Årgång 2010 av Monte Ca Bianca från Begali och Las Flors från La Pèira

Förra lördagen tog vi farväl av två gamla bekanta. Båda från året 2010. En från Italien och en från Frankrike. Båda avslutar på topp!

Las Flors och producenten La Pèira upptäckte jag 2010. Det var då årgång 2006.  Jag blev helt hänförd och under tiotalet år var det en trotjänare hos oss. Allt från deras instegsvin Les Obriers de La Pèira, via kvällens vin Las Flors till prestigevinet La Pèira

2010 Las Flors från la Pèira

Jag har provat följande årgångar: 2006, 2007, 2008, 2009 och 2010. Samtliga årgångar har varit sagolikt bra. 

Historien om La Pèira startade 2004 då kompositören och musikern Rob Dougan köpte 11,6 hektar i Terrassez du Larzac i Languedoc. Ambitionen var att skapa ett vin som kunde mäta sig med de största i världen. Detta skulle uppnås med minimala skördeuttag, gamla vinstockar, klassiska druvsorter, en vinmakare från Chateau Margaux, högsta möjliga standard på utrustning samt fullständig dedikering.

Las Flors är gjort på druvorna Grenache (45%), Syrah (35%) och Mourvedre (20%). Det lagras till största delen i nya och begagnade Demi-Muids som är stora Barriquer om 600 liter.

Ett helt underbart vin, som jag vill påstå är helt på topp. Det kommer säkert hålla sig där ett antal år framöver, men det känns alltid roligt att fånga ett vin, då det är helt på topp.

Doften är stor, komplex och kraftfull. Den domineras av den solvarma, mörka frukten. Här finns gott om provencalska örter och pinjeträ, men också små delikata portioner av kakao, sötlakrits och violer/rosor.

I munnen är det kraftfullt med mogen mörk frukt: blåa plommon, mörka körsbär, solmogna björnbär och några hallon. Några nävar provencalska örter och kryddor känns tydligt. Finfin syra. Tanninerna har slipats av och nafsar lite smått i gommen, men tillräckligt för att bjuda ett försiktigt motstånd. 

Eftersmaken är lång med mera solvarm mörk frukt. Örterna tar för sig än mer och kompletteras med mörk choklad, sötlakrits och aningens rosor.

Ett alldeles underbart vin

Betyg 5-

Jag köpte den här flaskan på SB 2013 för 319 kr. Idag går den inte att hitta hos SB. 

2010 Monte Ca` Bianca från Begali.

Strax söder om Pedemonte i den klassiska Valpolicelladalen ligger den lilla byn Cengia. Där finner man producenten Lorenzo Begali som tillsammans med sin fru Adriana, dotter Tiliana och sonen Giordano driver denna anrika gård. Här har man producerat vin sedan början av 1900-talet. Dom släppte sin första amarone i och med årgången 1986. Sex olika viner producerar dom och däribland två amarone.

Det har gått nästan 10 år sedan jag besökte vingården. Du kan läsa om det minnesvärda besöket på den här länken.

Monte Ca Bianca är den Amarone som flest gånger har erhållit 3 Glas i den italienska vinbibeln Gambero Rosso. Den har i det närmaste prenumererat på den utmärkelsen. 

Jag har tidigare skrivit om årgång 2006, årgång 2010 här och om årgång 2015 här.

Druvblandningen är 40% Corvina, 35% Corvinone, 20% Rondinella och 5% Osoleta. Corvina och Corvinone kommer just från en vingård med samma namn som vinet, beläget en liten bit från huvudgården. Vinet har legat nästan 48 månader på ekfat (30% i stora ekfat och 70% i 225 l barrique). Slutligen ytterligare åtta månader på flaska innan det släpps ut på marknaden.

Det har gått nästan femton år sedan druvorna skördades, vilket en inte kan tro. Vinet har en enastående friskhet och fräschhet. Just detta är väl lite av Ca Biancas signum att det kräver en ordentlig ålder (10 år) för att riktigt bjuda upp.

Så fort korken dragits ut slår en charmerande och rätt så intensiv doft emot oss. Mörk frukt, lite örter, torkad frukt, kakao och aningens violer. Vilken utveckling vinet gått igenom. 2015 när jag första gången drackårgång 2010 var doften ytterst försiktig och diskret. Idag tio år senare är doften omedelbar och ett rent och skärt nöje att bara sitta och sniffa på.

Smaken är formidabel och här kombineras kraft och intensitet med komplexitet och elegans. En sagolik amarone helt enkelt.

Mörka körsbär, blåa plommon, några hallon och björnbär bildar en underbar fruktbas, som byggs på med några örter och kryddor. Finfin syra och behagliga tanniner ger sig också tillkänna. Avslutet är långt och utdraget med mera mörk frukt, några örter, katrinplommon och unset russintoner, men framförallt mörk bitterljuv choklad, någon droppe espresso och körsbärskärnor.

Ja jisses vilken amarone detta blivit!! Du som har några flaskor behöver inte ha bråttom. Den här amaronen kommer bjuda på magi i många år till.

Betyg 5-