Calto 2006

Så är det åter sommarrusk. Blåst och regn och snigelbekämpning.
Vi förgyller kvällen med lite Valpolicellavin.

Calto 2006.
Vi drack det här vinet första gången förra våren då vi besökte Marion med Clubamarone.
Vinet ska ses som ett experimenterande med viner.
Här har man blandat 60% Superiore med 20% Amarone och 20% Teroldego.
Vinet har stora likheter med Marions Superiore, vilket jag tidigare hyllat bl a här.

Doften är initialt lite sluten. Efterhand kommer dofter som påminner om Superioren: Körsbär, skogsbär och ett litet floralt inslag. Ju längre vinet står i glasen desto fler dofter tillkommer: torkad frukt, örter, choklad och lite fat.
Smakmässigt slår superioren igenom ganska kraftigt. Det finns amaronedrag, men dessa är blygsamma. Vi känner mörka körsbär, björnbär, lite örter och ett kryddsting. Eftersmaken är lång och där känns amaronedraget i form av torkadfrukt, men visst här finns också en ton av svartvinbär som utmärker Marions Superiore. Alldeles i avslutningen känner vi lite behaglig lakrits. Pigg syra och tanniner som är mjuka och väl avrundade gör vinet lämpligt för lammrätter.
 
Vi sammanfattar detta som ett vin som har många drag av Marions Superiore. Vi tycker inte att de tjugo procenten amarone tillför så mycket. Teroldegon då? Inte heller den tillför just det här vinet något särskilt.
Vi köpte med oss en enstaka flaska då vi besökte Marion förra året och vi finner ingen anledning att köpa fler. Därmed inte sagt att detta är ett dåligt vin. Vi håller oss till deras Amarone och Superiore i fortsättningen då dessa känns som mer renodlade Valpolicellaviner.

Betyg 3+