Kairos (2011) från Zymé och Le Guaite di Giulietta (2006)

Jag släpar som vanligt med bloggandet. Vi drack i januari två viner från Valpolicella som helt enkelt måste bloggas. Visst har jag skrivit om dom tidigare, men i det magiska skicket dom är just nu så måste några ord sättas på pränt.

2011 Kairos

Producent är Zymé grundat av den legendariske vinmakaren Celestino Gaspari. Han växte upp utanför Verona. Utbildade sig tidigt inom jordbruksnäringen. Gifte sig med yngsta dottern till Amaronelegendaren Giuseppi Quintarelli. Det var också från honom som han lärde sig det mesta om vintillverkning. Jobbade tiotalet år som konsult till några av de främsta amaroneproducenterna och skapade så småningom (1999) sitt egna varumärke Zymé. Idag förfogar han över 30 ha vingårdar belägna runt San Pietro in Cariano i Classico-området. Årsproduktionen ligger på 100 000 flaskor fördelade på tre vita och åtta röda viner.
På vårt svenska Systembolag finns idag sju viner (varav två amarone).

Kairos är gjort på 15 olika druvor. Här ingår vita internationella druvor som Chardonnay och Sauvignon Blanc men också Soave-druvan Garganega. Bland de röda finns de internationella druvorna Merlot, Syrah, Cabernet Coch F, men också Valpolicella-druvorna Corvina, Rondinella, Osoleta m fl. Varje druvsort skördas när den anses mogen.. De skördade druvorna får ligga och torka i väntan på att sista druvsorten är skördad. Detta är vanligtvis en period på 40 dagar. Vinifieringen sker på stål- och betongtankar. Jäsningen tar dryga 20 dagar och sker med naturlig jäst. Vinet får ligga till sig i tre år på franska ekfat och därefter ett år på flaska innan det är moget för marknaden.

Det har gått snart tre år sedan jag senast drack det här vinet. Vart tar tiden vägen?? Mina tankar från den gången kan du läsa här.
Och visst har det utvecklats. Lika gott nu som då, men nu finns här lite begynnande mognadstoner.

Doften är stor, angenäm och komplex. Här finns en mörk frukt som är mycket påtaglig. Det finns mörka undertoner av läder och våt jord. Kryddor, örter, steniga mineraler och aningens piptobak kan också noteras.

I munnen är det den komplexa mörka frukten som vi, precis som förra gången, omedelbart får ta del av. Här finns så klart de mörka körsbären, blåa plommonen och diverse skogsbär (främst solmogna björnbär). Örter och kryddor är påtagligt närvarande. Syran är fortfarande vital, vilket ger vinet en bra friskhet. Tanninerna är mer avrundade och känns nu nästan sammetslena. Eftersmaken är lång med mera mörka bär, kryddor, mörk choklad och sötlakrits. Avslutet har den där lilla bitterheten från körsbärskärnor som jag verkligen uppskattar.
Betyg 4++
Det här är strålande gott nu och kommer att hålla i flera år till, men ytterligare utveckling känns tveksamt. Du som ligger på några flaskor behöver inte ha bråttom. Årgång 2011 komma att prestera på den här toppnivån i åtskilliga år.


2006 Le Guaite di Giulietta
Detta är en liten producent, som vi hittar i de östra delarna av Valpolicella. Jag har själv aldrig besökt vingården. Daniel Bryntesson skriver så här på Amaroneguidens hemsida:
Beläget i Mezzanedalen och nära den lilla byn Mezzane di Sopra ligger vingården Le Guaite. Vingården ligger cirka 500 meter över havet och har en magnifik utsikt över dalen. Här startade Stefano Pizzighella en olivlund 1998. Denna blev framgångsrik så bara några år senare, år 2002, köper Stefano marken Le Guaite och grundar även vingården som han döper till Le Guaite di Giulietta efter sin fru. Stefano och Giulietta driver vingården tillsammans med stor passion. Till deras hjälp har dottern Noemi redan i tidig ålder hjälpt till med skörd och vinframställning. Noemi lär sig allt från sin mor och far under dessa år vilket leder till att Noemi 2016 tar över efter sina föräldrar blott 22 år gammal. Noemi döper även om vingården till Le Guaite di Noemi och gör helt nya etiketter på alla viner. Med mor och far har Noemi gjort en nystart från en redan stark grund och tillsammans fortsätter de nu att driva vingården med stor passion.

Amaronen görs på druvorna 35% Corvina, 35% Corvinone 20%, Rondinella samt 10% andra druvor. Vinet har fått ligga till sig i tre år på nya franska ekfat, sex månader på ståltank och fyra år i flaska.

I min jakt på Henriks 52 favoriter fick jag tag på det här vinet för snart tre år sedan. Det var då årgång 2003 och jag föll pladask för det. Ett knappt halvår senare dök årgång 2006 upp på "Bolaget". Det kändes som ett givet köp och mina tankar gick så här då. Det blir spännande med ett återbesök.

Det finns en doft som är stor och angenäm. Nästan lite av en doftbomb. Kanske har den dämpats något sedan sist, men ändå kraftfull och intensiv. Vi noterar en härlig kompott av mörka bär, nylagd grusgång, läder, cederträ, kryddor, torkad frukt (russin, dadlar), unset vanilj och lite kakao. Väldigt mycket amarone!

I munnen är det mjukt och runt med en fin friskhet samtidigt känns det nästan silkeslent. Ändå med ett bra tryck i frukten: söta mörka körsbär, solmogna björnbär, katrinplommon och en hel del torkad frukt i form av russin, fikon och dadlar. Mycket fint balanserat så att russinen inte tar överhand. Ett finstämt inslag av örter och kryddor och på det en lång magisk eftersmak, där frukten kompletteras med en liten bitterhet från riktigt mörk choklad, krossade körsbärskärnor och aningens espressokaffe.

En amarone helt på topp. Kommer nog hålla sig där ytterligare ett par år, men du som har några 2006:or får rådet att öppna en i närtid och stämma av mot dina smaklökar. Detta var vår sista 2006:a, så vi slutar på topp.

Betyg 5-

Du som är i Stockholm nästa helg har chansen att få träffa kvinnan bakom verket.
Kolla här!

Grands Vintages R.H. Coutier

En av de där mörka  dagarna i början på januari, då det känns tveksamt om solen överhuvudtaget gått upp, då måste en bara ha något som lättar upp stämningen. Vi plockade fram ett gäng krabbklor ur frysen. Hämtade upp en flaska champagne ur källaren. Tände en brasa. Precis vad som behövs för att vi ska skåda ljuset i tunneln.

RH Coutier har sin verksamhet runt Grand Cru-byn Ambonnay. Här har dom funnits sedan 1619, så deras historia i Champagne är lång. Idag är det René Coutier som driver verksamheten. Dom äger 9 ha, varar 1/3 är planterad med Chardonnay och 2/3 med Pinot Noir. Detta är ju klassisk pinot-mark, men 1946 planterade Renés pappa Chardonnay. Det var han först med att göra i Ambonnay.
Deras ägor (9 ha) är fördelade på 37 odlingslotter. Genomsnittsålder på deras vinrankor är mellan 35 och 40 år. Dom säljer runt 40% av sina druvor till det kooperativet som dom tillhör. Deras egna produktion ligger runt 35 000 flaskor per år.

Grands Vintages
Den är gjord på 75% Pinot Noir och 25% Chardonnay. Cirka 60% är från 2010 och resterande 40% är s k reservvin. Minns jag rätt är det en hyfsad andel 2008. Det degorgerades i september 2018, vilket torde betyda att det legat på sin jästfällning i cirka sju år. Dosagen är 6 g/l. Spontant hade jag gissat på en lägre dosage, då den känns ordentligt torr och med en härlig friskhet.

Färgen går i en ljus gyllen-gul ton med något skir grönaktigt stråk.

Doften är frisk och fylld med gröna äpplen, en del röda bär, lite citrus, nybakat bröd och damm från skolkrita. I bakgrunden lite päron och gula stenfrukter.
I munnen är det den fina friskheten, de lite lagom komplexa smakerna och klunkbarheten som vi omedelbart tar till oss. Redan den första klunken får oss att dra på smilbanden och konstatera att detta var ju redigt gott. En fin samling röda bär (smultron, hallon, tranbär) i sällskap med gula äpplen, gula plommon, aprikoser och persika samt en hyfsat stor dos kritiga och steniga mineraler är det som fångar vår uppmärksamhet. I eftersmaken finns lite blodgrape och rostat bröd.
Betyg 4
Vår flaska är privatimporterad och kostade runt 300 kr inkl frakt och svensk alkoholskatt.

2015 vs 2016 Campo del Maestro från Brunelli

I förra veckan fick vi snö. Inga stora mängder, men lite vitt som lyser upp  Nu till kvällen är vi lovade snöblandat regn. Allt med andra ord precis som det varit de senaste åren i februari här på Västkusten. På de närliggande golfbanorna lär det tydligen finnas skidspår. Det är väl dags för Vintankar att undersöka detta.

Nu byts årgång 2015 av Campo del Maestro så sakteligen ut mot årgång 2016. Det är klart vi är nyfikna på den nya årgången av det här vinet, som vi verkligen kommit att gilla skarpt. Vi har fått upp en flaska som vi testar mot årgång 2015.

Campo del Maestro är  ett ganska nytt vin i Brunelli-portföljen. Den första årgången var 2014 och den lanserades på våren 2017. I juni samma år blev det möjligt att köpa det via Systembolaget, vilket vi så klart gjorde. Jag hade då ett projekt igång med att skriva lite varje månad om vad som hänt på vingården samt presentera ett av deras viner. Det hela var möjligt tack vare mycken hjälp från Alberto Brunelli. I juni hyllades Campo del Maestro.
"Mästarens vinfält" är en hyllning till den som tagit hand om vinfältet under årens gång. Det här vinfältet är "Campo Inferi" dvs samma vinfält som där druvorna till deras Amarone Riserva med samma namn odlats på. Beläget 220  m över havet och med jordmånen vitkalksten och märgel.
Druvsammansättningen är Corvina (50%), Oseleta(10%), Rondinella(10%) samt 5 procent vardera av Negrara, Corvinone, Croatina, Forselina, Sangiovese och Cabernet Franc.
Druvorna skördades i slutet av september och fick sedan ligga och torka i fyra månader. I februari ägde pressningen och jäsningen rum. Vinet har därefter fått mogna i 22 månader på franska barriquer (225 liters ekfat).

Vi häller upp båda vinerna på karaff och låter dom få lufta sig där i dryga timman innan vi häller vinet i våra glas.
Visst skiljer sig årgångarna något åt. Inga gigantiska skillnader. Men ett har dom gemensamt. Det är ett fantastiskt vin. Sagolikt gott. Ett litet mästerverk signerat Luigi Brunelli.

Båda vinerna känns unga, även om det börjat framträda ett och annat mognads drag i årgång 2015. Jag tycker också att 2015 har en dovare och lite mörkare ton. Frukten har mer av solmogna bär, värme och sammetslena tanniner i sig. Nästan så att en kan ana den lena, ljumna sommarnatten.

Årgång 2016 känns väldigt frisk och har en "renare" frukt med tydliga mörka, lite syrliga körsbär i fokus. Frukten och hela vinet går i en ljusare ton än 2015. Örter och kryddor piffar upp intrycken. Syran är perfekt balanserad mot den ljuvliga frukten. Eftersmaken är  lång och smått magisk med körsbärskärnor, lite kakao, aningens espressokaffe och unset vanilj. Tanninerna tar för sig lite mer i 2016, vilket jag tycker ger vinet en ordentlig ryggrad.
Jag tror vinet kommer att utvecklas fint de närmaste åren, men tycker också att det redan idag bjuder på en stor vinupplevelse. Jag kan redan nu längta till sommarens grillkvällar, där Campo del Maestro 2016 kommer att var ett underbart komplement till maten. Får vi även i år en riktigt varm sommar kommer friskheten i vinet ännu mer till sin rätt.
Betyg 4+

Priset är 264 kr. Jag tycker att här får man väldigt mycket vin för dom slantarna.

Ute i butikerna kan det fortfarande finnas kvar årgång 2015. Importören har sagt till mig att den som lägger en beställning får 2016, trots att det står 2015 på SB:s hemsida.

Två Barolo från 2006: Azelia och Roagna Vigna Rionda

Det har blivit dåligt med Barolo den senaste tiden, så det fick vi så klart råda bot på. Ur källaren plockade vi fram två flaskor båda från 2006.

2006 Barolo Azelia
Azelia ligger i Castiglione Falletto, en liten by i hjärtat av området Barolo. Azienda Agricola Azelia startades av Alfonso Scavino år 1920 och idag driver sonsonen Luigi och hans son Lorenzo arvet vidare. Idag omfattar den 16 ha och de odlar Nebbiolo, Barbera och Dolcetto. Årsproduktionen ligger på cirka 80 000 flaskor fördelade på fem olika Barolo varav fyra är vingårdsbetecknade, därutöver gör dom en Langhe Nebbiolo, en Barbera och en Dolcetto. På Systembolaget är det deras Langhe Nebbiolo och Barolo normale som är tillgängliga.

Deras vingårdar ligger i Castiglione Falletto, Serralunga d´Alba och Montelupo Albese. Druvorna till deras Barolo normale, som vi dricker, kommer från 6 olika vingårdar belägna i Castiglione Falletto (30%) och Serralunga d´Alba (70%). Druvorna kommer från vinstockar som har en genomsnittsålder på 40 år. Precis som för alla andra viner dom gör så sker jäsningen medelst naturlig jäst på ståltankar. Ingen klarning eller filtrering. Vinet har fått mogna i 24 månader på stora ekfat.

En ganska typisk barolodoft med röda bär, örter, nypon, rosor och violer samt lite steniga mineraler kan vi notera. Inte så stor och påträngande mer försiktig och elegant.
I munnen är det slankt och i centrum står röda bär såsom syrliga körsbär, tranbär och några skogshallon. Örter och kryddor piffar upp intrycken. I den medellånga eftersmaken blir det mera röda bär, som nu sällskapar med lakrits, nypon, rosor och violer. Bra syra och småbitande tanniner ger både ryggrad och karaktär åt vinet.
En stabil och bra Barolo. Visserligen inga stordåd, men ändå en riktigt bra vardagsbarolo. Jag tror inte på så mycket mer utveckling, men den håller sig så här i flera år till, tror jag.
Betyg 4
På "Bolaget" är det årgång 2014 som gäller till priset 315 kr.


2006 Vigna Rionda, Roagna
Producent är Roagna. Dom äger totalt 20 ha, varav 12 ha är planterade med vinrankor. Dom flesta av vingårdarna ligger i Barbaresco. Mellan åren 2003 och 2006 arbetade dom tillsammans med Thomas Canale, ägare till vingården Vigna Rionda belägen i  Serralunga d´Alba. Det gjordes ca 8 000 flaskor per år för dessa fyra årgångar.

Det har gått snart tre år sedan jag senast drack den här årgången och då gick mina tankar så här. Lite spännande är det att se hur det utvecklats sedan den senaste påhälsningen. 

Det kan väl avslöjas omgående att det här har utvecklats till ett sagolikt gott vin. En alldeles underbar Barolo.

Vi möts av en trevlig doft. Inte alls lika diskret som Azelia. Betydligt mer tydlig och större djup, men detta utan att bli påträngande. Här finns en fin samling bär. Mestadels röda, men någon liten mörkare ton noteras. Örter, lite kryddor, aningens läder, nygrusad trädgårdsgång samt nypon, rosor och violer bjuder upp till en härlig doft.

Fast det är när vi tar den första lilla klunken som vi inser det här vinets storhet. Slankt med en bra intensitet och djup i den förföriska frukten: syrliga körsbär, tranbär, några lingon, söta jordgubbar och en liten mörkare ton i bakgrunden av diverse skogsbär. En härlig friskhet genom hela vinet. Örter, kryddor och nypon ökar på komplexiteten. Bitande tanniner på ett väluppfostrat sätt, gör vinet exemplariskt till vinterns lite köttiga maträtter. Eftersmaken är något längre än medel och den läckra frukten får nu sällskap av mineraler, nypon, lite lakrits, violer och rosor.
Just nu är Vigna Rionda årgång 2006 inne i en fantastisk drickfas. Och jag tror det kan utvecklas lite ytterligare, så du som ligger på några flaskor behöver inte ha bråttom.
Betyg 5-
Den här flaskan köptes på SB för 399 kr på våren 2011. Det blev ett väldans rabalder i den då mycket livaktiga bloggosfären om lagringspotential, flaskvariation mm. Jag kan bara konstatera, så här nästan åtta år senare, att det är en sagolik Barolo. Åtminstone i min bok.

Två italienska viner från 2013: Barricadiero och Il Frappato. Ekoviner definitivt kanske t o m Naturviner?

Jag vill ju gärna lämna mitt bidrag till en minskad miljöförstöring. Jag började redan på 1980-talet med husbehovsodling enligt organisk-biologiska metoder. Medlem så klart i FOBO. Sedan skall en ju så klart vara konsekvent i allt sitt agerande, men det klarar jag inte. Miljötänket finns där bak i huvudet, men jag erkänner det blir ett par flygresor om året till destinationer i Europa. Väljer bilåkande, då kollektivtrafiken blir för omständlig, dricker inte bara ekoviner, men försöker ta reda på fakta om de viner jag köper e t c.

Ekologiskt, organiskt, biodynamiskt, krav eller naturvin. Begreppen är många. Ibland används dom som synonymer. Jag tycker att Per Karlsson har gjort ett gott försök, i ett blogginlägg på bkwine, att reda ut begreppen. Den som vill fördjupa sig i det här ämnet får rådet att läsa Pers och Britts bok Vinet och miljön, ekologiskt, biodynamiskt och naturligt. Jag skrev en recension om boken här på bloggen för snart fyra år sedan, som du kan läsa här.
Två viner som faller in under beteckningen Ekoviner och som av många också betraktas som Naturviner drack vi tillsammans med goda vänner under trettondagshelgen.

2013 Barricadiero Offida Rosso.
Producenten Aurora startades av ett gäng goda vänner på 1970-talet. Idag är det populärt med eko-odling, biodynamiska odlingsmetoder etc, men då i mitten på 70-talet var det inte så. Dom har därför varit lite av föregångare och banat vägen för eko-tänket bland vinbönder.
Nu är det nästa generation som för traditionen vidare. Idag omfattar vingården 32 ha, varav 10 ha vinodlingar, 2 ha olivodling, 1 ha fruktträd, 5 ha varierande grödor och resten skog.
Geografiskt befinner vi oss i närheten av Offida i distriktet Marche.

Barricadiero är gjort på druvan Montepulciano, där druvstockarna är dryga 20 år. Ibland har dom haft 5% Merlot eller Cabernet S, men årgång 2013 ska enligt deras hemsida vara Montepulciano till 100%. Vinet har fått ligga till sig i cirka två år på 228 liters ektunnor. Vinet buteljerades i januari 2016.
Etiketten är designad av konstnären Carlo Marchetti.

I doften hittar vi lite mörkare toner, där särskilt läder, jord och mörka bär sticker ut, men även lite örter och aningens viol kan noteras.
I munnen är det de mörka bären i form av björnbär, blåbär, körsbär och katrinplommon som omedelbart möter oss. Örter och kryddor kompletterar på ett förtjänstfullt sätt. Lägger vi sedan till järnhaltiga mineraler (tänk blod), stenmineraler och några florala toner så blir bilden nästintill komplett. Bra syra och småbitande tanniner ger både ryggrad och karaktär åt vinet.
Betyg 4
Årgång 2012 finns i beställningssortimentet för 296 kr. Den är t o m kanske något vassare. Mina tankar finns här.


2013 Il Frappato, Arianna Ochipinti
Producenten Arianna Occhipinti har sina vingårdar på Siciliens sydkust nära byn Vittoria. Dom odlar i huvudsak Frappato och Nero d´Avola och så görs det olivolja. Odlingarna bedrivs efter en blandning av ekologiska och biodynamiska principer. Förutom Il Frappato gör hon också Grotte Alte (lika delar Frappato och Nero D´Avola), SP68 (70% Frappato och 30% Nero D´Avola) och Siccagno (100% Nero D´Avola) samt ett vitt vin SP68.

Min favorit är utan tvekan Il Frappato. Det är gjort till 100% på druvan Frappato, därav namnet. Vinet har fått ligga på skalen i uppåt två månader och därefter har musten fått vila under 14 månader på 25 hl-fat av slavonsk ek. Vinet är ofiltrerat. Åtskilliga blogginlägg har det blivit. Du som vill veta vad vi tyckt om tidigare årgångar klickar på resp årtal så hittar du våra tankar om just den årgången:  2010, 2011, 2012, 2013 och 2014.

Återigen en flaska med drickglädje från Arianna Occhipinti. Det är faktiskt likadant varje gång vi öppnar en flaska Il Frappato. 2013 är i ett perfekt skick nu
Den underbara frukten (mörka körsbär, mörkröda hallon,tranbär). De underbara kryddorna och mineralerna(krossad flintasten, grus, vulkan). Och de förföriska blommorna. Slank, bra syra och läckra lättsamma tanninerna.
Strålande gott helt enkelt.
Betyg 5-
Jag köper mina flaskor i Köpenhamn hos den mycket gemytliga mat- och vinaffären Cibi e Vini. Minns jag rätt betalade jag runt 260 DKK.
Det finns en svensk importör och det dyker upp flaskor emellanåt. Dom försvinner väldigt fort.

2012 Blanc de Blancs, Franck Bonville och Empreinte, Doyard-Mahé

Jag upptäcker att de två champagner vi drack på nyårsaftonen förblivit obloggade. Detta måste så klart åtgärdas.

Franck Bonville har sin huvudsakliga verksamhet runt byn Avize. Dom äger 77 vingårdslotter i Grand Cru-byarna Avize (15 ha), Cramant, Oger och Le Mesnil-sur-Oger. Enligt deras hemsida gör dom fem olika cuvéer på uteslutande Chardonnay samt en roséchampagne som innehåller 12% Pinot Noir från ett vinfält i Ambonnay.
Det hela tog sin början då 1900-talet var ungt. Alfred Bonville började köpa upp mark som han bedömde som lovande. Tillsammans med sonen Franck köpte dom 1937 den gården i Avize som blivit deras centrum. På 1970-talet blev det Francks son Gilles som förde firman framåt. Nu är det fjärde generationen vinmakare som genom Olivier Bonville bär huvudansvaret.

Jag har druckit ett par av deras cuvéer tidigare. Brut Grand Cru Blanc de Blancs och 2012 Pur Mesnil, vilka båda två föll mig i smaken.

2012 (Millésime) Grand Cru Blanc de Blancs
Den är gjord enbart på druvan Chardonnay, som vuxit på 40 år gamla vinstockar på deras vinfält i Avize. Den har legat runt fem år på sin jästfällning innan den degorgerades i dec 2017. Dosagen var drygt 6 g/l.

Färgen är blekgul med massor av små fina bubblor, som i ett till synes oändligt flöde tar sig upp från botten på glaset till ytan. Ett litet skådespel i sig.

Doften är frisk och domineras inledningsvis av en mineralton som för tankarna till våta berghällar och grusiga trädgårdsgångar. Tämligen omgående kompletteras detta med inslag av gulaktiga frukter: sommaräpplen, päron, plommon, persika, mango och så lite citrus. En finstämd av rostat bröd kan vi ana i bakgrunden.
Smaken är frisk och samtidigt lite krämig. Mycket av dofterna återkommer i smaken: sommaräpplen och gula päron, persika och mango, lime och apelsinskal och så en trevlig stenaktig mineralitet. Gedigen syra utan att bråka det minsta.
Visst är det här en ung champagne och säkert kommer den att utvecklas ytterligare, men ändå riktigt god redan idag,
Betyg 4+
I beställningssortimentet kostar den 485 kr. Mycket pengar så klart, men också väldigt mycket champagne för den slanten.



Doyard-Mahé
Det hela tog sin början 1927 med Maurice Doyard, då han la grunden till verksamheten. Idag fyra generationer senare är det Carole Doyard som driver företaget. Vingårdarna ligger i utkanten av den lilla staden Vertus. 1952 tog dom över Moulin d´Argensole som sedan dess varit deras hem. Vineriet är också beläget här liksom vinkällaren.
Vingården omfattar 6 ha och årsproduktionen ligger på cirka 50 000 flaskor fördelade på sex olika cuvéer.

Empreinte
Den är gjord på enbart druvan Chardonnay.  60% är från 2016 och resten s k reservvin. Degorgeringen ägde rum i juli 2018. Dosage runt 10 g/l.

En i grunden ganska enkel champagne, men med en hel del charm och karaktär. Den behöver serveras väl kyld pga av den i mitt tycke höga dosagen, men görs detta blir resultaten en lättdrucken och trevlig välkomstdryck.

I doften finns päron, äpplen, lite citrus, någon krydda samt en viss floral ton.
I munnen återkommer gula päron och gröna äpplen, en del citrus, viss nötighet och mineralitet.

Betyg 3+

2016 Marge Celler de l´Encastell

Förra inlägget handlade om Raimon Castellvis projekt i Montsant. Nu vänder vi kosan till Porrera i Priorat. Vilken underbar provning vi var med om på hösten 2017 på vår resa med Club Amarone, då vi träffade Raimon och provade ett par olika årgångar av de fyra olika viner som Celler de l´Encastell producerar. Du kan läsa om den eftermiddagen här.

Vi provade då bl a annat årgångarna 2012 och 2014 av Marge. Båda årgångarna imponerade på mig och jag gav dom betyget 4.

2016 Mar

Druvmixen varierar mellan åren. Den domineras alltid av Grenache och för 2016 är blandningen: Grenache (50%), Carignan (10%), Merlot (20%), Cabernet Sauvignon (15%) och Syrah (5%). Dessa har vuxit på de branta sluttningarna på vinfälten MAS D´EN FERRAN och ELS ARBRES.

Vinet har fått tillbringa ett år på delvis nya fat av amerikansk ek och delvis på fat som använts en gång tidigare till deras vin Roquers de Porrera.

Marge är namnet på de stenmurar som utgör Priorats terrasser och därmed fått ge namn åt det här vinet. Mycket passande med tanke på hur vinfälten där druvorna till Marge växer.

Ett vin som skapt för diverse grytor av olika slag. Årgång 2016 är full av nyanser. Visst finns här kraft för att matcha vinterns grytor, men inte på samma sätt som en del tidigare årgångar.

I doften hittar jag mörka bär, men också inslag av lite ljusare bär. Örter och kryddor av provencalskt eller om man så vill medelhavsformat är påtagliga liksom en härlig mineralitet av typen makadam och skiffer. Ett visst liten blommig ton noteras också.

I gommen är det frukten som omedelbart pockar på uppmärksamhet. Det börjar med lite mörkare toner från björnbär och blåbär, men går efterhand mot lite mörkröda bär som körsbär och hallon. Precis som i doften följs bären av en finstämd elegant samling provencalska örter och medelhavskryddor. Balansen mellan frukten och kryddorna är imponerande. I den långa eftersmaken kommer mineralerna fram tillsammans med kakao, aningens espresso, violer och rosor samt unset vanilj. Inslaget av frukt och bär är hela tiden närvarande. Visst finns här tanniner, som nafsar runt i gommen och bjuder på ett litet motstånd. Precis som jag vill ha det.

Ett vin vi verkligen gillar och precis som jag skrev tidigare är det helt underbart till vinterns grytor, men också till sommarens grillade köttstycken. Klart njutbart även till lite plockmat.

Betyg 4

Vinet finns i beställningssortimentet hos Systembolaget och kostar där 260 kr