Gambero Rosso. Del 2 - Röda viner.

Gårdagens inlägg handlade i huvudsak om de vita viner, som jag tyckte var värda några rader.

Dags för några korta noteringar om en del av de röda viner jag smakade.

Det fanns två amaroneviner som jag var nyfiken på.

Cantina Valpolicella Negrar.

Det här är det stora kooperativet i Negrardalen

2005 Villa Domini Veneti

Dessvärre blev bilden helkass.
Den svenske vinjournalisten Magnus Saccone var representant för CVN.
Denna ska inte förväxlas med den Domini Veneti Classico som finns på bolaget. Jag har mailat Magnus och bett om lite mer info. Hur som helst var det här en amarone jag blev mer nyfiken på.

Typiska amarone drag av söta, mörka körsbär, lite torkad frukt och mörk choklad, men så finns här en kryddighet, som drar åt svart peppar. Det senare är inte lika vanligt och det är just detta som gör mig nyfiken.
 

Speri

2008 Amarone Monte  Sant Urbano.

Jag fick en lång och trevlig pratstund med den femte generationen vinbönder. De flesta producenter håller på att överge druvan molinara, men inte Speri. De håller fast vid traditionen av att använda Corvina, Corvinone, Rondinella och en liten slatt Molinara. Speris amarone innehåller lite mer tanniner än många andra amaroneviner. Det är som ungt d v s 4-6 år ett bra matvin, men efterhand som åren går utvecklas vinet mot ett kontemplationsvin med russintoner och torkad frukt.
Jag har redan lagt en beställning.

Det fanns några intressanta primotivoviner.

Producenten Gianfranco Fino visade upp Primotivo di Manduria Es 2010.

Vinet är Primotivo till 100%. 

Doften har en liten spritig ton med mörk frukt samt lite örtiga inslag. I smaken känns inget av spritigheten bara en härlig mörk frukt. En friskhet av mörka körsbär och björnbär. Mjuka tanniner och en behaglig syra gör detta till ett intressant vin. Alkoholen (16,5%) är totalt integrerad i frukten. Det här testar jag gärna igen.

Det fanns ett par Brunello, som är värda ett omnämnande.
2007 Caprili
I doften känns ljusare körsbär, läder och torkade örter. Smaken domineras av röda körsbär. Här finns också lite mineraler och en fin liten viol. Det finns en ungdomlig kärvhet och en tilltalande syra. Det här är nog i första hand ett matvin. Jag tycker den här var den bästa Brunellon

La Togata 2007

Även detta ett vin som jag gärna provar om. Fina röda körsbär, läder och en del örter. Pigg syra och rejäla tanniner ger vinet en kärvhet och då tarvas det mat för att det ska komma till sin rätt.

Ingvar gjorde mig uppmärksam på en Dolcetto från Pecchenino, som jag inte fick missa.

2010 Dolcetto di Digliani Siri d´Jermu

Det smakar av en blandning av röda och mörka bär fast kanske mest mörka.. Lite toner av jord och pinjeträ. Bra syra och hyggliga tanniner. Den här vill jag testa en flaska av. Enligt SB:s hemsida ska det finnas 5 fl i Nordstan för 159 kr.

Avslutningsvis är det en Barolo som stack ut.

2008 Elvio Cogno Barolo Ravera.

Faktiskt känns den lätttillgänglig redan nu. Mörka körsbär, en del örter, rosor och nypon. En viss stramhet finns där. Definitivt kommer den att utvecklas. God redan nu och lovande.

Jag hade några riktigt trevliga timmar med att testa viner och prata lite med några producenter. Det var en eftermiddag med många nyheter för mig. Upptäckte druvor jag aldrig hört talas om. Det är naturligtvis speciella omständigheter att vandra runt bland alla dessa utställare. Få några cl. Dofta och låta vinet virvla runt i gommen för att sedan spottas ut i en stor "spottkopp". Två/tre timmar är vad jag klarar av, sedan börjar intrycken flyta samman. OBS beror inte på alkoholen utan min bristande förmåga att ta åt mig mer intryck.

Generellt tycker jag vinerna höll en hög standard, även om det inte fanns något som fick mig att stående göra vågen. Ett flertal väckte mitt intresse och som gör att dessa ska jag hålla utkik efter.
Mitt vinliv berikades med nya erfarenheter.
Jag gör gärna om detta även nästa år.

När vi lämnade lokalen erhöll vi 2013 års upplaga av Gambero Rosso.