The Boss och riesling

Vilken fredag!!
Ett fantastiskt sommarväder med en ljummen nästan varm kväll.
Båda barnen kommer hem den här helgen. Inte så konstigt då deras fader lyckats skaffa fyra biljetter till kvällens konsert. Vi åker upp i god tid och strövar runt i området runt Ullevi. Sonen dricker öl, dottern cider, hustrun får ett glas rödvin som säkert är 25 grader varmt. Jag tar själv ett glas rosé. Det bästa man kan säga om rosévinet är att det rätt tempererat. Allt detta är dock av underordnad betydelse.
Vi står på innerplanen. 20.30 kommer The Boss in på scenen och bjuder på en konsert som inte är slut förrän klockan passerat midnatt. Vilken spelglädje och energi som Bruce Springsteen utstrålar!!
Han bjuder sin publik på en enastående föreställning. Publiken längst fram får betalt för att de köat. Åtskilliga gånger skakar Bruce hand med sin publik, några flickor får komma upp och dansa med honom.
Jag var på Ullevi 1985 och just den konserten har varit måttstocken för den ultimata konserten, men ikväll överträffar the Boss även denna. Hur hans röst klarar av över tre och en halvtimmas sjungande är en gåta. Och så ska han på ikväll igen!
Jag skriver den här delen av blogginlägget tolv timmar senare. Lite värk i ben och rygg har jag, men intrycken från gårdagskvällen har etsat sig fast. Ni förstår själva att det blir högsta betyg någonsin.
Betyg 5+++


Lördagskvällen blev lugn. Lite tittande på OS. En pastarätt med kammusslor och till detta fick det bli en champagne, en BdN från Paul Déthune. Vi drack en flaska i mars och intrycken står sig.

Vi avslutade kvällen med en halvtorr riesling.
1989er Scharzhofberger Riesling Spätlese. Sanctus Jacobus
Producent är Sanctus Jacobus. Vi har ett vin från området Mosel-Saar-Ruwer. Det här vinet har legat ett tag i källaren. Vi hittar inga anteckningar om varför eller när vi köpte detta. Det finns därför ett visst mått av spänning när vi drar korken.

Doften är mogen, men inte övermogen. Känns förvånansvärt friskt med tanke på sin ålder (23 år). En härlig arom av torkade aprikoser och ett stänk honung når våra luktorgan. Då vinet fått vara i våra glas ett tag nås vi också av en svag petroleum doft.
Smaken är halvtorr. Den lilla sötman tränger sig på, men syran håller den stången. Vinet förblir därför hyggligt friskt. Smaken domineras av torkade aprikoser. Vi känner ett tydligt inslag av honung och lite pomerans. Eftersmaken är medellång och här noterar vi lite mineraler och citrus.

Betyg 4-