Vi gjorde för någon veckan sedan en roadtrip runt Vänern. Vi körde E45 från Göteborg och hade siktet inställt på Karlstad. Detta är väl ingen dunderskön vägsträckning. Vi stannar till i Sunnanå Hamn, som så här års är en rätt ödslig plats. Regnet hänger i luften och vinden tar i framförallt i byarna, men intill båthamnen finns en liten träbyggnad avsedd för grillning. Vi har med oss trangiaköket och kokar korv.
Detta är lite av vår grej. Det har med åren, vare sig vi vandrat, cyklat eller åkt bil, blivit en lunch på just Bullens pilsnerkorv. Smakar riktigt gott.
Resan fortsätter till Karlstad. Vi är framme en timma innan Sandgrund stänger, så vi gör ett besök där innan vi checkar in på Elite Stadshotellet Karlstad.
Lars Lerins akvareller är vi mycket förjusta i. Just nu hänger där tavlor med motiv, från Lofoten, Egypten, flerfamiljhus (en del från miljonprogrammet) och en hel del annat. Det blir en timma där vi verkligen njuter av hans konst. Det smyger sig också in en liten vemodig känsla. Byggnaden verkar inte fått det underhåll den är värd. Detta gäller både invändigt och utvändigt.
Vi checkar in på vårt hotell och beger oss tämligen omgående till deras takterass. Här finns både en bar och en liten pool.Vi har inga badkläder med oss, så vi njuter av utsikten och lite bubbel.
Vi testar champagne från en producent som vi aldrig tidigare hört talas om. Daniel Gerbaux. Verksamheten tog sin början 1901 och har sedan gått vidare i familjen. Idag är det Daniel Gerbaux som har huvudansvaret och till sin hjälp har han sonen Romain. Vingården ligger i Chézy-sur-Marne någon mil öster om Epernay.
Vi väljer att testa deras Le Brut Reserve som är gjord på druvmixen Pinot Meunier (68%), Pinot Noir (3%) och Chardonnay (29%). Frisk i både doft och smak. Här finns inslag av äpplen, lite citrus, aprikos och persika samt aningens brödighet. I grunden en ganska enkel champagne, men just nu i ett rätt bra drickfönster.
Vi testade också deras rosévariant, som är gjord på blandningen Pinot Meunier/Noir (80%) och Chardonnay (20%). I doft och smak känner vi en samling röda citrusfrukter, härlig syra från röda äpplen, syrliga jordgubbar samt några andra röda bär. Ganska lättdrucken och i ett bra drickfönster.
Vi gillade båda dess rätt så lättdruckna champagnerna.
Naviero.
Min gode vän Karstadpôjken Pelle hade tipsat oss om Naviero. En Tapas restaurang belägen i det som kallas Inre Hamn. Löfbergsskrapan i närheten skickar iväg små pustar av härlig kaffedoft. Här bjuds det på en mångfald tapasrätter och de som vi njöt av var fantastiskt goda: Calamares, gambas, oxkind, miniplanka och quesadillas
Det är också en personlig restaurang med en fantastisk service, där ägarna själva är närvarande, hjälper till med serveringen, vinval och pratar med gästerna. Det blir därmed en riktig god stämning.
De flesta viner importerar dom själva och vinlistan blir därför mycket spännande.
Vi startade med en Sauvignon Blanc (årgång 2024) från Miquel Jané. En familjedriven vingård, nu i fjärde generationen, belägen i vinregionen Penedes några mil sydost om Barcelona.
Vinet kommer från deras yngsta vingård Baltana Vieja, där vinrankorna är runt 12 år. Vinet har fått ligga till sig i tre månader på fat av ek och kastanj innan det buteljerats.
Ett ungt och fräscht vin med tropisk frukt, lite citrus, fläder och krusbär samt aningens nässlor och vita blommor. Riktigt gott och ett vin jag gärna dricker igen
Till oxkinden drack jag ett rött vin. Årgång 2024 av Rouge a Crôquer. Ett vin från Côtes du Rhone. Bakom det här vinet står en av mina favoriter i Chateauneuf-du-Pape. Familjen Chaussy-Laget som också har vingården
Mas de Boislauzon. Odlingarna sker efter biodynamiska principer. Kvällens vin är en ny skapelse.
Vinet är gjort på druvmixen Grenache (90%) och en liten skvätt Syrah (10%). Ett mycket ungt vin med en härlig friskhet. Den mörka frukten dominerar intrycken, men här finns också finstämda toner av provensalska örter och lite kryddor. Tanninerna biter endast försiktigt. Ett riktigt gott vin, som sitter som en smäck till oxkinden.
Det här dricker jag gärna igen. Hade det funnits på SB hade jag nog köpt ett par flaskor att ha till höstens köttgrytor.
Avslutningsvis kan jag varmt rekommendera ett besök på Naviero!
Dag 2
Vi startade dagen med en alldeles underbar frukost. Allt en kan tänka sig till frukost fanns där.
Vi checkade sedan ut och begav oss i regnet till Värmlands Museum beläget runt 100 m från Lars Lerins Sandgrund. Konstnären Stefan Johansson "Sken och Skuggor" var spännande liksom utställningen "Arkitektur i Värmland". Vi kan varmt rekommendera ett besök.
Härnäst på programmet stod Picassos staty av hustrun Jacqueline. En 15 m hög staty vid Vänerns strand i utkanten av Kristinehamn. Dessvärre pågick en del underhållsarbete, så den var till stora delar dold av byggnadsställningar.
Nästa mål var "Laxtrappan" vid den nedre och brantaste delen av Gullspångsforsen. Under tidigt 1900-tal byggdes en kraftverksdamm här för att ta vara på vattenkraften. Den naturliga vägen för Gullspångslaxen stängdes, vilket på senare år rättats till genom att bygga en laxtrappa. Genom det här arrangemanget verkar det som Gullspångslaxen blivit räddad. En spektakulär vy.
Det kraftiga regnet får oss avstå någon längre promenad i området.
Vi kör vidare till vårt hotell i Mariestad. Hotell Vänerport ligger mycket centralt. Standarden är enkel, men genuint trevlig. Priset för ett dubbelrum är 1300 kr. En fullt godkänd frukost ingår i priset.
Regnet har upphört så vi ger oss ut på en kortare stadspromenad. Den gamla stadsdelen med kullerstensgator och trähus är verkligen mysig.
Kvällens middag intog vi på "Sällskapet". En restaurang vid Vänerns strand. Maten var kanske inte så spännande, men faktiskt riktigt god. Vi valde kalvschnitzel och Ceasar sallad. Vinlistan var lite småtrist
Vår sista dag startar med ett besök i Mariestads vackra domkyrka. Den byggdes mellan 1593 och 1623. Skara stift är ett av få stift med två domkyrkor. En mycket vacker byggnad, som en inte få missa vid ett besök i Mariestad.
Vi fortsätter till Kinnekulle. Regnet har upphört och solen tittar fram. Vi tar oss upp till toppen, som bjuder på fantastiska vyer.
Lunchen intar vi på Hällekis Kök&Trädgårdscafé. Vi väljer dera silltallrik. Mycket god! Vi sitter i det gamla Orangeriet, där vinstockarna, med sin nästan mogna vindruvor, ger en härlig atmosfär. Väl värd ett besök.
Innan vi ställer kosan mot Åsa hinner vi fika med våra barnbarn i Lidköping.
Vinet är gjort uteslutande på druvan Dolcetto. Vinrankorna planterades 1980 på ett vinfält (0,7 ha) runt byn Diano d´Alba. Jordmånen är kalkrik lera.
Den rätt så intensiva doften inleds med jord och läder, men efter en kort stund i glasen är det den mörka frukten som tar över. Det finns en trevlig kryddighet nästan lite pepprig i doften. Vi noterar även nykrossat grus. På sluttampen dyker det även upp några violer.
.jpeg)
.jpeg)
.jpeg)
.jpeg)
.jpeg)
.jpeg)
.jpeg)
