torsdag 23 februari 2012

Bortamatch 19/2. 19 Glas.

Vi började dagen med ett kyrkobesök. Vår goda vän M och hennes kör framförde ett par fina sånger.
Vi fick en predikan om kärleksbudskapet som tilltalade oss. Vi flanerade sedan runt i Stockholm och åt en sen lunch.
Vi såg pjäsen om Olof Palme på Stockholms Stadsteater. Verkligen bra prestationer av skådespelarna.
Meta Velander imponerar. Men vad ville man med pjäsen?

Vi avslutar kvällen på Vinbaren 19 Glas i Gamla Stan. Ett fantastiskt ställe. Ett måste för alla vinälskare som besöker Stockholm. Vi anländer ganska sent på kvällen. Köket är stängt får vi reda på, då vi frågar efter något att äta. "En charktallrik kan vi alltid fixa" meddelas vi. Egentligen är det precis det som vi är ute efter.

Vi började med ett glas amarone från Accordini. Detta var årgång 2007, som vi tidigare inte smakat. Vad vi tyckte om 05:an kan du läsa om här.  För tillfället var det här den enda amaronen som de hade. Det fanns ingen öppnad flaska så det öppnades en för oss. Vanligtvis brukar jag lufta min amarone åtminstone två timmar, men nu får vi den direkt i glasen( modell större). Vi känner omedelbart en mäktig amaronedoft, men dessvärre finns där en liten spritig ton. Vi tar en klunk. Vi känner genast en smak av elegans och komplexitet, men precis som i doften finns där ett stick av alkohol, som stör oss lite.
Det tar inte många minuter förrän den spritiga doften är borta. Nu dominerar istället körsbären, skogsbären och den torkade frukten. En fruktbomb! Lite örter och aningens vanilj kompletterar bilden. Enbart doften är en ren njutning. Precis som med doften så försvinner alkoholen ur smakbilden och lämnar oss med de ljuvligaste toner av mörka söta körsbär, solvarma skogsbär och en komplex kompott av torkad frukt (fikon, russin, aprikoser). Lägg därtill en liten örtsamling, choklad och aningens kaffe toner. Vi blir alldeles stumma. Detta är bara så j-a gott. Det finns garanterat utveckling i det här vinet.
Betyg 5

Återigen imponerar  Accordini. I sommar ska vi ner till Valpolicella. Vi måste bara besöka Accordini och fylla på förrådet.

Vi behövde ytterligare ett glas rött och lät Peter bestämma.
Det blev Presenti Zinfandel Turley 2009.
Producenten håller till i det som kallas Central Coast. Vi befinner oss några mil norr om Santa Barbara i ett distrikt som kallas Paso Robles.
Vinstockarna till det här vinet är ca 80 år gamla.



Vi nås av en trevlig doft av bär. I första hand en blandning av björnbär och hallon. Lite blommor och peppar kan vi också ana oss till.
Smaken kännetecknas av mörka bär: björnbär, körsbär, svarta vinbär och lite plommon. En svag kryddighet piffar upp frukten. Hyggligt långt i eftersmaken och där dyker det upp en servil blommighet. Visst finns här tanniner, men de är rätt så beskedliga. Vinet är lättdrucket och känns  ganska så lätt på foten. Vi kan inte utesluta att detta beror på den fruktbomb som amaronevinet utgjorde.
På det hela är Turley en trevlig bekantskap.
Betyg 4



En av gästerna dricker ett vin som är orangefärgat. Vi blir nyfikna och frågar vad det där är för något.
Vi får då ett par centiliter  att provsmaka. Det visar sig vara ett vin från Loir.
2005 La Coulee d´Ambrosia L´O2, Vigne Layon
Vinet är gjort på druvan Chenin Blanc. Förstod vi saken rätt så hade vinet tillbringat lång tid ihop med skalet och därav fått den något originella färgen.
Det fanns en stark äpplesmak som förde tankarna åt Calvados hållet, men så klart utan den alkoholhalten. Stark brödighet som drog åt jäst.

Det här var inte vår grej, men helt klart en ny erfarenhet för oss.

19 Glas är som jag skrev tidigare absolut värt ett besök för en vinälskare. Massor av viner som du kan få glasvis, trevlig och kunnig personal och en underbar atmosfär. Bättre än så kan det inte bli.


3 kommentarer:

  1. Har bara varit på 19 Glas en gång (lite långt bort för oss skåningar), men det är bara att hålla med. Väl värt ett besök!

    SvaraRadera
  2. 19 Glas låter fint. Kul att du fick testa ett orangt vin också och jag kan förstå att du inte föll pladask för det. Det finns dock en risk för att upplevelsen kommer att stanna kvar i ditt sinne, att du bestämmer dig för att prova en gång till och sedan... finns det ingen väg tillbaka

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ingvar!
      Jag kan så här ett par dagar senare framkalla minnet av äppelsmaken, så risken(chansen) är nog hög att det etsar sig fast i något sinne.
      Visst finns det en hel del smakupplevelser som gått den vägen du beskriver. Grappa är ett sådant fall för mig. Min nyfikenhet väcks av dina ord "ingen väg tillbaks".

      JC

      Radera