fredag 7 januari 2011

Lite blandat sedan nyår

Den här delen på året är det många små sammankomster. Ofta blir det också lite vin till måltiderna.
Min starka sida är inte de målande beskrivningar av doft och smak som så många andra bloggare är  duktiga på.
Nedan följer en liten summering av vad som avnjutits.

Till kalkonen på trettondagsafton drack vi 2 pinot noir viner.
Vi började med Calera 2007(2007 verkar fortfarande finnas i BS medan 2008 finns i många butiker).
Det här är en PN jag blev förtjust i första gången jag drack den för dryga året sedan.
Doften är fylld av mogna jordgubbar men även lite kryddig. Smaken är lite kryddig men där såväl jordgubbar som körsbär gör sig påminda. Lite choklad och en örtighet finns i bakgrunden. Allt är välkomponerat och mycket gott.
Betyg 3

Forrest PN 2005 blev andra vinet.
Vinet köptes för ett par år sedan i en Forrestlåda från Tryffelsvinet.
Vinet är från Marlborough.
Doften präglas av behagliga hallon med en lite typisk kryddighet.
Smaken är fylld av hallon och krydder. visst finns där lite ek men den stör inte alls.
Betyg 3

Sammanfattningen blir att detta var två bra viner som passade utmärkt till kalkonen.

Lite senare på kvällen drack vi ett amaronevin som tillhört mina favoriter sedan jag första gången drack det i april 2008. En Valentina Cubi 1997. Här är förväntningarna från mig gigantiska, men i kväll blir jag lite besviken. Vinet vill inte komma loss. Trots dryga 2 timmar på karaff känns det slutet. Allt det jag uppskattar i amaroneviner finns där, men blommar inte ut fullt.
Jag känner förvisso den mogna frukten(körsbär), lite torkad frukt, choklad, någon örtighet, men vinet når inte de höjder jag tidigare jublat över.
Kan det vara flaskvariation? Eller kan toppen vara passerad?
2 flaskor finns kvar och en ny måste snart testas!
Betyg 4-. Har tidigare alltid varit en självklar 5 poängare.

Tidigare i veckan drack vi en Ripasso från syskonen Viviani. Årgång 2006. Inhandlad på plats för 14 euro.
Här hittar vi kraft och såväl körsbär som blåbärstoner. Ingen som helst syltighet som ibland förstör en del ripassoviner.
En god ripasso som passar utmärkt till diverse pastarätter. Den tillhör absolut de bättre ripassovinerna, även om den ligger ett par steg under Vivianis egna Campo Morar.
Betyg 3

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar