60-årsmiddag. Del 2. Fyra italienare

Detta är del 2 av onsdagens födelsedagsmiddag.

Vi serverades en huvudrätt bestående av:
Två sorters grillad oxfilé med
- ugnsbakad örtpotatis(egen)
- rödlökspaj
- delikat rödvinssky
- sallad(ur trädgården), pecannötter, färska fikon och fårost
- färska smörstekta kantareller

Mitt bidrag till middagen var en liten vinprovning. Jag valde fyra italienare från fyra olika regioner

Trabucchi d´Illasi Amarone 2006.
Det är första gången vi dricker en amarone från den här producenten.
Trabucchi d´Illasi ligger i de östra delarna av Valpolicella, som namnet avslöjar i den lilla byn Illasi. Trabucchi d´Illasi historia sträcker sig tillbaka till 1924 då de planterade sina första vinstockar. För 15 år sedan blev de certifierade som organiska och deras Amarone är en av få organiska Amarone som produceras idag. Trabucchi har totalt 22 hektar vinodling (uppdelade på fem fält) som ligger mellan 160 till 300 meter över havet.
Total produktion: 100.000 flaskor per år varav 20 000 är amarone.
Den exakta druvsammansättningen har varit omöjlig att få fram, men det framgår från producentens hemsida att följande druvor ingår: Corvina, Corvinone, Rondinella, Oseleta och Croatina.

Färgen är mörkt rubinröd med lite violetta stråk

Doften domineras av torkad frukt, mörka körsbär, mörka plommon och så en liten ton av torkade rosor. Doften är massiv och samtidigt tilltalande.
Smaken är stor och väldigt fruktkoncentrerad. Vi känner de söta mörka körsbären, lite katrinplommon, solmogna björnbär och en hel del torkad frukt. Syran är tillräcklig för att detta inte ska gå över styr. Tanninerna finns där men är helt sammetslena. Alkoholen (15%) är helt integrerad i frukten. Eftersmaken är stor och lång. Packad av mörka körsbär och andra mörka bär. Lite mörk choklad och vanilj dyker upp. Alldeles i slutet får vi smaken av lite sötlakrits.
En kraftfull och superkoncentrerad amarone.
Samtliga runt bordet gör tummen upp.
Före huvudrätten och på egen hand efter maten var vinet som bäst. Samtliga andra viner matchade maten bättre.
Privatimporterat för 44,5 euro.
Betyg 5-


Bressan Pignol 00
Ingvar på bloggen Billigt Vin har gjort oss uppmärksamma på den här producenten. Jag träffade Ingvar i våras och då fick jag smaka deras Pinot Grigio 2006. I beställningssortimentet fanns en låda om fem olika viner från Bressan, så vi gjorde en beställning.
Geografiskt befinner vi oss i det nordöstra hörnet av Italien. Inte så långt från gränsen till Slovenien. Mariano del Friuli, Gorizia province

Druvan är Pignol till 100%. En druva vi aldrig smakat.

Vi möts av en servil men samtidigt mäktig doft. Den träffar oss mitt i hjärtat. Det här är ju underbart! Maffiga röda bär, lite örter och där bakom ligger lite svarta vinbär. Det finns mer som vi har svårt att sätta fingret på, bara att det är ljuvligt.

Smaken är ung men ändå mycket stringent. Oerhört elegant och samtidigt packad med frukt, örter, kryddor......
En mycket frisk syra som balanseras elegant med frukten. Tanninerna är rejäla. Inte helt avrundade men ändå inte störande eller alltför grova.
Ingen av oss har druckit av detta tidigare. Vi är alldeles tagna.
Gott innan maten, gott till maten och gott på egen hand efteråt.
Ett stort TACK till Ingvar (Billigt Vin) för att du gjort oss bekanta med Bressan.

Bor du i Stockholm kan du köpa en trepack för 1 197 kr.
Vi tycker att detta är ett fynd.
Betyg 5

Brunello di Montalcino, Ciacci Piccolomini, 2004
100 % Sangiovese Grosso
Druvorna växer på en höjd av ca 300 m ö h och selekteras hårt vid skörd. Endast de bästa druvorna plockas. Vinet har lagrats i 24 månader i stora slovenska ekfat (24-80 hl) samt ytterligare 4 månader på flaska. Vad vi tyckte om årgång 2003 kan du läsa här.

Ingen stor doft. Vi känner en frisk fläkt av körsbär. Vi känner också inslag av plommon, lite örter och en del fat.
Smaken har tydliga inslag av körsbär, hallon, lite kryddor och en del ek. Allt i en stram stil. Syran är påtaglig och får oss att tänka på lingon/tranbär. Rejäla tanniner tar ett ordentligt grepp i gommen. Brodern gillar dessa tag medan min hustru dissar.
Till maten växer vinet och kommer mer till sin rätta.
Det här vinet mår nog bra av något år till i källaren.
Vi köpte i SB:s beställningssortiment och betalade 319 kr.
Betyg 4-













Barbaresco Pajé 2003.
Producent är Roagna. Druvan är nebbiolo till 100%
Vår ursprungstanke har varit att vi skulle fira brodern med en flaska Crichet Pajé 2002. Den fanns med i den Roagnalåda vi inhandlade i våras. Brodern är en barbarescofantast och detta lite mytomspunna vin hade jag tänkt överraska med. Jag googlade runt lite och förstod att det hade varit ett helgerån att korka upp den nu. Om fem år på 65-årsdagen får det bli istället. Lämpligt sätt att starta pensioneringen på?

Istället fick det bli en Pajé av årgång 2003 som vi har skrivit om här och här.

Vi korkar upp flaskan någon timma före start och häller upp på karaff. Vi finner omgående en liten murrig doft. Lite stall, kompost, jordkällare. Det här känner vi inte igen. Korkskadad? Vi beslutar oss för att så inte är fallet och serverar. Timman i karaffen gjorde underverk, men det är inte den fantastiska doft vi kännt de två tidigare gånger vi njutit av det här vinet. Flaskvariation? Tunnel?
Smakmässigt är vi hemma. Samma fantastiska smaker som vi minns från tidigare flaskor. Smakerna ligger i lager på lager. Först känner vi härliga söta, mörka körsbär, lite torkad frukt och så dyker de underbaraste örter upp. Därefter lite jord och så en blommighet som är en blandning av viol och rosor. Underbara syror gör att vi inte kan slå oss till ro. Gott om tanniner som river lite behagfullt i gommen. Eftersmaken är lång. Lite snäll och insmikrande till en början men sedan alltmer aktiv. Lite tjära och lakrits, mörk frukt, mörk choklad och så förstås de gudomliga örterna.
Smaken precis lika enorm som tidigare gånger. Idag drar doften ner betyget till

Betyg 5-


Vi hade tre fantastiska viner och ett (Brunellon) ett par tre steg på efterkälke. Till maten var Pajé och Pignol klara vinnare. På egen hand efter maten är det jämt mellan Pajé, Pignol och Amaronen. Helt olika alla tre, men samtliga tre var fantastiska, var och en på sitt sätt.
Att upptäcka ett nytt vin (Pignol), som är så otroligt gott är en s k Aha-upplevelse.