2017 Stefano Valpolicella Superiore från Stefano Accordini

Jag har nog druckit alla olika viner som Stefano Accordini producerar. Tidigt i höstas fick jag höra att dom nu gör en Valpolicella Superiore som är namnad efter vinfirmas grundare. Just Superiore var Stefanos favoritvin, så jag var så klart tvungen att köpa några flaskor. Nu är det dags att testa den första flaskan.
Stefano Accordini har jag besökt ett flertal gånger. Ett par gånger tillsammans med Club amarone, men också på egen hand. Jag har alltid blivit väldigt vänligt bemött. Fått en rundvisning och en vinprovning. Nu är det drygt fyra år sedan det senaste besöket, vilket resulterade i det här blogginlägget. Det börjar bli hög tid för ett återbesök.

Det här vinet är gjort på druvorna Corvina (80%), Rondinella (15%) och Molinara (5%). Då druvorna anses mogna handplockas dom, avstjälkas och pressas. Jäsning sker på ståltankar och varar omkring en vecka och hela tiden med skalkontakt. Vinet får sedan ligga till sig i 6 månader på ekfat innan det buteljeras, därefter ytterligare ett par månader på flaska innan det börjar säljas.
Ett vin helt utan torkade druvor om jag förstått saken rätt.

Vinet går i en rubinröd nyans av något ljusare karaktär.
Doften är inte så kraftig, men ändå tydlig. Inslaget av körsbär är helt dominerande.
I munnen är det väldigt rakt på sak. Slankt och friskt. Lättsamt. Ren körsbärsjuice med några stänk av örter och mineraler. Lite törstsläckande. Härlig syra och behagliga tanniner. Elegant i sin struktur. Inte så komplext. "Semplice ma non banale" som dom säger därnere i Valpolicella.

Detta är ett everyday vin, som passar till en massa enklare maträtter. Ett ungt vin som ska drickas ungt. Här behövs ingen ytterligare lagring utan mina flaskor kommer jag dricka upp de närmaste två åren.
Betyg 3++
Vinet finns inte på SB. Jag betalade 11,5 euro flaskan inkl frakt. 20 kr i alkoholskatt till den svenska staten tillkommer.

2008 Vintage Maxime Grand Cru Launois och 2012 Blanc de Blancs från Franck Bonville

Den gångna helgen hade vi båda barnen på besök med sina respektive. Den sardinske (eller heter det sardiske) pojkvännen fyllde 36 år på lördagen, så det blev så klart lite firande. Två olika champagner hade jag plockat upp ur källaren. Jag kan väl redan här avslöja att dessa var riktigt bra.

Vi startade helgens begivenheter med att öppna en flaska på fredagen som välkomst dryck. Det blev en flaska från Champagne Launois. Skam tillsägandes har jag inte druckit något från den här producenten. Den här flaskan förärades mig av de goda vännerna O och R för ett par år sedan.

Champagne Launois père & fils är ett familjeföretag i 8:e generationen. Verksamheten startade 1872 och har sedan dess gått vidare till nästa generation. Idag är det systrarna Caroline och Séverine som för verksamheten vidare. Dom är stationerade i Grand Cru-byn Le Mesnil-sur-Oger. Dom gör nio olika cuvéer bl a en Special Club.
2008 Millésime Maxim Grand Cru Blanc de Blancs

 Den här cuvéen är gjord uteslutande på Chardonnay, som vuxit på deras Grand Cru-klassifierade vinfält. Jäsningen äger rum på ståltankar. Den har legat runt 6 år på sin jästfällning innan den degorgerades. Dosagen var 8g/liter.

En finstämd doft av äpplen, citrus, nybakat bröd, en stor portion nygrusad trädgårdsgång samt aningens nötter och honung tar vi till oss med stort välbehag

I munnen får vi en torr och bussig champagne som verkligen bjuder upp. Här finns vinteräpplen, lite citrus, en god portion steniga mineraler, lite skolkrita, brioche, gula stenfrukter, aningens nötter och honung samt något floralt inslag. Visst är det en stor och fin syra, men inte blir det ansträngande i gommen.

En riktigt trevlig och god champagne. Väldigt tillgänglig redan nu. Den här hade jag gärna haft fler flaskor av.
Betyg 4










2012 Grand Cru Blanc de Blancs, Franck Bonville.
Franck Bonville har sin huvudsakliga verksamhet runt byn Avize. Dom äger 77 vingårdslotter i Grand Cru-byarna Avize (15 ha), Cramant, Oger och Le Mesnil-sur-Oger. Enligt deras hemsida gör dom fem olika cuvéer på uteslutande Chardonnay samt en roséchampagne som innehåller 12% Pinot Noir från ett vinfält i Ambonnay.
Det hela tog sin början då 1900-talet var ungt. Alfred Bonville började köpa upp mark som han bedömde som lovande. Tillsammans med sonen Franck köpte dom 1937 den gården i Avize som blivit deras centrum. På 1970-talet blev det Francks son Gilles som förde firman framåt. Nu är det fjärde generationen vinmakare som genom Olivier Bonville bär huvudansvaret.

Den är gjord enbart på druvan Chardonnay, som vuxit på 40 år gamla vinstockar på deras vinfält i Avize. Den har legat runt fem år på sin jästfällning innan den degorgerades i dec 2017. Dosagen var drygt 6 g/l.

En frisk härlig doft fylld av sommaräpplen, gula stenfrukter, lite gråpäron, några toner av citrus, markiekex och en ordentlig portion mineraler typ skolkrita, snäckskal och krossad sten når våra luktsinnen.

I munnen är friskt, torrt och samtidigt lite krämigt. Jag tycker den utvecklats en del sedan jag senast drack den för snart ett år sedan. Smakerna känns något mer mogna utan att jag för den skull tycker det är en mogen champagne. Trevlig och bra syra. Fina mogna äppeltoner, gula plommon, aprikoser och persika, lite lime och riven apelsin, gula päron samt en viss brödighet. Förbaskat god idag och visst tror jag den kan utvecklas något till.
Betyg 4+

Finns i beställningssortimentet hos SB till priset av 485 kr.

2017 Aidani från Hatzidaki

Dottern med pojkvän/sambo ska tillbringa helgen hos oss. Dom kommer på fredag och vi har tagit ut ett gäng kräftor och en hummer till vår lite lyxigare pastarätt, som även fått några stänk saffran i såsen. Vid vårt senaste besök i Köpenhamn fiskade vi upp några grekiska viner från Oinofilia.
Just det här vinet drack vi för dryga två år sedan. Vi gillade verkligen det här och skrev ett hyllningsinlägg. Det var då årgång 2015 vi drack och nu testar vi årgång 2017.

Haridimos Hatzidakis växte upp på Kreta. Studerade Oenologi vid universitetet i Aten. 1996 köpte han en övergiven vingård ( dryga 300 m ö h) belägen runt byn Pyrgos Kallistis på Santorini. Gjorde en del omplanteringar. Införde organisk/biologiska odlingsmetoder. Specialiserade sig på lokala druvor såsom de vita  Assyrtiko och  Aidani och den röda Mavrotragano. Idag äger Hatzidakis runt 10 ha vinodlingar och samarbetar med många fler odlare. Allt med inriktning på organisk-biologiska odlingsmetoder. På sommaren 2017 avlider han och nu är det dottern Stella som för företaget framåt.
Det speciella med viner från Santorini är dels de lokala druvorna, men också öns ekosystem som präglats av vulkanjorden, starka vindar, små regnmängder, heta somrar och det fullständigt unika att vinlusens härjningar aldrig nådde hit.

Vinet är gjort uteslutande på den lokala druvan Aidani, som också givit namn åt vinet. Druvan odlas främst på Santorini, men går också att hitta på andra öar i det Egeiska havet.
Druvorna har vuxit på vingårdar som ligger på 70 till 330 meter över havet.

Efter pressning har musten haft skalkontakt i cirka tolv timmar. Jäsning sker genom naturlig jäst. Vinet har fått vila upp sig runt sex månader rostfria stålfat.

Det här är ett vin vi verkligen gillar. Precis som vi gjorde med årgång 2015 för två år sedan.
Doften är präglad av citrus, gula stenfrukter, örter, krossad flintasten och en en subtil blommighet.. Stor utan att bli påträngande.
I munnen återkommer citrusen, örterna och mineralerna från doften. Nu förstärkta med inslag av tropisk frukt, aningens päron, lite persika och gula plommon samt en trevlig kryddighet. I eftersmaken en liten blommighet, unset honung och mineralsälta. Här finns också en härlig syra.
Visst är det lite kraft i smakerna, men vad som får oss att lyfta på ögonbrynen och höja vinet om inte till skyarna så åtminstone en bit på vägen är den fenomenala balansen mellan syra, frukt, örter och övriga smaker.
Betyg 4+
Vår flaska är köpt av Oinofilia i Köpenhamn för 329 DKK.

2010 Arbois Vin Jaune från Domaine Rolet

November har verkligen varit en månad där solen lyst med sin frånvaro. Samma väder i stort sett alla dagar så här långt. 7-8 grader varmt, regn och svag vind. Diset och dimman har legat som ett vått täcke över vår halvö. Sol och värme får sökas på annan plats.
Brodern med svägerska är på besök. Vi bjuder in dom till oss och njuter av en Mont d´or. Vi stack ner några delade vitlöksklyftor i osten. Hällde över en skvätt av kvällens vita vin och så in i ugnen. 20 minuter i 200 grader. En varm krämig ostmassa döljer sig under ytan. Ett gott bröd som delas i bitar och så doppar vi dom i osten. Så vansinnigt gott!!

Osten är från Jura, så vi plockar fram ett vin från Jura.

Familjeföretaget Domaine Rolet Père et Fils har hållit på med vintillverkning sedan 1940-talet. Idag förfogar man över drygt 60 ha vinodlingar i distriktet Jura. Dom odlar de gröna druvorna Chardonnay och Savagnin samt de röda druvorna Poulsard, Trousseau och Pinot Noir. Deras vinodlingar ligger på 250 - 500 meters höjd i de franska alperna.
Vinet till osten är ett s k "gult vin" eller som fransmännen säger Vin Jaune. Det är till 100% gjort på druvan Savagnin. Under sin lagring, 6,5 år på små barriquer, har det bildats en jästhinna (flor eller om man så vill voile), som skyddar vinet från att helt oxidera samtidigt som det ger vinet sin karaktäristiska doft och smak..
Vin Jaune är för oss en relativ ny erfarenhet. I våras drack vi Chateau d´Arlays Vin Jaune från 2008 och för snart tre år sedan drack vi Domaine Rolets gula vin också från 2008.

Den första lilla sniffen skickar tydliga sherry-toner. Sedan kommer mogna gula äpplen, lite bokna äpplen och fallfrukt. Efterhand nötter, citrus och mineraler (krita, sten).

Smaken är frisk  och fyllig och visst finns här den där läckra sherrytonen, som vi också kände i doften. Vi noterar gula, lite övermogna äpplen som tenderar att vara aningens bokna. Här finns gula stenfrukter och aningens citrus. En härlig ton av nötter där valnötter känns tydligt. Det finns också en fin mineralitet med såväl krita som sten. I det komplexa avslutet känns någon tropisk frukt, unset bivax och nybakade kastanjer.
Ett speciellt vin som vi har fallit för.
Betyg 4+
En sökning på "Vin Jaune" på SB:s hemsida visar att det enda Vin Jaune som finns tillgängligt är just detta vinet.

2009 L´errante från Tommaso Bussola

I förra veckan öppnade vi ett vin från Tommaso Bussola. Jag har ett särskilt minne förknippat med denne producent. I min jakt på Henrik Ungerths 52 favoriter fick jag hjälp av  vännen Toni Zalbo med att fånga Vigneto Alto. Vi träffades en kulen oktoberdag 2016 för överlämnandet och då hade Toni ställt till med en överraskningsfest som gick i Tommaso Bussolas spår. En magisk afton. Stort tack Toni! Det blev ett blogginlägg som kan läsas här.
Den gode vännen Kenneth L hade också hittat Bussolas l´errante i Danmark till ett bra pris. Jag fick möjligheten att haka på med ett köp av ett par flaskor. Tack för det Kenneth.

I utkanten av den lilla byn San Peretto någon mil från Negrar i Classicoområdet håller producenten Tommaso Bussola till. På den 21 ha stora egendomen producerar dom tio olika viner bl a en vanlig Classico, två Superiore, tre Amarone och två Recioto. Det hela tog sin början på 1970-talet då Tommaso började arbeta med sin farbror Giuseppe. Idag är både hustrun och de båda sönerna involverade i familjeföretaget.

Vinet är gjort på druvorna Merlot (30%), Cabernet Franc (50%)och Cabernet Sauvignon (20%).
75 procent av druvorna har fått torka i cirka en månad. Jäsningen sker på stålfat och vinet har sedan fått ligga till sig i ca 6-8 månader på franska tonneaux och nya amerkanska barriquer.
De andra 25 procenten krossas och jäses omedelbart efter skörd. Ett par månader senare genomgår det en andra ripassoliknande jäsning och får sedan ligga till sig runt sex månader på nya franska tonneaux. I november året efter skörd blandas de båda delarna och får vila på tonneaux och barriquer i ytterligare fyra månader innan det buteljeras.

Här finns en stor kompakt mogen, mörk frukt som fullständigt dominerar doftintrycken, men visst finns det även en del subtila nyanser av läder och jord, lite torkad frukt med spår av russin och aningens kakao.
I munnen återkommer den mogna mörka frukten, där vi särskilt noterar svarta vinbär, söta mörka körsbär, lite blåa plommon och några riktigt mogna björnbär. Vi kan även känna en subtil liten örtighet, men desto mer kanderad, torkad frukt såsom russin, fikon, katrinplommon. Syran finns där och ger en trevlig friskhet. Tanninerna har blivit så sammetslena de någonsin kan bli.Eftersmaken är lång på amaronevis, med mera söt mörk frukt, lite russin och aningens mörk choklad. Just i eftersmaken gör sötman sig påmind så att känslan blir att vinet har mer karaktär av ett reciotovin.
Just den påtagliga sötman drar ner betyget något för min del.
Min känsla är att vinet inte kommer att utvecklas så mycket mer, men sötman och den höga alkoholen (16,5%) gör att vinet säkert kommer att hålla i många år till.
Betyg 4+
Vinet finns inte på Systembolaget. 

Restaurang Geist i Köpenhamn

Vi besökte restaurang Geist i Köpenhamn för snart ett år sedan. Vi blev väldigt förtjusta i stället. God mat, bra viner och en storartad service. Därtill ligger det väldigt centralt vid Kongens Nytorv.

Vi besökte Köpenhamn den gångna helgen och vi gjorde ett återbesök. Vi bokade bord via internet en vecka innan och angav som önskemål en lämplig placering på grund av mina hörselproblem. Visst hade dom fixat ett bord med en helt suverän placering. God utsikt över hela matsalen, men ändå lite avskilt. Vi uttryckte så klart vår stora tacksamhet.

Vi började med ett glas champagne. En Blanc de Blancs från Mandois och året 2012. Mycket god och med en härlig friskhet, där de grön/gula äpplena tillsammans med citrusen står i centrum. En liten nätt brödighet, tämligen gott om mineraler såväl steniga som kalkigar och så lite gula stenfrukter. En härlig eftersmak med ett avslut i grapefruktens tecken.
Det blev ett glas medans vi tittade genom menyn och sedan ytterligare ett glas till vår första rätt.

Dessvärre blev det inga kort på de eleganta och fantastiskt goda maträtterna.

Rätterna är inte så stora. Vi valde två var  och sedan också en dessert. Hustrun tog laxen och själv tog jag Kammuslinger. Vi fortsatte med champagne till dessa. Sagolikt gott. Den tvekampen vann Kammmuslingerna
Hustrun valde sedan en Kalvbräss med bögehatte og senap. Själv tog jag en Kronhjortfilé med blåbär og sorte oliver. Fantastiska rätter. Så smakrika och välkomponerade. Olika men båda magiskt goda.
Vi drack till detta ett vin från Valtellina-dalen.

2012 Inferno Fiamme Antiche från Arpepe.
Valtellina ligger som en sista utpost mot Schweiz inte långt från Comosjön. I Valtellina är det nästan uteslutande Nebbiolo som gäller. Fast här kallas den Chiavennasca. Arpepe äger runt 13 ha i subregionerna Sassella, Grumello och Inferno. De branta sluttningar gör att allt arbete måste göras manuellt.
Just det här vinet kommer från ett vinfält som ligger 450 m över havet i Inferno-distriktet. Druvorna skördades i oktober. 54 dagars maceration i stora träfat. Det har fått mogna i två år på 50 hl stora ståltankar innan det buteljerades. Lite drygt 6300 flaskor producerades.
En trevlig doft av röda bär, grus och sten, sommarrosor och aningens läder möter oss. Inte direkt påträngande utan mer på ett servilt sätt.
I gommen blir de röda bären väldigt tydliga. Vi noterar jordgubbar, ljusa körsbär, lite tranbär och några hallon och lingon.En liten ton av blåa plommon smyger sig fram. Här finns örter och steniga mineraler (granit) samt en visst floralt inslag (rosor). En stor och trevlig syra med stadiga tanniner gör det här vinet till en bra medspelare till vår mat. Ett riktigt gott vin.


Vi väljer en ostbricka till dessert och ber vår sommelier att välja något lämpligt att dricka till detta. Hon föreslår ett cognacsvin. Något ingen av oss smakat, så självklart vill vi testa detta.
Pineau des Charentes
Detta är ett cognacsvin från distriktet cognac några mil norr om Bordeaux. Det görs på så sätt att ojäst druvmust från området Charente spritas upp med cognac tills alkoholprocenten blir 17-18 %. Detta tar död på jästen och jäsningen uteblir. Vinet kan vara såväl vara rött som vitt beroende på vilka druvor som använts.

Vieux Pineau des Charentes från Michel Forgeron
Det är i huvudsak gjort på druvan Ugni Blanc. Efter det att cognac tillsatt har vinet fått mogna i lite mer än tre år på ekfat. Har jag förstått saken rätt som har dom blandat ett flertal årgångar när det väl buteljerats.

Vi serveras var sitt glas och kan omedelbart känna en doft som vi förknippar med cognac. Det tar en stund så lugnar doften ner sig och fram kommer torkad aprikos, lite nektariner, en del fikon, nötter och aningens honung samt lite diskreta toner från fatlagringen. Det vi känner i doften kan vi också notera i smaken.Här finns också en  härlig sötma. I eftersmaken förnimmer vi även några salta stänk. Riktigt gott faktiskt. Det gjorde sig särskilt bra till blåmögelosten och gruyère-osten.

Vi avslutade med lite kaffe, vilket serverades med spunnet socker som tillbehör.

Vi kan precis som vid vårt förra besök konstatera att Geist är en restaurang vi verkligen gillar och därför starkt kan rekommendera att besöka. Spännande och vällagad mat. En diger vinlista med flera spännande viner. Servicen är enastående.

Örtsamling vid entrén till Geist

2005 Osar från Masi

Jag drack min första Osar för drygt fem år sedan. Det var vid ett besök på La Rivendita inne på Serego Alighieris ägor. Min nyfikenhet väcktes kan en ju lugnt säga. Det dök strax efteråt upp på Systembolaget och då köpte jag ett par flaskor.
Den första dracks för fyra år sedan tillsammans med vännerna Stig och Anki. Du kan läsa om detta här. Fyra år senare drack jag det här vinet hemma hos Stig och Anki. Mycket hade hänt. Nu kändes vinet helt på topp med fullt mogna dofter och smaker. Tanninerna hade mjuknat väsentligt och en misstanke om att vinet nog var på topp och snart skulle börja hasa lite utför började fästa sig hos mig.

Oseleta är en druva som ansågs utdöd, men så hittade Sandro Boscaini (Masis ägare) ett vin som var gjort på druvor som kom från fyra vinrankor, mer än 100 år gamla. Ett forskningsteam kunde sedan identifiera detta som ett vin gjort på Oseleta.
Det är en liten druva som mognar sent. Hög syra, tjockt skal, tanninrik är några av egenskaperna.
1985 planterade Masi Oseleta på 2 ha fördelat på tre vingårdar och sedan dess har dom planterat Oseletadruvan på ännu fler vingårdar.
1990 kom det första vinet (Toar) som innehöll en liten del Oseleta. 1995 kom den första versionen av Osar med runt 80% Oseleta. 2003 kom den första årgången av Amarone Costasera Riserva. Den innehöll 10% torkade Oseletadruvor.
Vill du få hela historien så klicka in på Vin Unics hemsida.
Idag är det flera producenter som använder en liten del (5-10 %) Oseleta i sina Amaroneviner.

Druvorna till Osar kommer från vingårdar i Marano och San Ambgogio. Vinet har fått jäsa i 25 dagar med skalkontakt. Vinet har sedan fått ligga till sig i nästan två år på nya franska ekfat. Slutligen har det fått sex månader på flaska innan det är redo för marknaden.

Låt mig konstatera med en gång att Osar är i ett alldeles enastående skick. Jag har nog aldrig smakat den så god som under de två kvällar som vi njöt av vinet. Syran finns där fortfarande och ger en god friskhet åt vinet. Tanninerna har mjuknat jämfört med hur det var för fyra år sedan, men ändå rejält på tårna. Dom finns där och smånafsar i gommen och bjuder det där härliga motståndet som jag mycket uppskattar så mycket. 
I doften massor av mörka bär, men också läder, jord och multnande höstlöv.
I gommen återkommer de mörka bären i form av körsbär, blåbär, björnbär och slånbär. Några nypor örter noteras liksom kakao och några droppar espresso. Med åren har det här kraftiga vinet blivit elegantare, mer nyansrikt och är nu helt på topp.
Betyg 4+
I Systembolagets beställningssortiment hittar du vinet och då i årgång 2007. Priset är 359 kr.