Cangrande. Restaurang i Verona.

Hela fredagen ägnade vi åt stadsbesök i Verona. Centrum är inte så stort, så vi ställde bilen  i utkanten och promenerade in mot stan. Riktiga turister var vi med ett flertal kyrkobesök, Castelvecchio, den överreklamerade "Julias balkong", Dantestatyn, marknadstånden vid Piazza Erbe och vi beskådade Arenan från utsidan.

Vi åt lunch på vår favorit restaurang, som ligger alldeles i närheten av Piazza Bra. Just när vi kommer till restaurangen efter par timmars promenerande, så bryter solen igenom och tempen rusar upp mot 28 grader varmt.

Ristorante Enoteca Cangrande.
Den här restaurangen upptäckte vi vid vårt första besök i Verona på hösten 2006. Vi har sedan dess återvänt dit för åtminstone en måltid under våra vistelser i Verona.

Ägaren känner igen oss och vi utbyter lite glada hälsningsfraser.
Hustrun utbrister "jag bjuder på ett glas bubbel medan vi funderar på vad vi ska beställa". I skuggan under parasollet känns det som den ultimata starten på en lunch. Ägaren föreslår ett glas Franciacorta. Jag tror det här blir första gångenjag dricker en Franciacorta, det mousserande vinet från Lombardiet. Vinet är gjort på Chardonnay till
100 %.

Vi njuter av stämningen, vinet och värmen. Det doftar lite bröd, gula äpplen och mandel. Smaken är trevlig, där de gula äpplena dominerar. Lite mineraler, frisk blodgrape och mariekex tillsammans med mandlar kompletterar smakintrycken.
Det här var riktigt läskande. Vi skall i fortsättningen hålla ögonen på Franciacorta.




Vi väljer alltid en tryffelmortadella som antipasti när vi är på Cangrande En helt ljuvlig "starter".
Hustrun väljer en canelloni med tryffel, ricotta och spenat. Jag själv väljer en ravioli på anka, smaksatt med lite amarone. Våra goda vänner tar rygg på oss. Vi ber ägaren välja ett Valpolicellavin till oss.

Producenten Delibori ligger vid Gardasjöns sydspets och tillhör därmed Bardolini.
Druvorna kommer från vinfält som är belägna i fem Valpolicella Classico distrikt: Marano, Negrar, Fumane, Sant' Ambrogio and San Pietro Incariano.
Vinet har lagrats två år på slovenska fat.
Druvsammansättningen är: Corvina 55-65%,  
Rondinella 25-30%, Molinara, Rossignola e Negrara 10%.         

Ett rubinrött vin med granatröd kant. Det doftar av körsbär och mandel. Vi känner även lite blåbär och plommon samt lite diskreta kryddor. Vinet har en frisk syra, som är väl integrerad med vinets fruktighet. Smaken av körsbär, mandel och torkad frukt känns omedelbart. Lite kryddor finns det också. En trevlig ripasso, som passar bra till pastarätter, men heller inget vin jag springer benen av mig för att få med mig hem. Tillgängligt i BS för 159 kr.

Lunchen tar oss nästan två timmar. Vi tar farväl av vår restaurangägare med ett "Arreviderci". Nästa år lär vara ett jubileumsår med opera på Arena. En längre säsong säger ryktet och då siktar vi på den upplevelsen.

Lagom mätta och mer än nöjda ger vi oss på att vandra runt som de turister vi är.