Champagne från Paul Déthune, Amarone från Brunelli och Le Serre Nuove från Ornellaia

Oj vad tiden rusar undan. Snart två veckor sedan min födelsedag. Så klart blev det lite vin den dagen.

Sent på eftermiddagen i ett strålande solsken avnjöt hustrun och jag champagne tillsammans med sonen och hans sambo. En alldeles makalös champagne som tillhör de absolut bästa, om inte den bästa, jag druckit.
Den var så klart värd en egen bloggpost. Du kan läsa om mina tankar här

En röra på havskräftor och några jordgubbar fick utgöra tillbehör till champagnen.
Vi grillade vildsvins filé och lammfilé. Egen sparris från landet. Vi drack en Supertoscan till detta.
Ostsufflé och Amarone.
Ett avslut med en knäckig rabarberpaj skickade oss in i himmelriket.

2009 Le Serre Nuove från Ornellaia
Detta är den prestigefyllda producenten Tenuta dell´Ornellaias andra vin. Druvmixen varierar något från år till år. Druvblandningen 2009 är 54% merlot, 31% cabernet sauvignon, 10% petit verdot och 5% cabernet franc. Druvorna vinifieras var för sig och får ligga i cirka 12 månader på barriquer av fransk ek (25% nya och 75% gamla). Därefter blandas vinet och får ligga ytterligare tre månader på dessa barriquer.

Detta har blivit en favorit bland supertoscanerna. Vi har tidigare hyllat 2007, 2009, 2010 och 2011.

I doften finns det en trevlig kompott av främst mörka bär, men också lite drag vi förknippar med Bordeauxviner såsom mörka bär (sv vinbär) nyvässad blyertspenna, läder, regnvåt jord och tobak. Doften signalerar öppenhet, begynnande mognad och tillgänglighet.

Vi smakar på vinet och får direkt den där härliga känslan av ett vin som levererar stora upplevelser. Balansen och harmonin i vinet tillsammans med lite lätta begynnande mognadstoner får oss att le belåtet. Det här är gott. Det här är stort. Kan det utvecklas ytterligare? Kanske, men inte så säkert. Att det kommer att hålla denna höga nivå är däremot ett som är säkert. Så den som ligger på några flaskor behöver inte ha bråttom.
Mörk bär, lite blåa plommon, örter och kryddor, aningens kaffe och choklad är några bärande ingredienser. Eftersmaken är lång och där får vi lite viol och försiktiga toner från fathanteringen. Den ordentliga syran och de fortfarande tydliga tanninerna samspelade förstklassigt med vår mat.
Betyg 5-
Vår flaska köptes på hösten 2011 och kostade då 395 kr.

Det verkar vara slutsålt på SB.

2011 Campo del Titari
Pricken över i:et sätts då den här kvällen avslutas med ett glas Amarone. Ja inte vilken amarone som helst utan min favorit i amaronevärlden dvs Campo del Titari. Jag har öst lovord över varje årgång. 2011:an som vi dricker den här kvällen är i ett enastående drickfönster just nu.

Jag drack den här för några månader sedan. Samma upplevelse igen, så jag kopierar vad jag skrev då:

Årgång 2011 har fortfarande kvar en hel del av sin ungdomlighet i den komplexa mörka frukten: söta, mörka körsbär, solmogna björn, några mörka skogshallon, aningens sv vinbär och några blåbär. Örter, lite torkad frukt, kakao, lakrits och finmalda kryddor. I doften har 2011:an en mer tydlig ton av läder, kompostjord och tobak än vad 2009 och 2010 har.
Eftersmaken är ju bara så lång och läcker. Den har det där fina lilla bittra avslutet som får oss tänka på espressokaffe, körsbärskärnor och riktigt mörk choklad. Det finns också en väldigt fin syra och tydliga tanniner. De senare smånfsar lite grann och bjuder ett försiktigt motstånd.

Betyg 5