1995 Moulin Touchais

För ett par veckor sedan avslutades kvällen med ett glas från vinet Moulin Touchais. Jag har en gång tidigare smakat det här vinet. Det var många år (2001) sedan och minnet av det har etsat sig fast. Det var då årgången 1971. Jag blev förundrad och förälskad i det. Vinet var då 30 år gammalt, vilket för Moulin Tochais inte är särskilt gammalt. Jag har fortfarande en flaska från årgång 1971 i källaren och svårigheten är att välja dricktillfälle.
Kvällens vin har den ringa åldern av 17 år och är nog lite för ungt.

Det här är ett mycket speciellt vin och med en mycket speciell historia.

Egendomen har varit i familjen Touchais ägo sedan 1797 och det hela började med att vinbonden Touchais slog sig ner i Tigné i Loiredalen under franska revolutionen. Han kom då över en gammal adelsegendom för en billig penning och började att odla enkla vita och röda viner.
År 1817 upptäckte han att det gick att göra ett gott, sött och ädelt vin av Chenin Blanc druvan. För att få fram ett sådant vin måste druvorna vara mycket mogna, på gränsen till övermogna. Snart började Touchais producera dessa söta viner och varje år lade han undan några hundra lådor. Åren gick, man grävde fler källare, alltfler årgångar lades ned och vinerna mognade så sakteliga.
År 1910 upptäckte man att de äldsta vinerna var formidabla. Nu lade man undan 10.000 flaskor eller mer varje år och bonden Touchais ättlingar hade kommit på ett nytt sätt att ytterligare förfina vinmakningen: metoden att skörda en mindre del av druvorna tidigt, för att bibehålla syran i vinet, och sedan blanda dessa druvor med de sent mognade druvorna.
Så kom andra världskriget och tyskarna. Källarvalven murades igen. Inte förrän 1970 öppnades de mörka valven, och under tiden hade man grävt en ny stor källare på ett annat ställe, i Doué la Fontaine där Moulin Touchais ligger idag.
Källa Giertz Vinimport

Druvan är Chenin Blanc till 100%.
En femtedel av druvorna plockas innan de är fullmogna, för att ge den syra som behövs och för att göra vinet odödligt, men som samtidigt gör det omöjligt att dricka innan det uppnått tioårsåldern. Och resten består av övermogna, men icke botrytisangripna druvor.

Jag har aldrig smakat något annat vin som är i närheten av detta vinets karaktär. Speciellt är ordet sa Bull.
I glaset har vi en dryck med en vacker gyllengul färg. Jag är kanske inte helt objektiv, men jag tycker att det finns ett speciellt lyster kring glasets gyllene färg.
Vi nås av flera dofter. Det finns en citrusdoft som samtidigt är lite söt och styr tankarna till marmelad.
Absolut en del toner av honung. Inte stickande utan mer servil. Nötter och mandlar som genom sin sötma mer drar iväg åt mandelmassa. Lägg därtill lite fikon och vanilj. Kombinera sedan lite vått grus.
Hela kombination är riktigt fräsch. Allt detta och samtidigt känner vi att det finns mer, som förmodligen kommer fram om fem/sex år.
Smaken är ytterst komplex. Frisk men samtidigt med en hel del sötma. Torkade aprikoser i en frisk citronmarmelad. Lägg därtill lite honung och mandelmassa. I den långa eftersmaken finns en mycket tydlig smak av arrarak och så lite mineraler. Det är inte utan att man blir förundrad. När kände du senast arrarak i ditt vin?
Trots alla dessa ingredienser så känns vinet slutet eller knutet. Jag är övertygad att om sisådär fem år har detta börjat sin blomning och utveckling till ett säreget och enastående vin.
Betyg 4+