Ett Vila Santa race

Mellandagarna är som gjorda för att umgås med släkt och vänner. En fantastisk kväll fick vi ihop med två familjer vi umgåtts mycket med under de senaste 25 åren. Vår vänskap började under 1988, då vi tre familjer, med två barn vardera födda mellan 1985 och 1988, saknade daghemsplats. Tillsammans med ytterligare fyra familjer drog vi igång ett daghemskooperativ.
Under tio års tid hyrde vi tre familjer en stuga i Kläppen under vecka 7. Gemensamma måltider, hänsynstagande, After Ski och  mycket annat präglade de här veckorna. Oförglömliga minnen.
Nu 25 år senare samlas vi alla med barnens pojk- och flickvänner. Vi blir 16 till bordet. Det blir lasagane på lammfärs och ostkaka till dessert. I källaren har jag ett antal årgångar Vila Santa som det har blivit hög tid att dricka upp. Det fördes inga anteckningar utan ett referat från vad dom små kan leverera en vecka senare.

Vila Santa
Druvmixen är aragones, trincadeira, touriga nacional, alicante bouschet och cabernet sauvignon.
Det här vinet har i åratal, vi talar om decennium, fått fyndstämpel på sig av den svenska vinjournalistkåren. Vintankar hörde också till dom som regelbundet köpte på sig ett par flaskor av varje årgång, men så för fem/sex år sedan började vår smakpreferenser att vandra iväg och en del flaskor blev kvar i källaren. Låt oss då se vad som hänt med dom.

2001
Ett vin som gått överkanten och tappat en hel del av sin karaktär. Här finns mörk frukt, lite örter och en del fat. Vinet är mjukt och lent i gommen, men fräschören är borta, syrorna tama och nästan ingen eftersmak.
Bara att konstatera att det var flera år sedan det här var på topp.
Betyg 2-

2002
Mörk frukt, örter och fat kan vi notera även här. Har precis gått över kanten, men räddas av att vinets syror fortfarande är något så när pigga. Tanninerna har blivit tama. Vinet är ändå drickbart.
Betyg 2

Årgång 2003
Det här vinet har betydligt mer liv i sig. Syrorna är hyggligt pigga. Tanninerna finns där. De är rejält avrundade och gör att vinet känns alldeles mjukt, men dom finns där. Såväl doft som smak är lite diskreta.
De mörka bären och örterna är ändå klart urskiljningsbara. Eftersmaken är något kort.
Vinet har nog passerat sin topp, men här finns ändå drag av gamla hederliga Vila Santa.
Betyg 2+

Årgång 2004 och 2005 från magnumbuteljer.
Det är så här vi minns Vila Santa och vi förstår varför vi en gång i tiden gillade det här vinet.
Den mörka frukten är det som omedelbart når oss. Vi känner björnbär, blåbär, lite körsbär, men även en del örter. Här finns också en hel del toner av fat. Syran är pigg och skapar en fräschhet över båda dessa årgångar.
2005:an är lite rundare och mjukare med tanniner som avrundats ganska ordentligt. 2004:an är lite stramare och med tanniner som fortfarande ger ett tydligare bett.
Båda med tydliga mognadsdrag. Bra och medellång eftersmak med lite trevlig lakrits.
05:an är nog på topp nu och bör nog drickas upp å det snaraste. 04:an känns som om den klarar sig bra ytterligare något år.
Betyg 3+ på båda vinerna

Årgång 2005 i 75 cl flaska.
Uppvisar mer tydliga drag av mognad än vad magnumflaskan gjorde. Lite rundare och mjukare, men fortfarande med en hyggligt pigg syra.
Den mörka frukten känns fräsch. Fina örter och med en hygglig avslutning.
Betyg 3

Magnumflaskorna har precis som väntat klarat sig bättre än standardflaskorna. Vila Santa klarar flera års lagring på ett bra sätt. Ja åtminstone fem/sex år. Jag skrev om 06:an för två år sedan
Jag vill nog påstå att de utvecklas på ett positivt sätt med ett par års lagring.
Samtliga flaskor är köpta på Systembolaget och jag betalade 219 kr för magnumflaskorna medan 75 cl flaskorna kostade 99 kr. Idag är det årgång 2011 som gäller på SB och då till 101 kr.

Även om mina smakpreferenser vandrat iväg, så är det både spännande och roligt att någon gång emellanåt testa av gamla favoriter.