2011 Le Parc från Marguet

Jag köpte på hösten 2018, genom Franska Vinlistan, en trepack vingårdsbetecknade champagner från Marguet. Alla från år 2011. Nyfiken som jag är har jag svårt att hålla fingrarna borta, så jag har nog öppnat dom lite tidigt. Den första redan i mars i år. Det var Les Crayères. Klicka på länken och du får mina tankar om den champagnen. På sensommaren var det dags för flaska nummer två Le Parc. Kvar i källaren finns således La Grand Ruelle en BlancdeNoirs

Champagne Marguet grundades så sent som 2005. Det var en sammanslagning av det ursprungliga Champagne Marguet grundat 1875 och Bonnerave Frères från 1905.
Idag är det Benoit Marguet som står vid rodret. Vinmakare i femte generationen. Dom förfogar över 10 ha i Grand Cru-lägen: Ambonnay (7,3), Bouzy(0,7) samt Mailly. Runt 20% av skörden säljs till Krug. Vinstockarna har en genomsnittsålder på 40 år. Ett ekologiskt tänk har funnits länge, men sedan 2013 är hela verksamheten biodynamiskt driven. Sedan 2010 plöjer hästarna Titan och Urban Marguets marker. Verksamheten bygger på dom tre pelarna:
- samspelet med naturen
- samarbetet med kollegor, vinmakare och odlare med samma grundsyn
- samsynen med Rudolf Steiner, "grundare" till den biodynamiska skolan.

Le Parc är en BlancdeBlancs dvs gjord endast på den gröna druvan Chardonnay. Det är årgång 2011 vi dricker och den här flaskan degorgerades i mars 2016, vilket betyder att den har legat på sin jästfällning i cirka 3,5 år. Ingen dosage.
Druvorna kommer kommer vinfältet Le Parc, som ligger strax ovanför byn Ambonnay. Fint sällskap har dom här med Krugs Clos de Ambonnay och Selosses Le Bout du Clos alldeles intill.
Det gjordes 1826 flaskor det här året.

Det här är ett ungt vin som behöver lite tid och luft för att komma till sin rätt. Egentligen är jag nog två till tre år för tidig på den här bollen.
Doften är till en början ganska så sluten, men efter hand som temperaturen stiger börjar vi skönja gröna äpplen, aningens citrus, lite rostat bröd och en del skolkrita med nyanser av nygrusad väg.
Det är precis likadant i gommen. Det är först efter att tempen gått upp som smakerna ordentligt kommer fram. Det startar med gröna äpplen och lite citrus. Syrorna övergår efterhand till att bli mer åt röda äpplen. Lite krispigt initialt med fin mousse för att efterhand bli lite mer krämigt. Därefter mariekex, lite rostat bröd och gula stenfrukter i form av persika, nektariner och plommon och så en hel del mineraler, där tankarna går till skolkrita och våta stenar. Fin eftersmak med någon tropisk frukt, mineraler med aningens sälta och finstämd bitterhet från en grapefrukt.
Inte alls oävet idag, men kommer nog utvecklas fint med några år i källaren. Dessvärre var det här min enda flaska.
Betyg 4