Valpolicellas viner

På påskafton hade vi dottern på besök med en av sina goda vänner. Det hade framförts önskemål om  en vinprovning och sådant kan man ju inte neka sina barn. Det fick bli en provning av Valpolicellas viner. Det är det vindistriktet jag tycker mig kunna mest om. Det fick till en början bli en geografilektion som övergick i en historielektion för att runda lite kemi och landa i själva vinet. Dryga 30 år som lärare har satt sina spår.

Vi började med vanlig enkel Valpolicella (trean), sedan en ripasso, två amarone och slutade med recioto.
Vi utelämnade superioren vi det här tillfället.

2009 Valpilicella Classico, Viviani.

En vanlig enkel Valpoliclla.
Druvsammansättningen är 75 % Corvina Veronese, 20% Rondinella och 5 % Molinara.
Ibland behöver det inte vara svårare än så här. Vi gillar de raka, enkla körsbären med en liten lingonsyrlig touch. Vi drack den här på hösten förra året och våra intryck från då består. Det finns en tjusning i det enkla och ursprungliga. Tyvärr har SB inte samma uppfattning för där är det ripasso och amarone som gäller. Den enkla Valpolicellan är satt på undantag, men vi håller med vinmakarna, detta är ett "every-day-wine". Vår dotter och hennes vännina uppskattade det här okomplicerade vinet.
Vi betalade 7 euro hos producenten.
Betyg 4-



2007 I Castei Ripasso.
Druvsammansättningen är 70% Corvina, 20% Rondinella och 10% Molinara eller andra druvor.
Vi provade detta vinet för tre månader sedan. Samma omdöme nu som då. Körsbär, plommon i en liten dov stil. Lägg till lite örter och det räcker ganska långt. Detta är en av våra absoluta favoriter bland SB:s ripassoviner. I den här provningen blev det lite anonymt till en början, men till huvudrätten (lammgryta) visade det sitt rätta jag.
Pris 119 kr (SB).
Betyg 4-

2006 Selezione Antonio Castagnedi.

Producent är Tenuta San Antonio.
Vi drack 04:a för någon vecka sedan. Vi hyllade vinet i det här
inlägget. Nu har vi årgång 2006 att ta ställning till.
Druvblandningen är 70% Corvina, 20% Rondinella, 5% Croatina och 5% Oseleta. Vinstockarna är 20-25 år gamla
06:an bjuder inte upp på samma sätt som 04:an. Visst finns de mörka körsbären där i såväl doft som smak, men i 06:an är de betydligt försiktigare. Ja, nästan lite avvaktande och så är också de övriga doft- och smakmarkörerna: torkad frukt, örter och choklad.
Jag låter nog mina övriga flaskor från 2006 få två år till i källaren. Ett alternativ kan vara att lufta flaskan betydligt längre än de två timmar vi gjorde.
Betyg 4


                                                                                                                                                                                                            

2006 Campo dei Gigli.

Prestige amaronen från Tenuta San Antonio.
Vi har samma druvblandning som i det enklare Selezione d v s 70% Corvina, 20% Rondinella, 5% Croatina och 5% Oseleta, men dessa har nu växt på stockar som är mer än 40 år gamla och i lite bättre läge.
Det blir automatiskt så att vi jämför de två amaronevinerna med varandra. Det är samma producent, samma årgång och samma druvblandning. Doften är lite tyngre och mer kompakt i CdG och precis som för Selezione är den återhållsam och vill inte släppa till ordentligt. Trots detta känns den mer komplex. Den torkade frukten, katrinplommon och den lilla örtigheten är utan tvekan elegantare. Vi anar oss till lite mer sötma samtidigt som alkoholen känns lite tydligare (initialt).
Smaken  är fylld av mörka körsbär, en del kryddor, mörk choklad och lite fat. Vinet är fortfarande efter sex år knutet, även om man kan ana sig till lite av de karaktäristiska dragen av fikon, russin och nötter. Fin syra och lite tanniner finns där.
Alkoholen sticker i nuläget ut lite för mycket. Ge det här vinet ytterligare två/tre år i bra källare och jag kan garantera att det hänt saker. Jag har tidigare druckit CdG som varit tio år gamla och som varit rena fruktbomber med sötma, syra och underbara torkade frukter.
Fast då måste man vara en liten gottegris om man ska uppskatta den typen av amarone.
Betyg 4+

2007 Recioto, Viviani.                                                   Druvor: 70% Covina Veronese, 30% Rondinella. Detta är samma mix som Vivianis använder till sin prestigeamarone "Casa dei Bepi". Vi har ett sött vin med en stor fruktig intensitet i doften. Smaken är en ljuvlig blandning av örter och vilda bär. Den behagliga syran gör att vinet aldrig blir "kladdigt" utan istället känns det förvånansvärt friskt. Det här är godis för vuxna. Vad äter man till en recioto? Chokladdesserter är den perfekta matchningen. Dottern med väninna hade gjort en alldeles ljuvlig chokladmousse och den satt som en smäck till recioton.   Betyg 4

Bland ungdomarna var det vin 1  och 5 dvs den enkla Valpolicellan och Recioton som kom främst. Vi äldre var mest svaga för Campo dei Gigli, trots att den nog var för ung och alltför knuten i dagsläget.

Alla var vi imponerade av den enkla Valpolicellan som vardagsvin.

Det var också noterbart hur Ripasson växte i kombination med maten.

Vi var också överens om att recioto och choklad är en oslagbar dessert kombination