukturen, harmonin och den fina balansen mellan smakerna är helt suverän. Det är också den årgången som har bäst lagringspotential av dessa fyra årgångar. I källaren ligger ett par 2006:or, som jag börjar bli nyfiken på.

Jag har skrivit det förr, men det tål att upprepas. Det är ofattbart att ingen svensk importör plockat upp Le Ragose, men för oss i Sydsverige eller på Västkusten, där avståndet till Danmark är överkomligt blir Carlo Merolli räddningen.

Betyg 4+