Amarone vs Barolo vs CdRh vs NZ

Det blev en underbar augustikväll.
Fredagen började i dimma och lite duggregn för att efter lunch övergå till sensommarvärme och slutligen landa i en underbart ljummen, sammetslen kväll.
Brodern från norr är åter på besök på västkusten för att slutföra sina sista semesterveckor. Matansvaret ligger på honom och vinansvaret på mig. Så är förhållandena denna kväll. Han bjuder på ostron som förrätt, sedan grillad entrecote ( från djur som betat på strandängarna runt Tjolöholm), rostade rotfrukter samt en ost- och olivpaj. Vi firar lite extra då broderns yngste son blir 25 år på lördag och min hustru betydligt mer på söndagen.

Gosset Grand Rosé Brut.
Jag drack den här champisen i våras och skrev då så här,efter att ha blivit inspirerad av Punkarn som hade skrivit så här.
Den flaskan vi dricker ikväll till ostronen har en annan etikett än den vi drack i våras. Min tolkning blir att detta vin är från en annan batch. Det finns kanske någon av er kära läsare som kan mer om detta. Jag är tacksam om ni lämnar en kommentar.
Bubblet då? Jo, kanon bra, även om det inte öppnade sig på samma sätt som vårens flaska. Här ska man nog ha mer tålamod och vänta något år tills man öppnar nästa flaska.
Betyg 5-

Vi provade fyra viner och först ut var:

Domaine de La Janasse "Terre d´Argile". 2009.
Tidigare i veckan läste jag Finare Viners inlägg och blev då tveksam till att öppna en flaska redan idag.
Min nyfikenhet var väckt och efter att återigen läst vad Frankofilen skrev så plockade jag med den i vår lilla provning.
Doften är stor och domineras av bär och koladoft. Vi känner körsbär och hallon i kombination med härliga örter och lite kryddor. Koladoft eller är det ekfatsdoft? Den är lite för dominerande i vårt tycke.
Vi tar en klunk och det virvalr upp en härlig smak av frukt och bär. Härliga örter noterar vi liksom lite krydda. I smaken känns inte kolan/vaniljen speciellt mycket utan endast noterbar i eftersmaken. Ja, eftersmaken är lång, fylld av bär, lite viol, choklad och en örtighet som övergår i en viss lakritston på slutet.
Tanninerna finns där, men är tämligen lena.
Vi tycker att detta är gott, men tror att det kan bli ännu bättre.
Vi är inte lika lyriska som Frankofilen men inte heller lika försiktigt avvoga som FV.
Betyg 4

Roccolo Grassi Amarone 2004
Låt mig säga det med en gång: "När amarone smakar så här, då kan vin inte vara bättre". I min bok är detta en femetta.
Jag har tidigare skrivit om Roccolo Grassi, som för mig nog är nr ett i Valpolicella. En noslängd före Viviani.
Jag har nästan ingen erfarenhet av Quintarelli eller Dal Forno så dom får starta utom toton.
Druvsammansättningen är 60% Corvina, 15% Corvinone, 20% Rondinella samt 5% Croatina.
Färgen är briljantröd.
Vi sniffar och finner en komplex doft. Vi känner först lite torkad frukt, sedan dyker körsbär, lite örter, en viss blommighet upp och till slut ansluter en mysig chokladton. När vi hällde upp vinet kändes ett litet stick av alkohol, men efter tre timmar i karaff känns inget av detta.
Smaken är magisk. Kolossalt fyllig och komplex. Först lite friska körsbär, sedan lite torkad frukt med en aningens sötma. Efter ett tag tränger örterna sig fram lutande sig mot en smaskig chokladton. Här finns lite tanniner som är sammetslena. Alkoholen är hela 16,5%, vilket inte alls känns, då den är så integrerad i vinet.
Detta är ruggigt gott redan idag. Kan det verkligen bli bättre?
Ibland kan amaroneviner vara svåra att kombinera till maträtter, speciellt russin- eller portvinsamarone.
Detta är en amarone som går utmärkt att använda till köttgrytor av olika slag.
Årets bästa rödvin så här långt.
Betyg 5+

Gemma Barolo 2004.
Vinet är gjort på 100% Nebbiolo. Detta vinet kommer från Serralunga.
2009 kom en bloggpost, där man var föga imponerad av detta vin.
Vi är vare sig experter eller fantaster när det gäller Barolo, men just det här exemplaret tycker vi om.
I glaset skimrar en rubinröd färg emot oss.
Vi känner doften av hallon, körsbär, lite kryddor och en aningens viol. Det är ingen stark doft, men ändå tydlig.
Smaken har tydliga frukt- och bärtoner. Vi känner igen hallon och körsbär. Det finns en viss syrlighet. Tanninerna är tydliga, men väl avrundade. Vinet känns väldigt tillgängligt nu. Det här är en Barolo i lite lättare och snällare stil.
Betyg 4

Matariki Quintology 2002, Gimblett Gravels.
Vi har här ett vin från Hawkes Bay, (Nord ön), Nya Zeeland.
Druvblandningen är. 42% Merlot, 23,5% Cabernet Sauvignon, 21% Malbec, 8,5% Cabernet Franc samt 5% Syrah.
Färgen påminner om granatäpplets röda ton.
När vi sniffar på vinet möts vi först av en mycket stark doft av svartavinbär. Vi känner också toner av blyertspenna, cederträ och lite regnvåt jord.
I munnen känner vi smaken av körsbär, lite svartavinbärsblad, plommon och lite kryddor. Syror och tanniner finns där och är i god balans med frukten. Ändå vill vinet inte släppa loss ordentligt. Man kan ana sig till ambitionen att skapa ett vin av Bordeaux typ, men dit når man inte. Vi är inga Bordeauxfans, så det här vinet är inte vårt typ av vin. Därtill saknar vinet riktig elegans. Det är inget dåligt vin, men det har som sagt inte det som vi letar efter i goda viner.
Betyg 3

Detta var fredagkvällens äventyr. Den stora behållningen var som ni förstår RG:s Amarone. Denna bloggpost är författad under lördagen och söndagen. I skallen sitter fortfarande välbefinnandet efter en klunk av fredagkvällens amaronevin.
När brodern med familj tittar in under lördagen och uttrycker sin tacksamhet över att få ha tagit del av RG:s amarone, ja då kan ju undertecknad endast konstatera att dela ett suveränt gott vin vin med sina närmaste  ger upplevelsen ytterligare en dimension.