Blixtrar och Dunder. Himmelska Under.

Jag är inget fan av vare sig schlagerfestival eller svensktopp. Jag tillhör generationen där Beatles, Stones, Beach Boys, Dylan m fl var våra hjältar. Ovanstående strof passar dock bra in på vad som hände i går kväll, men låt oss ta allt i rätt ordning.

I slutet av 1980-talet när mitt vinintresse var i sin linda tillhörde vita sötsaker något vi gärna köpte.
Efterhand avtog intresset för sötsakerna och all fokus hamnade på röda viner: först franska, sedan riojor, sedan italienare( i första hand Valpolicella). Idag dricker vi en allsköns blandning även om amarone har en särställning.

Vid en genomgång av källaren härförleden hittades en låda lite blandade sötsaker (8 halvflaskor) inköpta 1989-1991.
Brodern har nästan avverkat fem veckors semester och återvänder på fredag till Västerbotten. Av tradition bjuder hustrun och jag, brodern med familj på en avskedsmiddag med vinprovning någon av de sista semesterdagarna. Vi hade med oss några burkar gås- och anklever hem från Frankrike, så det får bli förrätten. Huvudrätten med rödviner kommer i morgondagens blogginlägg.
Vi hittade två vita sötsaker att pröva till förrätten inköpta 1989 resp 1991. Vi testade dessa mot varandra och hoppades att de skulle vara drickbara.

Chateau Mayne des Carmes 1986.
Detta är en halvflaska inköpt 1989 för 69 kr.
Det är ett Sauternesvin. Det är Chateau Rieussecs andra vin. Ett slott som vad jag förstår, efter lite googlande, har en intressant historia. 1984 kom Domaine de Barons Rothschild (Lafite) in i bilden och en upprustning gjordes.
Druvsammansättningen är mestadels Sémillon och Carbernet Blanc
Vinet har bytt namn och heter numer Carmes de Rieussec.

Vi öppnar flaskan och kan konstatera att korken ser nästan ut att vara nyproducerad, då är vinet i alla fall inte korkskadat.
Färgen är nästan bärnstens gul.
Doften som möter oss är förvånansvärd frisk. Komplex och elegans på en gång. Aprikoser känner vi, liksom en tydlig honungston, som är lätt som en fjäder. Inslag av apelsinskal, lite botrytis samt kanderad frukt. Lovande!
Smaken är gigantisk. Vi möts av smaker som ligger som lager på lager. Hela tiden finns det en friskhet, en behaglig lite syra i ett 25 år gammalt vin!! En otrolig balans i vinet.
Vi känner aprikoser, lite citrus, en frisk sötma, liten krydda, mer exotiska frukter och på slutet lite bränt socker. Underbart gott. Det bästa söta jag druckit utbrister brodern!

Betyg 5.


Chateau Menota 1988.
Dålig kork. Vi befarar det värsta och visst det är lite korkskadat. Inte mycket, men en liten möglig källardoft finns där. Smaken är inte särskilt påverkad, men det känns inte rättvist att jämföra vinerna.
Inget betyg.