Las Flors vs Il Frappato

I söndagskväll kom brodern med hustru till västkusten. Dom har precis påbörjat en femveckors lång semester. Traditionen bjuder att vi har lite mat och vin i beredskap då dom anländer.

Det här året blev det en ost- och spenatpaj. Naturligtvis kommer spenaten från det egna trädgårdslandet.
Vinet till denna välkomstmåltid fick bli det bästa bland det bästa. Ett mästarmöte mellan Siciliens stolthet och det bästa som Languedoc kan ställa upp med. När jag skriver bästa så är detta så subjektivt det kan bli. Här är det enbart Vintankars omdöme som gäller.
Vi ställer en tungviktare, en fruktbomb och ett kraftpaket som Las Flors mot det slanka, sirligt eleganta och smått sensuella Il Frappato. Två helt olika viner. Det går naturligtvis inte att jämföra de båda vinerna. Vi kan bara konstatera att bätte än så här blir det inte.

2008 Las Flors de la Pèira

Jag häller upp vinet på karaff tre timmar för det ska drickas. Vid upphällningen strömmar det en ljuvlig doft rätt upp i mina näsborrar. Oj, oj, oj! Redan här är vinet hemma. Jag återvänder en gång i halvtimman och är lika salig varje gång.

Brodern och hans hustru hamnar omedelbart i Ch9dP eller Languedoc, när dom provar det blint. "Måste finnas en rejäl dos Grenache" påstår dom. Ingen dålig gissning.
Åter till doften. En mäktig doft av mörka körsbär, hallon och sydfranska örter omfamnar oss. Lite pinjeträ, lite rosor, lite peppar och lite mineraler tar oss vidare till nya höjder. Ett riktigt sniffarvin!!

I munnen bombarderas vi av olika smaker. De dyker upp i små , nej stora pustar. Först den massiva körsbärssmaken. Söta, mörka körsbär och faktiskt börjar vi tänka amarone! Mer bär i form av hallon och solmogna björnbär. Nästa lager är örter, några rejäla drag med svartpepparkvarnen och så en del riktigt mörk choklad. Vi lämnar amaroneland och gör ett kort nedslag i Ch9dP. Tanninerna biter, men har slipats av en del sedan vi senast drack 08:an. Eftersmaken är magisk. Frukt, örter, lite blommor och en rejäl sötlakrits får oss att bara nicka belåtet. Åter i Languedoc.

Las Flors blandas på runt 20% Mourvedre, 40% Syrah och 40% Grenache.
Producenten La Pèira en Damaisèla håller till i  Terrasses du Larzac i Languedoc. Musikern Robert Dougan köpte vingården 2004.
Återigen faller vi som furor för det här vinet. Ännu lite bättre än för två år sedan. Bjuder upp mer.
Vi kollade på SB:s hemsida och det verkar finnas flaskor från 2008,2009 och 2010.
Jag kan inte göra något annat är anbefalla köp!! Ofattbart att det finns kvar flaskor från 2008 och 2009. Priset är 299 kr för dessa. Vi fick mail i mitten på maj från Bristly att årgång 2010 fanns tillgänglig på den svenska marknaden. Den går lös på 319 kr. Vi köpte direkt utan att ha provat.
Betyg 5

2010 Il Frappato, Occhipinti

Vi skrev om vinet i januari, då vi drack det för första gången. Vad vi tyckte då kan du läsa här. Brodern provar blint och är helt chanslös. Han börjar med Barolo, men vi skakar på huvudet. Det visar sig att Sicilien är ett område, där hans erfarenhet är ringa och någon Frappato har han aldrig druckit. Det är roligt att överraska och ännu roligare med fortbildning. Se där dök den gamle adjunkten i mig upp

Det här vinet består till 100% av druvan Frappato. Vinet har fått ligga på skalen i uppåt två månader och därefter har musten fått vila under 14 månader på 25 hl-fat av slovensk ek. Vinet är ofiltrerat.
Färgen är helt transparent, åt det mörkt lingonröda hållet.Doften är lite blygsam, men ändå väldigt tydlig. En slags renhet förmedlad via röda bär: hallon, tranbär, lingon och ljusröda bigarråer. Lite örter, lite röda rosor och rejält med mineraler gör doften till en egen upplevelse.
Smaken är slank, sirlig, servil, stram och elegant. Bärdoften går igen i smaken. Syran som finns känns tydligt och behagfullt. Inte alls vass eller störande bara som en frisk fläkt. Tanniner finns det gott om och de tar ett hyggligt grepp i gommen, men på det där behagfulla sättet där de visar sin existens. Efter frukten kommer andra vågen smaker. Nu är det örter och vulkaniska mineraler. Eftersmaken är också en stilla njutning, där lakrits och lite citrus dyker upp.
Brodern och hans hustru tackar för den här uppvisningen. Dom undrar vad den kostar och var jag köpt den. Vid senaste besöket i Köpenhamn fyllde jag på förrådet med en sexpack. Detta gjordes hos Cibi e Vini. Jag betalade 185 DKK. Detta måste betraktas som ett riktigt fynd.
Konstigt att ingen svensk importör tagit in Occhipintis sortiment.

Betyg 5