Vinet har legat 14 månader på franska ekfat (500 l ) och därefter 6 månader på flaska innan det når ut till marknaden.
Vi drack det här i somras och var då ganska så positiva. Läs här.
När vi dricker det på lördags- och söndagskvällen är vi mer konfunderade.
Vinet har en klar mörkröd färg, men som samtidigt går mot det briljantröda hållet. Motsägesfullt men så är intrycket.
Doften är omedelbart intensiv. Vi slås omgående av kryddorna och örtigheten. Här finns också toner av solvarma bär såsom körsbär och björnbär. En lite ekad vaniljdoft som har aningens brända inslag stör oss lite. En rejält trevlig lakritsarom räddar helhetsintrycket.
Smaken domineras initialt av de mörka körsbären och mogna björnbären. Här finns också inslag av svarta vinbär och mörka viktoriaplommon. Efter ett tag tar svartpeppar, övriga kryddor och örter över. Lite svag syra noterar vi. Tanninerna känns mjukare än vad vi minns från sommarens smakprov. Eftersmaken är rätt så lång med mörk frukt, ordentligt med örter och kryddor. I slutet dyker den salta lakritsen upp. Det är inte många viner jag druckit som haft en så utpräglad smak av salmiak.
Ett fascinerande vin som samtidigt förbryllar oss. Inget vin vi druckit från Valpolicella har varit i närheten av dessa smaker och dofter. Det har definitivt givit oss nya erfarenheter. Vi har en flaska kvar och då vi inte tror på mer utveckling får den gå åt tämligen snart.
Tveksamt om vi kommer att fylla på förrådet om tillfälle ges, men vi vill heller inte vara utan denna erfarenhet.
Betyg 3+
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar