tisdag 12 juni 2012

Villa Monteleone. Dag ett i Valpolicella.

Vi vaknar upp till ett varmt och soligt Valpolicella. Hustrun tillsammans med A vandrar några hundra meter för att komma till Familia ( en stor matvarubutik). Vi äter vår frukost i skuggan av ett jätteträd (dålig på botanik är bara förnamnet) och med utsikt över Villa Monteleones vinodlingar. Granngårdens tupp tillsammans med en gök hjälper till att förstärka idyllen.

 Vi har bokat in en lunch med vinprovning med VM:s ägare Lucia Raimondi. Vi har beslutat oss för att starta vår lillsemester lugnt, så vi använder förmiddagen till att vandra runt i den intilliggande omgivningen dvs byn Gargagnago.

Vi går genom vinodlingarna för att komma ut i själva byn.




Här växer Corvina och Rondinella. Soldis och 25 grader känns väldigt behagligt.
Vi äter en lunch med Lucia Raimondi. Hon berättar om sina viner och filosofin bakom vinproduktionen, hur hon kom att hamna i Valpolicella. Du som vill veta lite mer om henne kan göra detta här.  Två timmar tog vår lunch med Lucia i hennes underbara trädgård eller snarare park. Vi har besökt henne tre gånger tidigare med Clubamarone, men det är första gången vi är här på egen hand. Nya bitar om livet som "vinbonde" läggs till det vi visste sedan tidigare. 
Samtalet kommer också att handla om mycket mer.
Valpolicella Classico, Santa Lena 2011.
Jag skrev några rader i gårdagens bloggpost om detta trevliga, lätta och mycket lättdruckna vin. Enkelt, okomplicerat och egentligen inte mycket att analysera. Passar bra ljumma sommarkvällar när suget efter rödvin sätter in. Till vår pastarätt med tomatsås var det en fullträff.
Betyg 3

Valpolicella Classico Superiore Ripasso "Campo San Vito", 2009.
Vi serverades en alldeles underbar gratinerad kyckling med en lite örtig sås. Vi drack till detta hennes ripasso.
Det doftar av körsbär och örter. I bakgrunden finns ett litet blommigt inslag.
Vinet har en kraftig smak, med en stor fruktkoncentration. Tydligast av allt känner vi körsbären, men här finns ett lite mörkare inslag av skogsbär. En del örter noterar vi. Eftersmaken är medellång och i den känner vi lite choklad och torkad frukt. Eftersmaken skvallrar om amaronekontakten. En liten servil fattig ton noterar vi också, vilken skvallrar om att vinet legat 24 månader på ekfat.
Betyg 4-



Amarone della Valpolicella 2007.

Villa Monteleone erhöll 2010 för första gången tre glas i Gambero Rossos Italian Wines för sin Amarone av årgång 2005. Vi smakade 2006:an vid förra årets besök. Idag är det 2007 vi ska få göra bekantskap med.
Lucia strävar efter att göra en amarone av traditionellt snitt. Hon vill inte ha den alltför ekad.

Färgen är briljant klarröd.
Doften har en lite dovare ton än vad många andra amaroneviner har. Vi föredrar den här nyansen. Körsbär, lite russin(inte för mycket) aningens kakao och så lite multna löv. Allt i en elegant stil, som är både djup och fruktig.
 Smaken är stor, djup, fruktig och ung. Mogna moreller, skogsbär, lite choklad och en viss örtighet. Här finns i dagsläget lite mer tanniner än vad jag noterat på tidigare årgångar, men detta är bara till vinets fördel. Frisk syra har det också.



Villa Monteleones amarone blir bara bättre och bättre. Jag vill redan nu, trots att vinet fortfarande är ungt, utnämna årgång 2007 till det bästa amaronevinet Lucia har gjort. Det har dessutom möjligheter att utvecklas ytterligare.
Betyg 5-









Recioto 2005.
Vi avslutar lunchen med en recioto. Vi serveras hemmagjord glass med en jordgubbsmarmelad
Detta är en gammal bekant till oss och den växer för varje gång vi dricker av den.
Det här är absolut en av de bästa recioto vi känner till. Mycket beroende på att den har en friskhet och en syra som är väldigt tilltalande. Visst finns här en stor sötma, men den balanseras av den friska syran. Detta gör den här recioton mycket användbar.
Betyg 4.

2 kommentarer:

  1. Vi sitter o dricker en 2007just nu. Smaken är utsökt himmelskt.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Nu blir jag riktigt avis, men njut av detta paradis

      Radera