Vinprovargängets reunion

En bloggpost för att komma ifatt. Påbörjades för en månad sedan. Provningsanteckningarna kom bort, men dök plötsligt upp häromdagen.
Tidigare i somras var våra vänner från Irland och Puketorp på besök m a o så var också halva skaran av det gamla vinprovargänget från sent 70-tal samlade. G hade med sig ett vin, L ett annat och undertecknad hade plockat fram två viner ur källaren.

2007 Amarone della Valpolicella, Roccolo Grassi
Du som vill kan läsa om vårt senaste besök för dryga året sedan här.

Ni som följer bloggen känner igen producenten. Vi rankar ju RG som en av de allra bästa amaroneproducenterna. Jag tror att några till i kväll blev RG-frälsta. Kvällens bästa vin.
Det doftar av mörka körsbär, örter, lite torkad frukt och kakao. Vi minns den som mer sluten, då vi för snart ett år sedan senast provade den här årgången.
På samma sätt är det med smaken. Ett år i ryggläge har gjort gott, men ännu bättre kommer det att bli.
Alkoholhalten på 17% är idag mycket mer inbakad i den ljuvliga frukten (söta, mörka körsbär, mogna björnbär och vildhallon, blåa plommon) än vad den var för ett år sedan. Smaken är komplex och de typiska amaronedragen: torkad frukt, örter, och mörk choklad är mer framträdande idag. Det finns en pigg och alert syra. Tanniner finns det en del av, kanske inte alldeles sammetslena, men ändå mjuka och med lite sting. En lång och utdragen eftersmak, där den mörka frukten, katrinplommon, en liten touch av russin och kryddor lever ett liv i symbios. Den mörka chokladen har den där bitterljuva tonen som utmärker en riktigt bra amarone.
Riktigt gott idag, men det kommer att bli än bättre. Kanske rent av en av de bästa som Marco på RG gjort!!
Betyg 5

2010 Il Frappato
Vi skrev om vinet tidigare i år och du hittar detta här och här.

De övriga vinerna vi dricker den här kvällen är väldigt kraftiga och gör Frappaton än mer slankare än vad vi tidigare upplevt.
Dom andra tycker vinet är lite tunt. Jag kan delvis hålla med dom, men jag har tidigare intryck i bakskallen och tunt blir aldrig det här vinet. Slankt, ja då är jag med.
Färgen avviker från övriga viner med sin betydligt ljusare ton och är helt transparent. Det doftar av röd frukt, rosor och lite örter. I gommen uppträder vinet med sin sirliga elegans och slankhet. Röda bär i form av lingon, tranbär, hallon och ljusa bigarråer. Frisk syra, utan att på något sätt vara vass. En hel del tanniner, som idag känns lite småkantiga och biter till i gommen. I eftersmaken tonar örter, kryddor och mineraler fram på ett elegant vis.
Det här vinet har delar oss i två läger. De som gillar det skarpt på ena sidan och de som inte alls faller för det. Min blogg betyder min betygsättning.
Betyg 4+

2001 Minervois La Livinière , Ch Cesseras
Detta är L:s bidrag. Inhandlat på SB för flera år sedan och vid en tidpunkt då priset var nedsatt.
Detta är ett vin från området Minervois i Languedoc-Roussillon. I ett vin med namnet La Livinière måste minst 40% utgöras av Syrah och Mourvèdre, medan  Carignan och Cinsaut inte får ingå med mer än  40%.

Kvällens vin är gjort på druvorna  70 %  Syrah, 30 %  Carignan, Grenache och Mourvèdre. Hälften av vinet har fostrats på ekfat (1/3 nya) och hälften på rostfria ståltankar.

Det doftar av mörka bär, örter, lavendel, lite blod (slakt) och steniga mineraler. Inte alls oävet!
De främsta attributen i smaken är den mörka frukten och örterna. Mörka körsbär, blåa plommon, svarta vinbär, björnbär och blåbär är mixade i en riktigt trevlig bärkompott. Några rejäla knippen sydfranska örter är ditlagda och förhöjer intrycket. Alldeles sammetslena tanniner och en kvardröjande syra ger vinet en speciell karaktär.
Eftersmaken är medellång. Här kommer det fram en animaliska undertoner och mineraler.
Ett för oss helt okänt vin överraskar oss på ett positivt sätt.
Betyg 4


2010 Il Chianti di Gerry Ekström

Gerry arrenderar några rader med vinrankor på gården SantAppiano, som ligger mittemellan Florens och Siena. Här har det gjorts vin sedan medeltiden. Druvan är Sangiovese. Vi fotbollsnördar kan notera att här görs ett vin med namnet "Hamrin".

Färgen är mörk rubinröd med lite rödblå stråk ut mot glaskanten.
Doften är diskret. Här finns en ungdomlig doft av körsbär med inslag av viol, örter och plommon. Lite kakao kan vi precis ana oss till.
Smaken är stram och rejält knuten, men visst finns här en del bärsmak i form av körsbär och slånbär. Lite örter. Rejäla tanniner som är kantiga och småbråkiga. Syran är frisk. Vinet känns väldigt ungt, ja nästan lite oförlöst på något sätt. Det finns säkert en del utveckling och ett återseende om ett par år vore intressant.
Vi får väl boka in ett Irlandbesök och be Gerry lägga undan några flaskor.
Hur som helst var det intressant att få prova vinet.

Betyg 3