Gambero Rosso 2014 i Köpenhamn. Del 1

I onsdags var det så dags för Vintankar att gå upp i ottan och sätta sig på tåget till Kongens By. Gambero Rossos Roadshow hade nått Köpenhamn. Jag var på motsvarande föreställning förra året, vilket resulterade i två blogginlägg som du kan läsa om med start här.

Strax efter kl 12 stegade jag in på Moltkes Palae på Dronningens Tvaergade 2 och blev registrerad som Giornalista. Det var 32 utställare som hade 3 viner vardera. Nu provade jag inte alla, men väl drygt tjugo producenter fick jag en pratstund med under de fyra timmar jag var där. Ni förstår själva att mycket spotta blev det. Det är också svårt att föra ordentliga anteckningar, men lite noteringar gjorde jag och med hjälp av fotona (inte alltid så lyckade) dyker minnesbilder upp.

Jag började med att prova två Prosecco från Villa Sandi.
Det här är en producent som säljer runt 3,5 miljoner flaskor.
Millesimato var den som föll mig bäst i smaken. Frisk i smaken med fina gula äpplen och lite citrus. Lättdrucket. Inte så avancerat eller komplext, men gott. Priset enligt deras hemsida är 8,5 euro
Den som är nyfiken på att veta mer om Prosecco rekommenderar jag att klicka in på bloggen Billigt Vin. Ingvar lämnar en grundläggande och utförlig beskrivning om vad Prosecco är för något.

Det fanns fyra producenter från Valpolicella.. Jag besökte dom alla och smakade deras Ripasso och deras Amarone.

Jag fick en lång pratstund med den genomsympatiske Anja Geirnaert. Sommarens Valpolicellaresa fick också klartecken för ett besök på den berömda vingården La Poja.

Tre viner visade dom upp. Deras Amarone från 2009 kändes väldigt ung, men också mycket lovande. Blir nog lika bra som jag tyckte 2006 var för ett år sedan. Funkar riktigt bra till viltgrytor.
Kraft och elegans på en och samma gång. Dagens bästa amarone!

Två viner från Toscana fanns också med.
Sondraia 2010.
70% Cabernet Sauvignon och lika delar Cabernet Franc och Merlot.
Den här behöver minst ett par år i källaren för att komma till sin rätt.
Lovande. Vad jag tyckte om 2008 kan du läsa här.
Brunellon (San Polo) från 2007 var riktigt bra. Tillfälligt slut hos SB, men den har jag satt under bevakning.

F.LLI.FARINA
Vi hittar den här producenten några km öster om byn Pedemonte i Classicomorådet..
Deras Ripasso Montecorna 2011 smakade som alla andra ripasso. Mjukt, lättdrucket och lite inställsamt.
Deras enkla Amarone 2010 var just enkel och saknade det djupet jag vill ha. Finns på SB.
Amarone Montefante Riserva 2007.
Det här var något helt annat. 70% Corvina, 20% Rondinella och 5% vardera av Molinara och Dindarella. I en gammaldags stil. Den här testar jag gärna en gång till.

F.LLI. RECCHIA
Den här producenten håller till någon mil norr om Negrar på dalgångens västra sida.
Ripasso Le Muraie 2010. Den andra jäsningen har gjorts ihop med rester från deras Recioto, vilket skapar en lite annorlunda ripasso.
Dom gör två amaroneviner. Deras basvariant Masua di Jago 2010 känns enkel utan något riktigt djup och också lite syltig.
Ca´ Bertoldi 2006 däremot kändes elegantare mer välbalanserad och med en härlig fruktkoncentration. Riktigt bra!

Den sista Venetoproducenten jag besökte var Monte del Frà.
Den huvudsakliga verksamheten ligger i byn Custoza, någon mil sydost om Gardasjön. Här görs ett vitt vin Cà del Magro 2011 på druvorna 40% Garganega, 20% Trebbiano Toscano, 5% Tocai Friulano, 10% Cortese, 10% Chardonnay-Riesling Italico-Malvasia and 15% Incrocio Manzoni.

Det doftar av gröna äpplen, exotiska frukter i en småblommig stil. Smaken är frisk, krispig med citrus, örter och gröna äpplen som främsta attribut. I eftersmaken kommer aningens honung och mera örter fram. Inte alls så tokigt och väl värt att testas ordentligt.

Dom har också en vingård "Lena di Mezzo" i utkanterna av Fumane, där dom tillverkar två Amaronevarianter, Ripasso, Superiore samt en basvalpolicella.
Ripasson var mjuk, snäll och lite inställsam. Inget för mig.
Det var deras instegsamarone som presenterades. Den är gjord på 80% Corvina och Corvinone samt 20% Rondinella. Det var årgång 2008 som det bjöds på. Doften är starkt präglad av mörka körsbär, plommon och aningens örter i en liten spritig ton.
Smaken är mjuk med tydliga körsbär och plommon i sprit. Mjuk med lite söta drag som balanseras upp av örter, mörk choklad och toner av mocca. Denna står jag över.


Vi sammanfattar detta som att återigen får vi bekräftat att när det gäller amarone så går det inte att fuska och göra billiga varianter.
De instegsamarone eller budgetamarone som det bjöds på höll inte måttet. Däremot så var Farinas och Recchias "prestigeamarone" riktigt trevliga och väl värda att testas ordentligt. Allegrinis amarone stod i en klass för sig.