Le Tobele Amarone 2007

Det är onsdagkväll. Dottern har återvänt från en tvåmånaders sejour i Indien. Hon har beställt Spagetti och köttfärssås à la JC. Hustrun och sonen hämtar henne på flygplatsen, medan fadern skyndar sig hem för att fixa till maten. Jag börjar med att plocka fram två flaskor rött vin. En amarone och en ripasso. Jag häller upp dessa på karaff två timmar före det är dags att äta. Några vänner utöver familjen ingår i välkomstkommittén,
så vi blir nio runt bordet. Dottern uttrycker sin förtjusning över pastan med tillbehör och fadern blir naturligtvis stolt.

Le Tobele Amarone 2007.
Jag smakade den här amaronen för första gången på en sortimentsprovning som Tryffelsvinet hade hösten 2010. Det kändes lovande, så jag inhandlade ett par flaskor. Jag har som tumregel att inte öppna amaroneflaskor förrän de blivit 5 år gamla. Från den gode vännen M har jag fått besked om att Tobele 2007 kändes bra för någon månad sedan, så ingen regel utan undantag. 
Pruducent är Degani och deras vingårdar ligger utspridda i Valpolicella Classico. Druvorna har fått torka i fyra månader innan de pressas.
Druvsammansättningen är enligt Tryffelsvinet(Importören) Corvina, Molinara & Rondinella. På Le Tobeles hemsidan anges istället Corvina Veronese, Corvinone och Rondinella.
Ur karaffen strålar en lysande, djup, mörk granatröd färg.
Vi häller upp i glasen och möts av en kraftfull doft av mörka körsbär och plommon. En ton av vitpeppar finns där också, liksom lite björnbär och hallon.
Vi tar en första klunk och munnen fylls av körsbär, björnbär och lite kryddor. Vinet är kraftfullt men ändå mjukt. Eftersmaken är fruktig och lång och domineras av körsbären.
I sin struktur är detta mer ett ripassovin än ett amaronevin.
Pastarätter men även vilt borde kunna passa bra.
Vinet kan nog anses drickfärdigt redan nu. Jag har fått signaler från andra amaronefantaster att lite äldre årgångar av Le Tobele övergår till att få russintoner som dominerar vinet.
De tre som återstår kommer jag att dricka en i halvåret.
Vi betalade 225 kr när vi köpte den på SB i vintras.
Betyg 4-

Vi drack också en Begali Ripasso 2007.
Vi köpte den för 198 kr flaskan via Beställningssortimentet.
Detta var den sista av tre flaskor som vi följt under två år. Det har varit en trevlig följeslagare som levererat vid varje tillfälle och så gjordes även ikväll (onsdag).
Stax söder om Pedemonte i den klassiska Valpolicelladalen ligger den lilla byn Cengia. Där finner man producenten Lorenzo Begali som tillsammans med sin fru Adriana, dotter Tiliana och sonen Giordano driver denna anrika gård. Här har man producerat vin sedan början av 1900-talet.
Druvsammansättningen är  Corvina 65%, Rondinella 30%, samt 5% av andra valpolicelladruvor.
Färgen är rubinröd med stråk av granatäpplets röda toner mot glaskanten.
Doften har tydliga körbärsinslag. Vi kan även ana oss till lite mörka bär samt en viss örtighet.
Smaken: även här dominerar de mörka körsbären, som kompletteras med björnbär och lite hallon. Det finns lite örter och en ton av choklad. En viss strävhet som vi tolkar som att tanninerna fortfarande lever vidare i vinet och gör det matvänligt. En härlig ripasso som faktiskt överglänser många av de billigare amaronevinerna. Här finns minsann inga russin eller syltighet.
Betyg 4-