Sommarens sista dag firar vi med Retsina. Del 12 och 13 i Projekt Grekland 2.0

I fredags den 10:e september tog sommaren slut, men vilken dag vi fick. Solen strålade från en klarblå himmel i stort sett hela dagen. Temperaturen knatade upp mot 25 grader. Så klart tog vi chansen att få ett sista dopp i havet. Friskt och väldigt njutbart.

Vi tog också chansen att njuta av Retsina på kyrkbänken och till vår grekiska måltid med friterade bläckfiskringar, tzatziki och en grekisk sallad.

Garalis Winery. 

Manolis Garalis är tredje generationens vinmakare. Han startade sin egna verksamhet 2006 och redan 2007 kommer den första årgången. Garalis Winery håller till på ön Lemnos belägen i den nordligaste delen av Egeiska havet. 

Det är ett rent familjeföretag där både hustrun och barnen är involverade. Garalis odlar främst de lokala druvorna Limnio och Muscat Alexandria. Vingården är 5 ha stor och brukas enligt organisk-biologiska odlingsmetoder (certifierade). Jordmånen på vingården är vulkanisk. Vinfälten ligger på 150-200 m över havet. Endast naturlig jäst används. Ytterst lite svavel tillsätts vid buteljeringen.

Retsina of Lemnos

Druvan är Muscat Alexandria till hundra procent. Jäsningen har ägt rum på rostfria ståltankar och varade runt 19 dagar under vilken färsk "Pine resin" tillsättes.

Färgen går i en ljusgul ton.

I doften finns den väldigt tydliga tonen av kåda, men elegant och inte den där råa tonen som en kan få på en del turisttavernor. Här finns också lite örter, citrus och tropisk frukt.

Ett rätt så lättdrucket vin som skänker både svalka och är törstsläckande. Visst kommer kådan igen även i smaken, men precis som i doften känns den elegant på något vis. Gott om citrus, lite gröna äpplen, en del örter och en lätt touch av aprikoser.

Riktig gott!

Jag har tidigare utnämnt Retsina Amphorae Natur från Tetramythos till den bästa Retsinan jag druckit. Jag tycker att Garalis variant är i det häradet också.

99 DKK för 0,5 l fick jag betala hos Oinofilia.

Rosé Retsina of Lemnos.

Den här retsina är gjord på Muscat Alexandria (90%) och Limnio (10%). Färgen kommer av att musten har fått tillbringa några dagar med skalkontakt. Jäsningen äger rum på ståltankar med vildjäst. Färsk Aleppo-Pine resin har tillsatts under jäsningsprocessen.

Färgen går i en vacker lite ljusare bärnstensfärgad ton.

Visst kan vi känna den typiska kådadoften, men väsentligt mindre än i de flesta andra retsinor jag druckit. Istället finns här gott om persika, nektariner, grapefrukt, örter (timjan, rosmarin) samt lite krita och krossad sten.

I munnen dyker det så klart upp lite kåda, men inte särskilt dominerande. Istället är det örter, lite kryddor, grapefrukt och krita som vi känner på ett tydligare vis.

Även den här roséfärgade retsinan är god, men når inte riktigt upp till Garalis "vanliga" retsina.

119 DKK fick jag betala för de här 50 cl.

Två trevliga och riktigt bra viner för oss som gillar Retsina. Därtill bra prissatta!

Projekt Grekiska viner 2.0. 

Det landade under vårvintern en kartong med tolv olika viner hemma hos Vintankar, som kommer att ingå i det projektet, men det kommer också att ingå andra viner köpta på SB eller annorstädes. 

Tidigare har jag skrivit om:

- 2019 Metagitnion, Sclavos

- 2012 Roditis Barrel Aged 3 Years

- 2016 Old Roots Xinomavro, Domaine Tatsis

- 2019 Xinomavro Young Vine, Thymiopoulos

- 2017 Xinomavro Nature, Thymiopoulos

- 2019 Nostos Roussanne, Manousakis Winery

- 2018 Pithari Red, Afianes Wines

- Retsina Amhporae Natur, Tetramythos

- 2015 Resin Flavour Roditis, Tatsis

- 2018 Gi&Uranos från Thymiopoulos

- 2017 Negoska Rosé, Tatsis

De båda retsinorna från Garalis blir avsnitt 12 och 13 i det här årets stora Greklands-provning.

2019 Morgon Côte du Py, Jean-Marc Burgaud

Det dök för en tid sedan upp en möjlighet att köpa några flaskor i tre olika prisklasser från Jean-Marc Burgaud. En producent jag aldrig tidigare druckit något av. Det blev ett köp.

För drygt en månad sedan skrev jag om instegsvinet (det billigaste) Les Vignes de Lantignié en Beaujolais Village. Vad vi tyckte om den kan du läsa här. 

Nu hackar vi oss upp ett steg och prövar deras Morgon Côte du Py från 2019.

1989 startade Jean-Marc Burgaud tillsammans med sin hustru och kompanjon Christine sin vinverksamhet genom att hyra 3 ha vinfält. Idag äger dom runt 19 ha varav 13 ha i Morgon (7 ha i Côte du Py), 1 ha i Régnié samt 5 ha Beaujolais Villages. Verksamheten har sin bas i Villié-Morgon. All odling sker enligt organisk-biologiska metoder utan att vara certifierad. Allt arbete i vingården utförs för hand eller med hästar som hjälpmedel. Naturlig jäsning och inga tillsatser förutom lite svavel vid buteljering. Jean-Marc låter alltid de hela klasarna får vara med vid jäsningen med andra ord sker ingen avstjälkning.

Morgon är ett av de tio distrikt som utgör vinregionen Beaujolais. De tio distrikten ligger längs sluttningarna på den västra sidan av floden Saone. Det mest kända och kanske de bästa vinfälten i Morgon ligger på kullen Côte du Py, där J-M Burgauds vinfält ligger på den högst belägna delen. Jordmånen är blå granitskiffer.

Ikväll dricker vi Morgon Cöte du Py från 2019, som prismässigt är mellanvinet av de tre som släpptes i början på året. Druvan är så klart Gamay. Dessa har vuxit på vinfält belägna 340 m över havet. Vinstockarna har en ålder på i genomsnitt 60 år. Ingen avstjälkning, naturlig jäst och ytterst lite svavel vid buteljering. Vinet har fått mogna i tio månader på stora ekfat (10 hl eller större)

Färgen går i en djup rubinröd ton.

Doften startar lite försiktigt med toner av läder, men ganska omgående är det en blandning av röda och lite mörka bär som tar kommandot. Här finns tydliga mineraler av stenig karaktär, som för våra tankar till grusiga cykelvägar och krossad flintasten. Lakrits, kakao och violer smyger i bakgrunden. Fast det är den lätta, lite intensiva bärdoften som är det bestående minnet.

I munnen är det friskt med en härlig bärblandning (körsbär, hallon, tranbär, vinbär, något björnbär). Finstämda örter och kryddor förhöjer smakintrycken. Alert syra och lite lätt bitande tanniner ger det här beaujolais-vinet en härlig ryggrad. Medellång eftersmak med mera bär som efterhand får sällskapa med kakao, lakrits, steniga mineraler och aningens viol.

Jämfört med det billigare (70 kr) Les Vignes Lantignié har kvällens vin aningens högre komplexitet och något större elegans, som jag tycker motiverar det högre priset.

Betyg 4(+).

På Bolaget kostar det 248 kr. Nu är det rapporterat som slutsålt.

Paul Déthune två favoriter: 2014 Les Crayeres Blanc de Noirs och 2010 Blanc de Blancs

Ni som följt bloggen under några år har förstått att bland alla producenter i Champagne, så håller jag Paul Déthune som en av de främsta. Årgång efter årgång och Cuvée efter Cuvée håller världsklass.

I slutet på augusti skrev jag ett blogginlägg, där jag hyllade cuvéerna: Brut Rosé, Extra Brut samt Millésime 2008. Så här i början på september har jag druckit två andra cuvéer: Les Crayeres Blanc de Noirs som är en årgångschampagne med druvor från ett enda vinfält samt deras Blanc de Blancs som också är en årgångschampagne fast på druvan Chardonnay. Vanligtvis innehåller Paul Déthunes champagner en ansenlig mängd Pinot Noir. Lite udda i deras portfölj blir den.

Paul Déthune har sin verksamhet i utkanten av byn Ambonnay, där dom förfogar över 7 ha vingårdar. Odlat vin har man gjort här i flera sekler. En omställning till hållbart jordbruk har gjorts. Runt 60 000 flaskor fördelade på elva olika cuvéer gör dom. 

2014  Les Crayeres Blanc de Noirs Extra Brut

Detta är för mig en ny bekantskap. Paul Déthunes "vanliga" Blanc de Noirs har jag druckit åtskilliga flaskor av, men detta är en champagne där druvorna kommer från ett enda vinfält.

100% Pinot Noir, som kommer från vinfältet Les Crayeres. Vinstockarna har en ålder på 50 år. Druvorna skördades 14 september 2014 och pressades omedelbart. Den har fått tillbringa några månader på 205-liter stora ekfat innan den buteljerades i april 2015. Fem år har den legat på sin jästfällning och degorgerades i juli 2020. Den fick då en dosage på 5 g/L. Det gjordes 2008 flaskor av den här årgången.

En härligt frisk champagne, som jag upplever som hyggligt ung. Fast redan nu är den fasligt god!!

Min tro är också att den kommer att utvecklas fint de närmaste åren, varför min kvarvarande flaska ska drickas om två år.

I den friska och rätt så komplexa doften kan jag hitta röda bär, äpplen, rostat bröd, aningens brioche, skolkrita, nygrusad trädgårdsgång och ett servilt inslag av kaprifol. Väldigt trevligt!!

I munnen är det mycket friskt med en pigg och alert syra. Det startar med en äppelkompott, där gröna och gula äpplen samsas. Så kommer en underbar syra från röda, lite omogna äpplen. Citrusen finns där med blodapelsin och lime. Jordgubbar, smultron, tranbär och aningens hallon kan noteras när champagnen blir någon grad varmare. Mineraltonen består av krita och stenar. I den långa eftersmaken kan vi känna aprikoser och persika, blodgrape och ett uns saltstänk. Mums!!

Betyg 4++

2010 Blanc de Blancs. 

Detta är den enda champagnen som Paul Déthune gör på endast gröna druvor.

Den är  gjord uteslutande på chardonnaydruvor, som vuxit på vinfältet Les Secs i Ambonnay. Druvorna skördades i september 2010 och har fått jäsa på 205-liter stora ekfat, där de också fått mogna fram till dess att champagnen buteljerades i april 2011. Den har sedan fått ligga på sin jästfällning i drygt fyra år innan den degorgerades i augusti 2015. Den fick då en dosage på 5g per liter.

Det är drygt tre år sedan jag senast drack den och jag tycker färgen mörknat något. Den blekgula färgtonen 2018 drar nu mer åt halmgult.

Doften är fortfarande frisk med gula äpplen och lite citrus i centrum. En viss brödighet noteras liksom inslaget av rostade nötter. Gott om ostronskal, krita och stenkross. I mer finstämda toner kan vi känna havtorn, aprikoser, persika och gula plommon. Riktigt trevligt!

Vi smakar på den och ler belåtet. Den riktiga ungdomligheten har den lämnat utan att för den skull kännas som en mogen champagne, men på väg mot mognad är den. Gula äpplen, grillad citron, aprikoser, persika, krita, aningens bröd och med ett avslut av grapefrukt samt en liten sälta kan vi känna i den komplexa smaken. Oj så gott. Vi får avsluta med de bekanta orden "jag borde köpt fler".

Betyg 5-

Någon enstaka gång dyker Paul Déthunes champagner upp på "Bolaget", men ofta är det inte. Jag köper mina från Franska Vinlistan

2009 Amarone Marta Galli från Le Ragose

 I fredags var det VM-kval i herrfotbollen mot Spanien. Ett mycket lämpligt tillfälle att dra korken ur den sista flaskan från Le Ragoses trilogi. Importören Vino Conoscenza lanserade i våras en låda med tre olika amarone från Le Ragose. Alla från året 2009. 

Vi drack den "vanliga" amaronen till invigningsmatchen av fotbolls EM och så klart blev det ett blogginlägg som du kan läsa här. Till Italiens semifinal var det dags för Caloetto, som fick sin hyllning här. Nu är det dags för den sista flaskan dvs Marta Galli. 

Le Ragose ligger i den östra delen av området Valpolicella Classico. Här köpte makarna Galli vingården Le Sassine år 1969. Vi är i den södra delen av kommunen Negrar. Le Ragose ligger på några kullar 250-400 m över havet. De ursprungliga 2,4 ha har nu blivit 19 ha med en årlig produktion om 150 000 flaskor. Sammanlagt finns det runt tolv viner i deras portfölj, däribland fyra amarone och två ripasso.

Marta Galli har druvmixen: 50% Corvina, 20% Corvinone, 20% Rondinella och 10% andra godkända druvor.
Druvorna torkas i 3-4 månader. Jäsningen sker med naturlig jäst och på ståltankar. Efter jäsningen ligger vinet till en början på ståltankar i 8-10 månader. Det får därefter ligga någonstans emellan 7 och 8 år på ekfat, där 30% är nya och resterande 70% är använda. Slutligen tolv månader på flaska innan det ska ut på marknaden. Det här vinet görs inte varje år och när det görs så är det i en liten upplaga. Runt 3 000 flaskor.

Jag har tidigare skrivit ett par blogginlägg om den här amaronen. Klicka på resp årtal så får du mina tankar. 2004 och 2005.

Vi låter som alltid amaronevinet få någon timma i glasen innan vi börjar njuta av det.

Den ljuvliga amaronedoften möter oss omgående. Kraftig och intensiv med massor av mörk frukt. Här finns också en hel del torkad frukt. Mindre men ändå tydligt noterar vi örter, kakao, aningens hemkola och unset vanilj. Sniffandet i sig är en egen slags njutning. Ljuvligt!!

 Kraftfullt,  intensivt och komplext kan vi omgående slå fast efter den första klunken. De mörka, lite söta körsbären omfamnar oss omedelbart. Efterhand tillkommer mogna björnbär, blåa plommon och lite hallon samt en hel del torkad frukt. Örter, lite kryddor och en elegant torkad frukt förhöjer smakupplevelsen. Fin syra och sammetslena tanniner. En underbar eftersmak, där de söta, mörkakörsbären får sällskap av mörk,lite bitter choklad, någon droppe espresso samt en del körsbärskärnor.

Betyg 4++

Sammanfattning.

Årgång 2009

Le Ragose Amarone Classico fick betyget 4++. Pris på SB 590 kr.

Amarone Caloetto betyget 5-. Pris på SB 666 kr

Amarone Marta Galli betyget 4++. Ej tillgänglig på SB.

Tre fantastiska viner alla tre, där jag håller Caloetto aningens före de båda andra. Alla tre är drickklara idag, men kommer att utvecklas fint de närmaste åren. Detta gäller särskilt Amarone Classico. Marta Galli är den som är mest fruktdriven och har dom mjukaste tanninerna. Amarone Classico är den som jag upplever har mest tanniner och känns slankast. Caloetto befinner sig fruktmässigt mitt emellan Marta Galli och Amarone Classico. Jag tycker Caloetto också är den mest kompletta av dom tre.

2018 Parcela Única, Anselmo Mendes

 Jag är sedan något decennium medlem på vinforumet finewines. Det kostar inget att vara medlem. Det är bara att registrera sig och ta del av diverse vinnördars åsikter och tankar om vin. Varje månad är det någon som utser månadens vin i projektet "Låt oss dela en pava... ". 

Under augusti har det varit ett vin på den gröna druvan Alvarinho. Ett perfekt vin till den ugnsbakade örtlaxen!

Producenten Anselmo Mendes håller till i Melgaco i Norra Portugal intill den spanska gränsen. Vi befinner oss i Vinho Verde eller Minho som regionen också heter.

Vinet är så klart uteslutande gjort på den gröna druvan Alvarinho. Druvorna har vuxit på ett litet vinfält på vingårdens bästa läge. Handplockade, avstjälkning, varsam pressning, jäsning på 400-liters fat av fransk ek samt nio månaders uppfostran på de samma. En kort sammanfattning av bakgrunden.

Doften är lite återhållsam och vinet behöver en tid i glaset för att bjuda upp. Vi får då gröna äpplen, lime, omoget päron samt en god portion dammig grusväg. Till slut smyger det fram aningens, aningens tropisk frukt.

I gommen är det lite tydligare smaker och en sprittande glädje som infinner sig. Vi kan notera gula äpplen, en touch av omoget päron, lite svårbestämda citrustoner, persika, aningens mango, steniga mineraler samt aningens örter. Trevlig syra. Viss smörighet i strukturen. Medellång eftersmak med lite grapefrukt på sluttampen.

Ett helt OK vin. Jag brukar gilla viner på druvan Alvarinho. Oftast har det varit de lite enklare varianterna jag druckit. Min favorit bland de mer prestigefyllda är Sesenta e nove. Fast då är vi på den Spanska sidan. Dit har Parcela Única en bit.

Med tanke på prislappen så var mina förväntningar ganska så höga. Roligt att ha provat, men något återköp blir det inte.

Betyg 4

Flaskan är köpt på SB och kostade 349 kr.

2018 Il Frappato från Arianna Occhipinti

 Det är väl runt 15 år sedan jag upptäckte Sicilien som vinområde. I juni 2020 var det meningen att vi skulle åkt dit på en vinresa, men så kom pandemin. Istället blev det så att jag provade lite olika sicilianska viner under 2020. Några av dom hittar du på på den här länken.

En av de första producenterna som jag upptäckte var Arianna Occhipinti. Hon har sina vingårdar på Siciliens sydkust nära byn Vittoria. Dom odlar i huvudsak Frappato och Nero d´Avola och så görs det olivolja. Odlingarna bedrivs efter en blandning av ekologiska och biodynamiska principer. Det är framförallt hennes Frappato som storligen imponerat på mig, så den köper jag varje årgång av. Klickar du på resp årtal så hittar du mina tankar om just den årgången: 2010, 2011, 2012, 2013, 2014, 2015 och 2016.

Det här vinet är gjort till 100% på druvan Frappato, därav namnet. Vinet har fått ligga på skalen i uppåt två månader och därefter har musten fått vila under 14 månader på 25 hl-fat av slavonsk ek. Vinet buteljeras utan vare sig klarning eller filtrering.

2018 gör oss verkligen inte besvikna. Förvisso ung, men 30 min i glasen gör underverk. Jag vet att det här vinet växer med några år i ryggläge, men årgång 2018 känns redigt tillgänglig redan nu.

Ett hyfsat slankt vin med stor elegans. Magiska röda bär. Vådligt gott redan nu! Så blir den korta sammanfattningen.

Doften bär tydliga spår av röda bär, lite örter, grusväg, krossad flintasten och rosor.

I gommen är det de ljuvliga röda bären som dominerar. Här finns syrliga, röda vinbär, hallon, tranbär, körsbär. Blodapelsin, rosor och en ansenlig dos örter och kryddor förgyller intrycken. I eftersmaken blodgrape och vulkaniska mineraler. Väluppfostrade tanniner nafsar runt i munhålan. Vital och behaglig syra ger vinet en fin friskhet. 

Strålande gott!!

Betyg 4++

Mina flaskor är köpta i Köpenhamn hos Cibi e Vini för 295 DKK. På SB kostar den 319 kr.

2015 Chablis Premier Cru Mont-De-Milieu, Domaine Pinson

När det kommer till Chablis, så har jag några favoriter. En är Domaine Pinson. Det var i början på 2000-talet som jag upptäckte Domaine Pinson och därefter har jag med jämna mellanrum inhandlat deras Mont-de-Milieu. Du som vill läsa vad vi skrivit om tidigare årgångar får klicka på resp länk. Vi har druckit deras 2006:a som vi skrivit om här och här. Vi har druckit av deras 2008:a som vi skrivit om här och här. Vi skrev om årgång 2010 här och årgång 2014 här.

Producenten Domaine Pinson har hållit till i området mellan Vaillons och Montmains i Chablis sedan 1640-talet. Dom äger idag runt 14 ha vingårdar och producerar allt från enklare AOC-viner till mer komplexa viner från Premier Cru-lägen såsom Mont-de-Milieu, La Fôret, Montmains och inte minst Grand Cru-läget Les Clos. 

Idag är det Laurent och dottern Charlène Pinson som styr verksamheten. De använder inga kemiska bekämpningsmedel. Jorden plogas för att tvinga rötterna att söka sig långt ner i jorden.

90% av vinet har fått jäsa på ståltankar och 10% på ekfat. Vinet har fått vila upp sig i nio månader på gamla ekfat innan det buteljerades.

Det här är en härlig Chablis, som lämnat det jungfruliga stadiet utan att för den skull fått några riktiga mognadstoner. Det har fortfarande den där härliga friskheten med vitala syror och elegant frukt.

Doften har tydliga inslag av grön/gula äpplen, en del citrus, hyfsat med grusiga trädgårdsgångar samt lite finstämda toner av tropisk frukt och kaprifol. Ingen stor och påträngande doft, men ändå väldigt tydlig.

I munnen fortsätter det på samma vis. Äpplena kanske något mer åt det gula hållet än åt det gröna. Citrusen är närvarande. Mineraler finns av såväl steniga arter som av skolkrita. Eftersmaken är något längre än medel och där kan vi notera aningens tropisk frukt samt en del florala toner. Aningens persika och ostronskal avslutar det hela.

Ett riktigt trevligt vin och återigen levererar Domaine Pinson och Mont-De-Milieu precis det som vi önskar av en chablis.

Betyg 4

Vår flaska är köpt på SB 2017 för 259 kr. Idag verkar både årgång 2018 och 2019 vara tillgängliga på SB. Priset har dock hoppat upp en hundring.