Bardolino

Så infaller vår sista dag. Vi beger oss till Gardasjön. Det är lång kö till själva Garda så vi kör längs kustvägen norrut och gör ett par strandhugg.
Vi drack kaffe med en underbar fruktkaka i San Vigilio. En stenpir ut i vattnet och några bord. På ett sätt lite av en turistfälla, men omgivningen var vacker, kaffet gott och fruktkakan helt ljuvlig. Ja, då kan jag ta en turistfälla.

Lunch åt vi i TORRI del Bénaco. Någon form av konstfestival rådde den här helgen. Varenda liten gatstump var fylld med konstnärer och deras tavlor. Trevligt att vandra runt i den miljön. Vi åt en enkel lunch utmed strandpromenaden och delade på en flaska vin.
Det fick bli en Bardolino. Jag vet inte när du drack en bardolino senast, men i Vintankars fall kan det röra sig om 25-30 år sedan. Minnet  är att det var ett ganska enkelt, lättdrucket vin utan några egentliga finesser.
Bardolino är lätt rött vin från ett område som ligger vid de sydöstra stränderna runt Gardasjön i Veneto i norra Italien. Vinet har DOCG-status sedan 2001. Totalt omfattar området 26000 hektar och 16 kommuner ingår i området, bland andra Bardolino, Garda, Peschiera och Sommacampagna. Vinerna är lätta, stilla och torra röda viner med inslag av körsbär och andra röda bär och har ofta en svag bitterhet i smaken. Alkoholhalten ligger normalt på ca 10-11%. Det produceras även rosévin i området.
Druvorna som används för att framställa vinerna är oftast en blandning av Corvina, Rondinella och Molinara, d.v.s. samma druvor som i det angränsande Valpolicella-distriktet. Bardolinovinerna är oftast lättare än vinerna från Valpolicella vilket framförallt beror på att andelen Corvina är lägre i Bardolino. Istället används mindre andelar av Rossignola, Barbera, Sangiovese och Garganega.
Källa Wikipedia

Azienda Agricola Raval, Bardolino Classico,2011
När vi kom hem googlade jag på producenten, men det är svårt att få fram någon information. Vinet är gjort på druvorna: corvina, rondinella, molinara och negrara, men i vilka proportioner är höjt i dunkel.

Färgen är ljusröd, helt transparent. Inte långt ifrån en mycket mörkröd rosé.
Söta, ljusa körsbär dominerar såväl doft som smak. Lite snälla kryddiga tanniner känner vi i smaken. Syran är frisk och läskande.
Visst var det här lättdrucket. Enkelt och okomplicerat, men faktiskt riktigt gott. Inte helt olikt en enkel Valpolicella. Passade utmärkt den här varma dagen till våra pastarätter.
Utbudet på Systembolaget är magert. Det finns fyra sorter att välja på, varav en i ordinarie sortimentet.

Är det någon av ni som läser detta som har en Bardolino ni kan rekommendera, så tar jag gärna emot ett tips.