Tre röda varianter testades mot varandra. Två timmars luftning på karaff före servering. Förrätten avklarad vilket du kan läsa om i mitt föregående blogginlägg. Innan vi tar oss an huvudrätten så sniffar och sörplar vi på tre röda varianter. Tre olika druvor och tre olika länder. Vi har med tiden blivit hyggliga på att bestämma druvor, men direkt usla på att pricka producent och årgång. Lättaste druvan att bestämma var Pinot Noir.
En andra test av vinerna gjordes till maten som bestod av ankbröst, chorizofyllt kycklingbröst med en timjankryddad potatissallad, egna lätt kokade morötter och rödbetor.
Clos Henri 2007.
Lättaste vinet att pricka rätt på dvs druvan. Doften signalerade Pinot Noir. Ett vin inköpt på rekomendation från Winepunker. Vinmakaren kommer ursprungligen från Sancerre i Frankrike. Vill du läsa mer om honom så har Finare Vinare skrivit så här. FV recenserar årgång 2006. Mycket av detta stämmer också in på 2007.
Färgen är rubinröd, men inte mörkare än att vi kan se glasets botten.
Doften är riktigt trevlig. Det luktar Pinot Noir och för tankarna till Bourgogne. Vi känner röd frukt: hallon, jordgubbar och lite röda vinbär samtidigt finns där en härlig kryddighet med en ton av pinje.
Smaken är frisk tack vare en angenäm syra med mogna röda frukter och bär. Lite örter finns där också samt en vaniljton som inte stör. Eftersmaken är tämligen lång och angenäm.
De andra vinerna hade betydligt mer muskler och då kändes detta vin lite tunnare. Vi hade sparat en slatt som vi tog efter maten och då kom vinet ännu bättre till sin rätt.
Betyg 4.
Campogiovanni 2005, Brunello di Montalcino, San Felice Agricola.
Druvorna kommer från den sydvästra delen av Montalcino och är så klart Sangiovese. Billigt vin har skrivit ett intressant inlägg här.
Färgen är mörkt rubinröd.
Doften känns ung, frisk med toner av röda bär. Doften är inte stark men ändå tydlig.
Smaken är även den frisk. Körsbär är det första jag kommer att tänka på. Syrligheten påminner mig om sensommarens lingon, kanske även aningens tranbär går att spåra. Tanninerna är tydliga, inte så mjuka utan ger ett trevligt bett i gommen.En viss tesmak kan skönjas. Eftersmaken är lång, fruktig men stram.
Vinet gjorde sig bättre till vår mat än på egen hand. Vi tror på utveckling och nästa flaska får kollas upp om ett eller två år.
Betyg 4-.
Chateauneuf du Pape, Télégramme 2007.
Detta är andra vinet från Domaine du Vieux Télégraphe. Vinet är gjort på unga vinstockar, huvudsakligen Grenache och Mourvèdre, dvs i genomsnitt 25 år gamla (unga hmm). Läget är Plateau de la Crau, ett av de högst belägna stenterasserna.
I det här vinet känns det som Grenachedruvan har total dominans.
Finare Vinare har lämnat en rapport från 2010 här.
Färgen är rubinröd med en lila strimma mot glaskanten.
Doften: här nås vi av en härlig samling av röda bär, i första hand körsbär och hallon, kompletterat med örter. Är vi tillbaks på vår cykeltur i Provence?
Smaken är komplex och elegant på en gång. Körsbären och hallonen går igen i smaken. Örter och finstämda kryddor tränger sig på. Syran ger ett piggt uppspel, medan tanninerna ( inte helt avrundade) ger utlopp för ett angenämt uppvaknande. Eftersmaken är lång, lite fruktig och på slutet kommer lakritsen, som är precis så ljuvlig som den kan vara i en stor chateauneuf-de-pape.
Mycket gott. och bäst bland dagens röda.
Betyg 4+.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar