2013 San Fereolo

Dags att åter knyta bekantskapen med ett vin jag gillar skarpt och som jag köper då och då. Det blir inte varje ny årgång av någon outgrundlig anledning, trots att varje gång jag druckit det har ag fått en trevlig vinupplevelse.

Bakom producenten San Fereolo står Nicoletta Bocca. Hon köpte 1992 en gammal vingård på 12 ha belägen mellan Dogliani och Monforte d´Alba. I anslutning till gården ligger en gammal barock-kyrka som heter San Fereolo och därmed var namnet givet.
2004 fick hon sin  biodynamiska certifiering och hon är en del av Vinnatur-rörelsen.
Har jag förstått saken rätt var hennes Dolcetto den första som belönades med tre glas av Gambero Rosso.

Jag har skrivit om årgångarna 2007 och 2008. Klicka på resp årtal så får du mina tankar. 

Vinet är gjort uteslutande på druvan Dolcetto, som kommer från vinstockar som är mellan 45 och 75 år gamla. Vinfälten är belägna på 400-500 m ö h. 

Naturligtvis skördas allt för hand. Druvklasarna avstjälkas och pressas försiktigt. Jäsningen sker med naturlig jäst och äger rum på ekfat. Vinet får ligga till sig på 7-40 hektoliter stora ekfat i drygt 6 månader innan det buteljeras.

En frisk doft med ett tydligt inslag av tobak och läder. Så känner vi direkt efter att vi hällt vinet i våra glas. Precis när vi konstaterat detta så dyker det upp mörka körsbär och blåa plommon. Örter, krossad sten och några rosor får vi när tempen börjar stiga på vinet. På det hela en trevlig och angenäm doft.

I munnen känns det slankt, friskt och med en viss stramhet. Precis som en Dolcetto ska vara. De mörka körsbären gör sig omedelbart påminda och kompletteras efterhand med blåa plommon och några skogsbär. Några små nypor örter och kryddor kompletterar smakbilden. Bra och angenäm syra bildar tillsammans med de distinkta tanninerna (inte alltför krävande) en ryggrad. Eftersmaken är medellång med småbittra körsbärskärnor, aningens viol, kakao och en frukt som nu känns lite ljusare.

Ett väldigt gott vin idag, men med något år i källaren kommer San Fereolo att växa ytterligare.

Betyg 4-

Priset på "Bolaget" är 229 kr och det verkar finns en del flaskor runt om i landet

2015 Amarone, Marion

Till den gångna veckans CL-matcher fick det bli en mycket ung Amarone från Marion. Deras Amarone brukar behöva några år på sig för att nå sin fulla potential, men vår nyfikenhet tar över. Rejält med luftning brukar kunna hjälpa till, så tre timmar får glasen stå och lufta sig innan vi börjar smaka av vinet.

Marions vingård liger i dom östra delarna av Valpolicella närmare bestämt i kommunen Marcellise. Familjen Campedelli köpte vingården 1988. Den omfattar 8 ha. Ett omfattande renoveringsarbete drogs igång och nya vinstockar planterades. Till en början såldes druvorna till "Cantina Sociale di Colognola ai Colli". I mitten på 1990-talet började dom göra vin under eget namn. Idag är det Stefano med hustrun Nicoletta och brodern Marco som driver verksamheten.

Marion är en av mina favoritproducenter. Dom har i sin portfölj en alldeles lysande Valpolicella och en magnifik Valpolicella Superiore. Dom gör också två viner på i Valpolicella lite annorlunda druvor: Teroldego och Cabernet Sauvignon, som båda genomgår en appassimento innan vinifieringen startar. Mina tankar kan du läsa här. 

Marions amarone platsar på min Tio-i-toplista. Jag köper inte varje årgång. Varför kan en undra då varje blogginlägg varit en stor hyllning. Hur som så kan du klicka på resp årtal så får du mina tankar om den årgången:  2006 ,2007 och 2012

Den är gjord på blandningen Corvinone (45%), Corvina (25%), Rondinella (20%) och resterande 10% på diverse andra druvsorter bl a Croatina. Druvorna har torkats i dryga tre månader varpå de pressas. Jäsningen äger rum under 40-50 dagar och därefter tappas vinet upp 225-liters fat av slavonsk ek, där det får ligga till sig i runt tre år.

Doften är till en början lite återhållsam, men tar sig ju längre tid vinet får tillbringa i glasen. En ungdomlig doft av körsbär, skogsbär, lite örter, nyrensad skogssvamp samt något rosenblad. Rätt så komplext redan nu, men här finns så mycket som är på gång och ännu inte hunnit utvecklats. 

Smaken går lite i samma stil. Ungt och massor av smaker som ännu inte hunnit bli fullt utvecklade. Fasligt gott redan nu. Och visst kommer det att växa. Frukten är ung och frisk med massor av söta, mörka körsbär, lite mogna björnbär, något hallon, blåbär och svartavinbär. Ett finstämt inslag av örten och någon liten kryddighet. Lite snällt nafsande tanniner gör sig påminda. Eftersmaken även den inte fullt utvecklad, men ändå blir vi lyriska av den mörka frukten, antydan till torkad frukt, mörk choklad och gott om körsbärskärnor.

En fantastisk amarone som bara kommer att växa de närmaste åren. Kanske fullt utvecklad om två-tre-fyra år och sedan stanna där i många år till.

Betyg 4++

Nästa flaska tar jag om två år och förväntar mig åtminstone betyget 5-.

Dessvärre verkar både årgång 2015 och 2016 vara slutsålda på SB.

2018 Vieilles Vignes, Domaine Houillon

 Häromdagen gnällde jag över vädret här på Västkusten och vad vi förväntar oss de närmaste månaderna. Svar på tal fick jag omgående. Gårdagen bjöd på sommarväder. Sol och klar luft. Vindstilla och varmt. En helt ljuvlig Brittsommardag med andra ord. Vi blev sugna på att dricka något lättsamt rött. Det fick bli ett vin från Domaine Houillon.

Domaine Houillon drivs sedan några år tillbaks av paret Aurélien och Charlotte Houillon. Aurélien kommer från Jura, där han arbetat ett flertal år med vintillverkning. 2014 flyttade han till Schweiz för att hjälpa till med att ställa om en vingård till bioynamisk odling. 

2017 startade Aurélien och Charlotte upp sin egna verksamhet i den lilla byn Faucon (Vaucluse) vid foten av Mont Ventoux. 9 ha är egendomen på, varav hälften utgör vinfält (3 ha Grenache och resten Syrah/Cinsault). 

All odling sker enligt biodynamiska principer och till sin hjälp har de även hästen Victoire och åsnan Castor.

Så klart är det bara naturlig jäst som används vid vinmakningen. Inga tillsatser, ingen filtrering, ingen klarning och all omdragning sker med gravitationens hjälp. Naturvin helt enkelt.

Förutom vinodlingen driver dom ett litet Chambre d´hôtes och Charlottes hantverksmässiga tillverkning av papper. Etiketterna tillverkas av kvistar från vinrankorna.

Det här vinet är gjort uteslutande på druvan Grenache, som vuxit på vinstockar som är mellan 30 och 66 år gamla. Vinfältet ligger 350 m ö h. Jordmånen är kalkrik lera, grå märgel med formationer av sandsten och kalksten.

Druvorna avstjälkas, spontan jäsning i slutna ståltankar (30 hl) samt 12 månaders lagring på använda ekfat.

Importörens uppfattning är att öppnad flaska helst ska avslutas samma kväll. Vi var så klart tvungna att spara en liten skvätt till dagen därpå och gör då samma reflexion som importören.

Doften är lite försiktig men ändå tydlig. Den inleds med lite läder och jord, men rätt omgående får vi en hel drös med mörka bär, några rejält tilltagna nypor örter och kryddor. Här finns också en del krita och stendamm.

I munnen är det slankt och nästan lite josigt med en liten spritzig touch. Detta är precis vad vi vill ha denna Brittsommar-eftermiddag i solskenet. 

Ganska omgående är det den svala frukten med en blandning av mörka och lite ljusare bär som dominerar i gommen. Här finns körsbär, hallon, björnbär och några tranbär. Frukten är svalare än vad den är för många andra Rhôneviner. Måhända är det vinfältets höga läge som skapat detta. Några lite större nypor örter och kryddor piffar upp anrättningen. Betydligt mindre men ändå klart förnimbara noterar vi inslagen av steniga och kalkiga mineraler. Härlig friskhet genom den trevliga och inte alltför närgångna syran, som tillsammans med de beskedliga och endast försiktigt nafsande tanninerna skapar en fin ryggrad hos det här vinet. Eftersmaken är medellång och även här är det den svala frukten som dominerar, men nu i sällskap med lite sötlakrits.

Vi gillar det här slanka och lite josiga vinet. Den lilla spritzighet som finns känns bara uppfriskande i sensommarsolen. 

Betyg 4

Vinet ingick i en låda om tre viner från Domaine Houillon som importören Vin & Natur lanserade förra hösten i beställningssortimentet hos SB. Priset var 1 314 kr. Nu är det dessvärre rapporterat som slutsålt. Domaine Houillon är definitivt en producent att hålla ögonen på.

2019 Marsanne, Tahbilk

Det här var lite av vårt husvin på det tidiga 2000-talet. Det fanns i SB:s ordinarie sortimentet, så när det bytte årgång fick några flaskor slinka med vid något av våra besök. Det togs bort ur det ordinarie och det blev inga beställningar från vår sida av någon outgrundlig anledning. För två år sedan dök det upp i mitt internetflöde. Nyfikenheten väcktes. Beställning gjordes och några tankar petades ner i något blogginlägg bl a detta.

Tahbilk ligger i Central Victoria ( Nagambie Lakes Region) ca 10 mil norr om Melbourne. Redan  på 1860-talet planterades de första Marsanne stockarna, fast ingen av dessa finns kvar. De man nu tar druvorna ifrån är som äldst från 1927. Vinet är till 100% Marsanne. Jäsningen sker under kontrollerad temperatur i tankar av rostfritt stål. Därefter får vinet vila ett par månader innan det stabiliseras och buteljeras. Sedan en tid tillbaks används endast skruvkork. Skälet är helt enkelt att dom tröttnade på att få "korkade" viner. 

Runt 20% av varje årgång sparas för att så småningom släppas som en Museum-variant. Det släpps inte så många flaskor av Museum-varianten på SB samtidigt som intresset är stort så de brukar ta slut fort.

Kvällens vin inhandlades för ett år sedan. Det är ett vin väldigt trevligt prissatt på SB 119 Kr. 

Färgen går i en ljusare gul nyans med några skira gröna stråk här och var.

En rätt så stor doft möter oss med gott om gul frukt bl a äpplen, persika, ananas, mango, citrus. Örter, blommor, lerskiffer, våta yllevantar och en delikat ton av honung precis i slutet.

Ett smakrikt och gott vin. Mycket av det vi kände i doften går igen i smakerna. Det börjar med gula äpplen, som efterhand får sällskap av persika, mango och aprikoser. Örter och kryddor ökar på komplexiteten. En liten, liten rökighet noteras. Citrusen finns där om än i små doser. I den medellånga eftersmaken tillkommer ett floralt inslag liksom de steniga mineralerna. Precis i avslutet får vi unset honung. En trevlig och fin syra ger vinet en bra friskhet.

Betyg 4-

Vinet har bytt årgång till 2020, vilken är beställd, men ännu inte testad av mig. Priset är alltjämt 119 kr. Få vita viner i den här prisklassen kan mäta sig med Marsanne från Tahbilk. Det är också ett vin som utvecklas fint med några år i källaren, men njutbart redan nu.

2016 Romitorio di Santedame Chianti Classico Gran Selezione, Ruffino vs 2010 Barolo Conca, Renato Ratti

Hösten är här. Så är det utan tvekan. Den gångna veckan har det blåst och regnat, som det bara kan på Västkusten. Det blev en en helg som bröt av eländet med sol och värme. Måndagsmorgonen är grå. Veckans prognos visar på mer regn och blåst. Tur att det finns annat som kan lysa upp tillvaron. Två fantastiska viner avnjöt vi under förra veckan.

2016 Romitorio di Santedame, Gran Selezione

Romitorio har en egen liten historia. I början på 1980-talet var druvan Colorino på utdöende. Ruffino upptäckte ett Colorino-fält på egendomen Santedame alldeles intill ett gammalt stenhus känt som "Romitorio". Dom gjorde en supertoscan med hög andel Colorino och bl a Merlot i början på 1990-talet. Produktionen av detta vin upphörde runt 2005. Cirka tio år senare lanserades Romitorio igen, men nu som en Gran Selezione.

Jag deltog i somras på en digital provning av några av Ruffinos viner. Vad jag tyckte om dessa samt lite om vinfirman Ruffino kan du läsa om här. Jag skriver också där något om indelningen i Chianti Classico, Riserva och Gran Selezione.

Ett vin gjort på druvmixen Sangiovese (90%) och Colorino(10%). Druvorna handplockas så klart och pressas varsamt. Vinet får jäsa i tio dagar på ståltankar, där sedan en tiodagars skalmaceration fortsätter. Vinet får sedan vila upp sig i 30 månader varav 24 på stora ekfat.

Färgen har en djup, mörk rubinröd ton.

Doften startar lite försiktigt med läder, jord och piptobak, men rätt omgående är det den mörka frukten som dominerar doftintrycken. Det hela förstärks med lite örter och kryddor. Här finns också lite grus och stendamm samt unset vanilj. En trevlig och angenäm doft.

I munnen känns det lite slankare än jag minns det. Smaken är rätt så komplex och trots slankheten är det bra tryck i frukten. De syrliga körsbären dominerar och kompletteras med blåbär, björnbär och blåa plommon. Lite örter och kryddor bygger på komplexiteten. Här finns en härlig syra och tanniner som biter på ett belevat sätt. Eftersmaken är något längre än medel och i den kan vi känna körsbärskärnors lilla bitterhet, mörk choklad, aningens vanilj och sötlakrits.

En härlig Chianti med bra utvecklingspotential.

Betyg 4+

Dessvärre är den inte tillgänglig på SB.

2010 Barolo Conca, Renato Ratti. 

Den intressanta historien kring legendariska Piemonte-producenten Renato Ratti startar 1965 när unge Renato återvänder från Brasilien där han jobbat med att utveckla Cinzanos lokala vintillverkning. Åter i Piemonte köper han genast en vingård tillhörande den klassiska byn La Morra. Vinet, som döps till Marcenasco, blir firmans och hela regionens första vingårdsbetecknade Barolo. När enologen Massimo Martinelli börjar hos Renato Ratti (1969) utvecklas firmans stil och kvalitet markant. De kortar ned fatlagringen med fruktigare viner som resultat. Idéen anammades även av Angelo Gaja och i regionen under 70-talet var detta revolutionerande eftersom normen var att lagra Barolovinerna uppåt 10 år innan buteljering.

Ratti lanserade i början av 70-talet ytterligare två viner, Conca och Rocche, från vingårdarna med samma namn. I deras portfölj finns även en Dolcetto, två Barbera, en Langhe Nebbiolo, ett vitt vin samt ett rött vin gjort på en mix av Barbera, Cabernet S och Merlot.

1988 avlider Renato och den nyligen examinerade oenologen sonen Pietro tar över verksamheten. Han har sedan han tog över driften hunnit bygga en helt ny vinkällare och renoverat vingårdarna.

Källa: Importören Vinovativas hemsida

Conca (dell'Abbazia dell'Annunziata) producerades första gången 1970. På 1990-talet planterades den om. Druvorna plockas i skiftet september/oktober. Avstjälkas, druvorna krossas varsamt, 7-10 dagars maceration. Jäsning i rostfria ståltankar under sju dagar. Den malolaktiska jäsningen äger rum på nya ekfat, där vinet också får vila upp sig i 18 månader. Ytterligare 6 månaders lagring på 25 hl stora ekfat innan det buteljeras. Det görs runt 3 000 flaskor av det här vinet.

Vilket fantastiskt vin det här är. Vi blir alldeles tagna av såväl doft som smak. Ren och skär drickglädje!

Färgen går i en granatäppelröd nyans.

Doften startar lite försiktigt med några toner av läder för att tämligen omgående släppa över initiativet till den röda bärsamlingen. Någon liten kryddighet noteras. Rätt gott om stenkross och kalkbrott. Små, små nyanser av lakrits, mentol, violer och rosor. Härlig doft!

I munnen växer det till något stort. Det dricks förbaskat bra idag, men visst kan det kanske utvecklas något till. Jag kommer dock ha väldigt svårt att hålla fingrarna borta från vår sista flaska!

I gommen bjuds vi läckra körsbär, tranbär, lite hallon och nypon. Finstämda toner av rosor och violer tillsammans med en liten pepparton och något mer tilltagna mineraler (sten, kalk) ger vinet både karaktär och komplexitet. Trevlig syra. Tanninerna biter så klart, men blir aldrig riktigt närgångna. Det är precis det här tanninbettet som vi uppskattar. Eftersmaken är något längre än medel och ger oss mera röda bär. Kanske har det smugit sig in någon lite mörkare ton. Rosor, violer och aningens eukalyptos får vi som en bonus på sluttampen.

Milde Moses vilket vin!!

Betyg 5

Just nu verkar det här vinet inte finnas på SB.

2020 Langhe Nebbiolo, Cigliuti

 Ni som följer bloggen vet att jag då och då deltar i något som på vinforumet finewines går under namnet "Låt oss dela en pava.........". Under september är det en mycket ung Langhe Nebbiolo. 

Det kostar inget att vara medlem i finewines. Det är bara att registrera sig och ta del av diverse vinnördars åsikter och tankar om vin. 

CIGLIUTI ligger på kullen Serraboella ovanför byn Neive i Barbaresco, Piemonte. Här har Cigliuti-familjen buteljerat vin under egen etikett sedan 1964. På sina 6,5 hektar odlar de enbart blå druvor från vilka de framställer sina fantastiska viner. Hos Cigliuti arbetar man i dag efter ekologiska principer i vingårdarna, det innebär bland annat noll tolerans till kemiska tillsatser och bekämpningsmedel.

Källa: importören Enjoy Wines hemsida.

Druvan är så klart Nebbiolo till hundra procent. Dessa växer på ett vinfält beläget 350 m ö h på kullen Serrabolla. Vinrankorna har en genomsnittsålder på 15 år.

Jäsningen äger rum på rostfria ståltankar. Endast naturlig jäst används. Vinet lagras därefter först i fem månader på slavonska ekfat och sedan ytterligare fem månader på rostfria ståltankar innan det buteljeras.

Vi dricker vinet under två dagar och den första kvällen infinner sig en liten besvikelse. Visserligen är det en väldigt ung Nebbiolo, men så slutet hade jag inte förväntat mig. Det är så att vi doftmässigt nätt och jämt kan förnimma någon slags rödaktig frukt, aningens aningens violer och lakrits. I munnen är det riktigt stramt med bitande tanniner. Tillsammans med maten känns de mindre påfrestande. Lite röda bär, någon ört, violer och lakrits kan vi ana smaken av. Ingen rolig historia.

Vi låter flaskan stå lite svalt tills det är dags kvällen därpå. Redan då vi häller upp vinet kväll två inser vi att det hänt saker under natten. Doften är betydligt mer utvecklad och vi möts av trevliga röda bär, nypon, lite örter, aningens tjära, violer och rosor samt krossade flintastenar. Ingen stor och välutvecklad doft, men ändå tydlig och rätt nebbiolotypisk.

I munnen biter tanninerna fortfarande, men inte alls lika aggressivt som kväll ett. Hallon, körsbär, tranbär kan vi notera. Efterhand fylls det på med nypon, örter, någon pepprighet, violer, rosor och lite lakrits. Inte alls så tokigt nu!

Viss utveckling kan jag tänka mig att vinet kommer att ha. Fast stort blir det aldrig. Flera timmar i karaff tror jag är en nödvändighet, om det ska drickas det närmaste året.

Betyg 3

På "Bolaget" kostar flaskan 249 kr, vilket känns lite högt.

CL-fotboll och Amarone

I veckan så drog gruppspelet igång i herrarnas CL-fotboll. Ni som följer bloggen vet att till matcherna på tisdag och onsdag njuter hustrun och jag av amarone, lite skinka och någon ostbit. Till säsongens första match var det en flaska från Speri och årgång 2009 som vi drog korken ur.

2009 Amarone Speri.

Producent är familjen Speri. Vineriet grundades 1874 och nu är det den femte generationen som håller på att ta över. Det hela startade med 2 ha vinodlingar i utkanten av byn Pedemonte. Huvudkontoret ligger fortfarande här. Idag förfogar man över 50 ha fördelade på vingårdar i Fumane, San Pietro in Carriano och Negrar. Det är en traditionsrik familj och självklart är det bara egenodlade druvor som används. Dom gör tre varianter av Valpolicella d v s en basvariant, en Ripasso och en Superiore samt en Amarone och en Recioto. En grappa finns också med i deras sortiment.

Druvorna till Amaronen kommer från den 10 ha stora vingården Monte Sant´Urbano i Fumane, belägen på kullar som ligger på en höjd av 280-350 m över havet. Druvblandningen är Corvina och Corvinone (70%), Rondinella (25%) och en liten slatt Molinara.

Efter att druvorna skördats får de ligga och torka i ca 100 dagar. Vinet får efter att druvorna pressats ligga i dryga månaden på ståltankar tillsammans med skalen. I mitten på februari separeras skalen och då börjar själva jäsningsproceduren. Den äger rum på 50 hl stora ekfat. Vinet får sedan vila upp sig först i ca 24 månader på 500 l ekfat (allier) och sedan i 12 månader på 20-40 hl  ektunnor. Slutligen en kortare tid på flaska innan vinet är moget för marknaden.

Vad jag tyckt om tidigare årgångar kan du läsa genom att klicka på resp årtal. 2006, 2007, 2009, 2011 och 2013.

Speris Amarone kan upplevas som lite stram när den är ung och först tio år efter skörd tycker jag att den börjar bjuda upp ordentligt. Speris Amarone har jag alltid haft ett gott öga till och den fanns också med på min ursprungliga Tio-i-Topp, men har precis hamnat utanför sedan jag tog in Ernesto Ruffos Amarone.

Jag häller upp två glas, som får stå och lufta sig någon timma innan avspark.

Vi möts av en frisk och rätt så intensiv mörk frukt i doften. Här finns en del örter och kryddor. En antydan till lite torkad frukt samt aningens kakao. En riktigt trevlig doft och amaronetypisk.

I munnen har den en lite stramare framtoning är många andra amarone. Den alerta syran och de numera rätt avrundade tanninerna skapar detta. Bra tryck i den smått intensiva mörka frukten, där mörka körsbär, blåa plommon och mogna björnbär spelar huvudrollen. Örter och krydor i små väl avvägda portioner piffar upp anrättningen. Här finns lite torkad frukt, dock ej så mycket russin mer av katrinplommon och fikon. Lång underbar eftersmak, där den mörka frukten får sällskap av mörk choklad, körsbärskärnor och mera torkad frukt.

Årgång 2009 har så klart lämnat det allra ungdomligaste stadiet bakom sig och börjat få en antydan till mognad över sig, men ännu är det några år till att jag skulle betrakta den som en mogen Amarone. Med detta sagt så har den många år framför sig och den som ligger på några flaskor behöver inte känna någon brådska. 

Betyg 5- 

På SB är det årgång 2016 som gäller till priset 399 kr. Kanske Bolagets bästa Amarone under 400 kr.

Den som har en lite tjockare plånbok kan hosta upp 1499 kr och få årgång 1997.

2012 Amarone Roccolo Grassi.

Roccolo Grassi med syskonen Marco och Franceska gör en av de amarone jag håller allra högst. Jag har besökt dom ett flertal gånger och varje gång imponerats av deras viner och personerna bakom vinerna.   I maj fick det bli ett digitalt möte, vilket du kan läsa om här. 

Åtskilliga blogginlägg har det blivit under åren. Du som vill läsa om vad jag tyckt om tidigare årgångar hittar ett reportage jag skrev på Clubamarones hemsida. Det var en vertikalprovning av Roccolo Grassis Amarone 2001-2013 hemma hos Henrik Ungerth 2018.

Vi låter vinet få runt två timmar i glasen innan vi börjar njuta av det.

Doften är härligt frisk. Initialt lite läder som följs upp av en ljuvlig mörk frukt, som är förstärkt med några små nypor örter och kryddor. Diskreta toner av torkad frukt, kakao och krossad sten kan vi ana oss till. Den höga alkoholen (17%) märker vi inte mycket av utan känns väl omhändertagen av frukten.

I munnen växer den ytterligare några dimensioner. Så jäkla gott. Den har lämnat det riktiga ungdomsstadiet bakom sig och börjat så sakteliga ta sig in i mognadsstadiet utan att fullt ut vara där.

Här finns en rätt kraftig och intensiv, men samtidigt mycket elegant smak av mörka, lite söta körsbär, mogna björnbär, blåa plommon, något hallon och blåbär. Lite örter och kryddor ökar på komplexiteten. Bra syra och nätta tanniner bjuder på ett litet motstånd. Avslutningen är magisk med mörk bitter choklad, någon droppe espresso, söta körsbär och aningens torkad frukt. En fantastisk amarone redan nu. Du som ligger på några flaskor ska absolut öppna en flaska i närtid. Har du bara någon enstaka flaska, så är det ingen brådska. Jag tror nog den kan utvecklas ytterligare något litet.

Betyg 5-