Italiensk mångfald

I fredags tog jag tåget till Ängelholm. Jag fick chansen att umgås lite snabbt med sonen, som bor där sedan ett och ett halvt år, men huvudskälet var en vinprovning med den dansk/italienske vinhandlaren Carlo Merolli. Själva vinprovningen ägde rum i en fantastisk miljö. Vi höll till i Orangeriet på Hedentorps Plantskola Detta var mitt första besök i dessa lokaliteter, men definitivt inte det sista.

Carlo in action

Det blev ett litet Giro d´Italia i vinets tecken. Låt mig säga det med en gång att samtliga viner som provades gjorde ett gott intryck. Inte ett enda föll ur ramen. Alla med lite olika positiva attribut.

Vinernas geografiska härkomst

Ingvar har på bloggen Billigt Vin lämnat en intressant redogörelse för vinerna. Nedan följer en kort sammanfattning av mina intryck. Priserna anges i MUK dvs DKK=SEK=NOK

Ca´Nova Jad´or Metodo Classico
Vi har här en Spumante på druvan Erbaluce från kommunen Caluso omkring 3 mil nordost om Turin. Ett friskt och lite småstramt bubbel, som inleder med lite brödaktiga toner och övergår till smaker av äpple, citrus och mineraler.
Ett bra vin att starta kvällen.
175 MUK vill Carlo ha för detta.

2009 Groppello Rosso Garda Classico, La Basia.
 La Basia är en producent som håller till i regionen Valtenesi, alldeles i det sydvästra hörnet av Gardasjön. Det här vinet är gjort på 85% Groppello och resten en blandning av sangiovese, barbera och marzemino.

Ett enkelt vin för vardagsbruk, men ack så gott. Ganska slankt med en viss stramhet. Det doftar av bär och kryddor. Smaken i samma stil. Pigg syra. Behagliga tanniner. I eftersmaken finns en liten beskhet. Vinet ska drickas ungt och svalt (runt 14-15 grader). Det här kan jag mycket väl tänka mig att beställa.

Carlo tar 80 MUK för en flaska.

2011 Rossese di Dolceaqua. Ramoino

Återigen en helt ny druva: Rossese. Producenten Ramoino håller till i Ligurien. Det här vinet kommer från vingårdar i Dolceacqua någon mil från kusten och inte så långt till Franska gränsen. Färgen är mycket ljus inte så olikt viner från Beaujolais. Det doftar trevligt av röda bär med en liten kryddighet. Smaken är försvinnande lätt. Lite hallonsaftaktig. Lättdrucken. Låter kanske inte så märkvärdigt, men vinet är gott. Passar alldeles utmärkt till pastarätter och ska serveras svalt. Ljumma, varma sommarkvällar klara sig vinet alldeles utmärkt på egen hand.
Carlo vill ha 125 MUK och jag köper nog ett par flaskor.

2009 Husar Marzemino di Isera Trentino Superiore DOC

Producent är de Tarczal och vi har förflyttat oss några mil norr om Gardasjön till Vallagarinadalen i Trentino. Inte så långt från orten Rovereto. Vi har ett vin som till 100% är gjort på druvan Marzemino. Återigen en ny bekantskap. Här är färgen betydligt mörkare med en dragning åt mörkviolett. I doften hittar jag körsbär, lite blommor och en del exotiska kryddor. Smaken är betydligt kraftigare än de viner vi smakat tidigare utan att för den skull kännas tungt. Körsbär, lite syrliga lingon, jord, kryddor och en svag blommig ton blir min sammanfattning av smaken. Ett vin som enligt Carlo ska drickas ungt, men som tål det ett par års lagring. Enkelt och okomplicerat men ändå spännande.
120 MUK är priset. Jag beställer nog en flaska för att i lugn och ro bilda mig en mer noggrann uppfattning.

2009 Rubbjano Lacrima di Morro d´Alba DOC

Producent är Piergiovanni Giusti. Vi har nu förflyttat oss en bra bit söderöver. Vi är i Marche på den italienska östkusten.Ett par mil norr om Ancona. Druvan är till 100%  Lacrima. En druva jag hört en del om, men kan inte påminna mig när jag drack den senast.
Doften är nästan lite parfymerad. Vi känner framförallt en kompott av diverse mörka bär, men här finns också en del kryddor/örter. Allt i en blommig stil. Smaken går i samma riktning som doften. Det finns en pigg syra, som tur är, vilket skapar en friskhet. Eftersmaken är hyggligt lång och där känns en viss sötma parad med lite lakrits. Ett mycket speciellt vin.
Jag kan inte hjälpa det, men det går hem hos mig. Åtminstone såpass att jag vill testa en flaska för en noggrannare utvärdering.
145 MUK vill Carlo ha för detta.

Nu reser vi rejält söder ut. Vi provar två viner på druvan Aglianico

2005 Taurasi DOCG

Vinet produceras av San Paolo, som håller till i Avellinoprovinsen i Campanien. vi är några mil öster om Neapel. Doften är blygsam, men lite mörka bär, aningens läder och lite vår jord kan vi precis ana oss till. Smaken är desto kraftigare. Vi hittar gott om mörka bär, bra syra och enormt dominerande tanniner, som får tungan att skrynkla ihop sig. Ja, hela gommen blir alldeles torr en liten stund efter att vi svalt vinet. Visst blir det betydligt bättre till maten. För tanninälskaren är detta ett eldorado, men där är inte jag. 190 MUK är priset.

2004 Riserva Vigna Caselle Aglianico del Volture DOC.
Producent är D´Angelo. Vi förflyttar oss ytterligare några mil åt sydost till vinregionen Aglianico del Vulture i den norra delen av Basilicata. Vi möts av en ljuvlig doft av mörka körsbär, lite torkad frukt och blommor. I munnen kommer dofterna tillbaka, men de förstärks. Härliga mörka körsbär, torkad frukt (russin och fikon), mörk choklad och lite mineraler. Bra syra. Tanninerna är rejäla, men kanterna avslipade vilket skapar ett mjukt intryck. Lång eftersmak med en liten sötma i svansen, en del lakrits och finkorniga mineraler. Det här var gott. Riktigt gott. Sötman i avslutningen gör att man till maten behöver någon ingrediens med sötma som palsternacka, jordärtskocka etc.
165 MUK vill Carlo ha för detta. Ska beställas.

Ett stort tack till Carlo för en synnerligen intressant vinprovning, som visade upp den italienska mångfalden.
Tack till Ingvar som gav mig chansen att bli med.
Ett stort tack till alla ni andra, ingen nämnd och ingen glömd, för ett suveränt arrangemang.