Gambero Rosso i Köpenhamn. Del 2.

Det fanns en utställare från Sardinien. Av lite olika anledningar är det en ö som fångat mitt intresse.
Min erfarenhet av viner från Sardinien är starkt begränsad. Agricola Punica är en producent, vars viner jag kommit i kontakt med. Särskilt deras Barrua har jag gillat. Jag har skrivit om årgång 2003 och om årgång 2009.

Nu fanns chansen att testa lite fler viner från Sardinien.

Tenuta Sella & Mosca.
Vid milleniumskiftet, och då menar jag när 1800-talet blev 1900-talet, började ingenjören Sella och advokaten Mosca att anlägga de nuvarande vingårdarna. Båda hade sitt ursprung i Piemonte. Idag har dom vingårdar spridda över i stort sett hela Sardinien och med en yta på 540 ha. Du som vill veta mer om den här producenten klickar här.

Jag började med att testa Marchese-Di-Villamarina. Här fanns möjlighet att jämföra årgångarna 2005 och 2009. Ett vin som är gjort på enbart Cabernet Sauvignon. Åtskilliga gånger har dom fått tre Glas i Gambero Rosso.
Vinet har först lagrats i 14 månader på barriquer av fransk ek, därefter 12 månader på lite större ektunnor. Slutligen får vinet 18 månader på flaska innan det är redo för marknaden.

Färgen har en mörk rubinröd nyans.

I 09:an är doften lite försiktigare. Det finnst en bra bärkompott av röda och mörka bär, lite läder och kryddor samt en lätt rökighet och aningens vanilj. Ganska tydliga, inte helt avrundade tanniner noterar vi.
05:an har en mörkare bärkompott med tydligt inslag av svarta vinbär. En del kryddor, lite lakrits och lite lätta toner från fatlagringen. Mjuka tanniner. Vinet har en varmare framtoning.
I beställningssortimentet hos "Bolaget" finns 2088:an, som kostar 302 kr. Känns lite högt.

Här har vi ett vin gjort på druvan Carignano. Druvorna kommer från ett område runt Sulcis på den sydvästra delen av ön. Vinet får mogna i tre år, till en början på barriquer av ek och sedan på flaska.
Ett lite enklare vardagsvin med en varm solmogen mörk frukt i centrum. En smånätt örtsamling. Visst finns det en del kraft i det här vinet. Tanninerna finns där, men inte alltför utmanande. Tydliga spår av ek, men sånt på verkar inte oss nämnvärt.
På "Bolaget" är priset 123 kr, vilket känns OK.

Ett vin gjort enbart på Cannonau.Två år på en blandning av stora och små tunnor av Slavonsk ek.
Färgen påminner om den hos övermogna granatäpplen.
Härlig, generös, solvarm, mörk frukt och några grabbnävar örter är de utmärkande dragen hos det här vinet. Här finns också lakrits, violer och pinjenötter, men dessa kommer liksom framsmygande när jag trodde jag smakat färdigt på vinet.
Ett klart intressant vin.
På "Bolaget" finns en enklare variant för 81 kr

En blandning av Cannonau och Cabernet Sauvignon. Druvorna kommer från vingårdslägen på den sydöstra sidan av ön. Det är först i slutet av jäsningsperioden som musten från de båda druvsorterna blandas.
Ett ganska okomplicerat vin, men med en del charm. Mörka bär och örter samsas och balanseras på ett inbjudande sätt.

132 kr i beställningssortimentet. Kan vara värt att prova för att se om man gillar den här stilen.

Vi drar oss över till fastlandet och ner till Puglia och producenten Torrevento. Centrum för verksamheten ligger i Castel del Monte. 2,5 miljoner flaskor ligger produktionen på och runt 30 olika varianter gör dom . På "Bolaget" finns det tre viner. Ett av dom  var bland dom tre som visades upp i Köpenhamn.

Deras 2013 Matervitae  Primotivo var en trevlig bekantskap. Påminde inte alls om de Primotivovarianter som översvämmar det svenska Systembolaget.
Den här har fått 8 månader på ståltank och ytterligare någon månad på flaska.
Nästan slankt, fin mörk frukt, snälla tanniner som bjuder ett behagligt motstånd. Här finns också lite kryddor. I avslutet en viss fruktsötma.

2010 Castel del Monte, Vigna Pedale Riserva är det vinet som finns på "Bolaget". Priset är 121 kr.
Druvan är Nero di Troia. En lokal druva. 8 månader på ståltank och sedan ett år på ektunnor.
Mörk frukt (körsbär och björnbär), plommon, lite kryddor (kanel?), charkuterier och lite toner av ek ger det här vinet en intressant smak.
2012 Bolonero är gjord på Nero di Troia och Aglianico. 8 månader på ståltank och sedan någon månad på flaska innan det kommer ut på marknaden.
Mörka bär och örter dominerar smakintrycken. En viss pepprighet i avslutningen.


Summering.
Jag har i dessa två inlägg redovisat det som jag tyckte var intressantast. Det fanns egentligen inga dåliga viner, men inte heller några som fick mig att göra vågen. Det låter kanske inte så över hövan, men det ändå intressant att se lite av olika italienska regioner.
Nedan följer en liten kavalkad av viner, som jag inte presenterat närmare.