Kairos (2011) från Zymé och Le Guaite di Giulietta (2006)

Jag släpar som vanligt med bloggandet. Vi drack i januari två viner från Valpolicella som helt enkelt måste bloggas. Visst har jag skrivit om dom tidigare, men i det magiska skicket dom är just nu så måste några ord sättas på pränt.

2011 Kairos

Producent är Zymé grundat av den legendariske vinmakaren Celestino Gaspari. Han växte upp utanför Verona. Utbildade sig tidigt inom jordbruksnäringen. Gifte sig med yngsta dottern till Amaronelegendaren Giuseppi Quintarelli. Det var också från honom som han lärde sig det mesta om vintillverkning. Jobbade tiotalet år som konsult till några av de främsta amaroneproducenterna och skapade så småningom (1999) sitt egna varumärke Zymé. Idag förfogar han över 30 ha vingårdar belägna runt San Pietro in Cariano i Classico-området. Årsproduktionen ligger på 100 000 flaskor fördelade på tre vita och åtta röda viner.
På vårt svenska Systembolag finns idag sju viner (varav två amarone).

Kairos är gjort på 15 olika druvor. Här ingår vita internationella druvor som Chardonnay och Sauvignon Blanc men också Soave-druvan Garganega. Bland de röda finns de internationella druvorna Merlot, Syrah, Cabernet Coch F, men också Valpolicella-druvorna Corvina, Rondinella, Osoleta m fl. Varje druvsort skördas när den anses mogen.. De skördade druvorna får ligga och torka i väntan på att sista druvsorten är skördad. Detta är vanligtvis en period på 40 dagar. Vinifieringen sker på stål- och betongtankar. Jäsningen tar dryga 20 dagar och sker med naturlig jäst. Vinet får ligga till sig i tre år på franska ekfat och därefter ett år på flaska innan det är moget för marknaden.

Det har gått snart tre år sedan jag senast drack det här vinet. Vart tar tiden vägen?? Mina tankar från den gången kan du läsa här.
Och visst har det utvecklats. Lika gott nu som då, men nu finns här lite begynnande mognadstoner.

Doften är stor, angenäm och komplex. Här finns en mörk frukt som är mycket påtaglig. Det finns mörka undertoner av läder och våt jord. Kryddor, örter, steniga mineraler och aningens piptobak kan också noteras.

I munnen är det den komplexa mörka frukten som vi, precis som förra gången, omedelbart får ta del av. Här finns så klart de mörka körsbären, blåa plommonen och diverse skogsbär (främst solmogna björnbär). Örter och kryddor är påtagligt närvarande. Syran är fortfarande vital, vilket ger vinet en bra friskhet. Tanninerna är mer avrundade och känns nu nästan sammetslena. Eftersmaken är lång med mera mörka bär, kryddor, mörk choklad och sötlakrits. Avslutet har den där lilla bitterheten från körsbärskärnor som jag verkligen uppskattar.
Betyg 4++
Det här är strålande gott nu och kommer att hålla i flera år till, men ytterligare utveckling känns tveksamt. Du som ligger på några flaskor behöver inte ha bråttom. Årgång 2011 komma att prestera på den här toppnivån i åtskilliga år.


2006 Le Guaite di Giulietta
Detta är en liten producent, som vi hittar i de östra delarna av Valpolicella. Jag har själv aldrig besökt vingården. Daniel Bryntesson skriver så här på Amaroneguidens hemsida:
Beläget i Mezzanedalen och nära den lilla byn Mezzane di Sopra ligger vingården Le Guaite. Vingården ligger cirka 500 meter över havet och har en magnifik utsikt över dalen. Här startade Stefano Pizzighella en olivlund 1998. Denna blev framgångsrik så bara några år senare, år 2002, köper Stefano marken Le Guaite och grundar även vingården som han döper till Le Guaite di Giulietta efter sin fru. Stefano och Giulietta driver vingården tillsammans med stor passion. Till deras hjälp har dottern Noemi redan i tidig ålder hjälpt till med skörd och vinframställning. Noemi lär sig allt från sin mor och far under dessa år vilket leder till att Noemi 2016 tar över efter sina föräldrar blott 22 år gammal. Noemi döper även om vingården till Le Guaite di Noemi och gör helt nya etiketter på alla viner. Med mor och far har Noemi gjort en nystart från en redan stark grund och tillsammans fortsätter de nu att driva vingården med stor passion.

Amaronen görs på druvorna 35% Corvina, 35% Corvinone 20%, Rondinella samt 10% andra druvor. Vinet har fått ligga till sig i tre år på nya franska ekfat, sex månader på ståltank och fyra år i flaska.

I min jakt på Henriks 52 favoriter fick jag tag på det här vinet för snart tre år sedan. Det var då årgång 2003 och jag föll pladask för det. Ett knappt halvår senare dök årgång 2006 upp på "Bolaget". Det kändes som ett givet köp och mina tankar gick så här då. Det blir spännande med ett återbesök.

Det finns en doft som är stor och angenäm. Nästan lite av en doftbomb. Kanske har den dämpats något sedan sist, men ändå kraftfull och intensiv. Vi noterar en härlig kompott av mörka bär, nylagd grusgång, läder, cederträ, kryddor, torkad frukt (russin, dadlar), unset vanilj och lite kakao. Väldigt mycket amarone!

I munnen är det mjukt och runt med en fin friskhet samtidigt känns det nästan silkeslent. Ändå med ett bra tryck i frukten: söta mörka körsbär, solmogna björnbär, katrinplommon och en hel del torkad frukt i form av russin, fikon och dadlar. Mycket fint balanserat så att russinen inte tar överhand. Ett finstämt inslag av örter och kryddor och på det en lång magisk eftersmak, där frukten kompletteras med en liten bitterhet från riktigt mörk choklad, krossade körsbärskärnor och aningens espressokaffe.

En amarone helt på topp. Kommer nog hålla sig där ytterligare ett par år, men du som har några 2006:or får rådet att öppna en i närtid och stämma av mot dina smaklökar. Detta var vår sista 2006:a, så vi slutar på topp.

Betyg 5-

Du som är i Stockholm nästa helg har chansen att få träffa kvinnan bakom verket.
Kolla här!