Sommarens Valpolicella-viner

 Det här blogginlägget handlar om några röda viner från Valpolicella som vi druckit under sommaren. De riktigt varma och heta sommardagarna blir det inte så mycket amarone, däremot en och annan Superiore eller den enkla "basvalpolicellan" slinker ned. Lite lättare Ripasso blir det också. Men så kommer det en regnig tisdag och då åker korken från en amarone.

2011 Campo del Titari Amarone Riserva, Brunelli
Min favorit-Amarone är som många av er vet en av Brunellis riservor. Campo del Titari eller helt enkelt Titari i dagligt tal levererar i varje årgång makalösa vinupplevelser. Just nu är det årgång 2013 som finns hos Systembolaget. Magi på flaska. Det blir ingen 2014 och årgång 2015 släpps nog inte förrän på våren/sommaren 2020.

I oktober åker vi ner och bor på deras vingård. Något som jag verkligen kan rekommendera. Du som är intresserad kan kan kolla här. Du som vill veta mer om Titari kan läsa vad jag skrev för snart två år sedan.

Och ja årgång 2011 är alldeles enastående bra just nu. Den börjar närma sig sin absoluta topp, men ingen anledning till brådska för dig som ligger på några flaskor. Den kan nog ta något steg till och sedan håller den sig på den här nivån i ytterligare flera år.
Ge den två timmar i karaff för maxupplevelse!
Stor och komplex doft av mörka bär, lite jord och läder, en del örter och kryddor, lite torkad frukt, kakao och unset hemkola. Riktig doftbomb! Lite alkohol initialt, men försvinner med luftning.
I munnen är det kraft och elegans på en och samma gång. Intensitet och djup i smakerna. Mörka körsbär, björnbär, sv vinbär blåa plommon, torkad frukt dvs katrinplommon, fikon, dadlar och aningens russin. Örter och kryddor. Magisk eftersmak där allt kommer tillbaks men avslutas med körsbärskärnor, bitterljuv mörk choklad och några droppar espressokaffe. Bra syra och snälla lite inställsamma tanniner som bjuder ett försiktigt motstånd.
Betyg 5
Min flaska köptes vid en resa på gården förr 44 euro. På SB ligger priset för årgång 2013 på 760 kr.


2010 och 2011 Amarone Monte Santoccio
Det har blivit två amarone från den lilla men mycket välrenommerade producenten Monte Santoccio. Jag har besökt deras gård ett antal gånger. Det har så klart blivit några bloggposter. Du kan läs om ett av besöken här.

Årgång 2011 skrev jag om tidigare i somras i samband med en vinprovning vi hade. Du kan läsa vad jag tyckte här. Jag skrev då att jag nog aldrig smakat en bättre amarone från Monte Santoccio. Årgång 2010 är helt på topp, vilket betyder att den är helt underbar och inte långt efter 2011. 

Min känsla är att en nog inte ska spara 2010:orna så värst många år till. En behöver inte ha panikbråttom, men min bedömning är att de är helt på topp och så mycket mer utveckling tror jag inte på. Dom kommer säkert att hålla den här höga nivån i ett par år till. Min återstående flaska kommer nog korkdragning att ske under 2020.
Friskheten finns där fortfarande. Tanninerna är nu alldeles sammetslena. Den mörka frukten har ett djup med söta mörka körsbär, solmogna björnbär, mogna blå plommon och på det ett finstämt lite knippe örter. Eftersmaken är amaonelång och där sällskapar den underbara mörka lite söta frukten med bitterhet från högkvalitativ choklad, körsbärskärnor och någon enstaka droppe espressokaffe.
Betyg 4++


2013 Campo Mora Valpolicella Superiore, Viviani
Ett vin från Viviani en vingård jag har magiska minnen med. Det allra första besöket på våren 2008 i regi Club Amarone är legendarisk. Vi provade alla deras viner och därefter handlade vi. Stämningen var på topp och slutligen plockade Claudio fram en flaska Tulipana Nero. Resten är historia.

Ett av de vinerna vi provade och som sedan dess alltid funnits i vår källare är Vivianis variant av Superiore med namnet Campo Morar. Druvblandningen är Corvina Veronese 75% Rondinella 20% och Molinara 5%. Hälften av druvorna vinifieras omedelbart, medan den andra hälften får torka i ca en månad innan den vinifieras. Efter några månader blandas de två druvjuicerna.
Ett riktigt favoritvin. Vi har tidigare skrivit om årgångarna  2004, 2005, 2008, 2012, 2013 och 2015.  
Vi öppnar den näst sista flaskan från årgången 2013 den här ljumna sommarkvällen.

Här finns den där stora elegansen som vi förknippar med Vivianis viner. Ett alldeles lysande vin som är bra nära sin topp och inne i en fantastisk drickas.
En underbar mörk frukt som spetsats md lite örter och kryddor, mörk choklad, några droppar espressokaffe, aningens, aningens torkad frukt och på det lite sötlakrits. Bra friskhet och ett mjukt litet tanninbett i gommen.
Betyg 4
På SB är det årgång 2015 som gäller till priset 354 kr.



2015 Acinatico Ripasso, Stefano Accordini
En Ripasso från en annan av mina favoritvingårdar. Vi har besökt dom ett flertal gånger och alltid bliva lika trevligt bemötta vare sig vi kommit själva eller med Club Amarone.
Vill du läsa mer om ett av våra besök så klickar du här.

Den är gjord på druvorna Corvina 60%, Corvinone 15%, Rondinella 20% och Molinara 5%.
Här används inga torkade druvor utan först jäser man fram ett vin som liknar basvalpolicellan, sedan får detta jäsa en andra gång ihop med skalrester från Amarone i ca tio dagar. Vinet får därefter vila upp sig runt tolv månader på franska ekfat och slutligen runt sex månader på flaska innan det kommer ut på marknaden.

En inte så amaronelik ripasso. Precis som jag vill ha den. Här finns en bra friskhet och lite snälla tanniner som smånafsar runt i gommen och bjuder det där försiktiga motståndet som är så trevligt. I doften mörka bär, örter, lite läder, någon liten kryddighet och aningens kakao. I munnen är de mörka körsbären tydliga ihop med både plommon, blåbär och björnbär. Finstämda örter och kryddor. Ganska så lång eftersmak med mera mörka körsbär, unset torkad frukt och en del mörk choklad och körsbärskärnor.
En riktigt bra ripasso.
Betyg 4
Dessvärre finns inte Stefano Accordinis viner på SB. Min flaska är köpt vid en amaroneresa och då betalade vi dryga 11 euro för den.


2016 Valpolicella Superiore, Brunelli
Det har så klart blivit några viner från Brunelli. Dom är ju min stora favorit i Valpolicella. Allt från deras enkla charmiga "Basvalpolicella" till deras magiska Titari (se ovan).

Den ungefärliga druvmixen är Corvina (65%), Rondinella (25%) och Corvinone(10%). Brunelli använder inga torkade druvor till sin Superiore. Den har fått tillbringa runt ett år på 50 hl stora fat av Slavonsk ek. Det här vinet ska serveras svalt ja nästan kallt. Alberto tycker neråt 12-13 grader är lämpligt åtminstone på sommaren.

Jag har tidigare skrivit om årgångarna 2013 och 2014 så klicka på årtalen så får du mina tankar om dessa årgångar.

Jag gillar ju verkligen Brunellis Superiore i sin lite lätta stil och med sin friska, lite syrliga körsbärsfrukt. Här finns också en del örter, lite blåa plommon, en diskret ton av mandlar och unset viol.
Det gör sig särdeles bra till enklare pastarätter och sallader, men är inte heller alls så tokigt på egen hand en varm sommarkväll, då den friska och rena körsbärsfrukten är riktigt svalkande.
Betyg 3++
Numer finns många av Brunellis viner på SB, dock inte det här. Vi betalade runt 10 euro, då vi inhandlade det på gården.


2016 Valpolicella Classico, Brunelli
Detta är Brunellis allra enklaste vin, men visst har det sin charm i all sin enkelhet.
Det har samma druvmix som deras Superiore. Druvorna pressas omedelbart efter att de skördats. I cirka tio dagar får musten ha skalkontakt. Jäsningen sker på ståltankar, där vinet får vila upp sig någon månad. Ytterligare någon månad på flaska innan det börjar säljas. 

Det här är ett vin som ska drickas ungt och inget en lagrar. Vår flaska med årgång 2016 var tänkt att konsumeras under 2018, men det visar sig att den har överlevt riktigt bra. Här får vi en ren körsbärsjuice med ett litet lätt inslag av örter. Slankt. Lättdrucket. Charmigt. Den lilla bitterheten i avslutet får oss tänka på körsbärskärnor och det blir riktigt törstsläckande. Hög klunkbarhet.
Visst är det enkelt men absolut inte banalt.
Betyg 3
Runt 7 euro betalade vi då vi besökte Brunelli.

2015 Corte Cariano, Brunelli
Ett väldigt gott och trevligt vin som jag blev oerhört förtjust i när jag för fem år sedan smakade det för första årgången Det var då årgång 2011. Vad jag tyckt om den årgången och de som kommit senare kan du läs genom att klicka på resp årtal: 2011 och 2012,  2013, 2014 och 2015 och 2016

Vinet består till 100% av Corvinadruvor som vuxit på deras vingårdar i San Pietro in Cariano och i Pedemonte. Druvorna får torka i ca 30 dagar. Skalkontakt de tio första dagarna av vinifieringen. Vinet får ligga till sig i ca ett år på 30 hl stora ekfat och därefter ytterligare fyra månader på flaska innan det släpps ut på marknaden.

Detta är vår sista flaska av årgången 2015. Helt på topp just nu. Mjukt och runt, men ändå med både syra och fjäderlätta tanniner, som ger vinet en rejäl ryggrad att luta sig mot. En underbar mörk frukt där körsbären spelar huvudrollen med bistånd av lite björnbär. Örter och några kryddor bygger på smakintrycken. Härlig eftersmak med corvinadruvans lilla bitterhet i avslutet, som vi förknippar med körsbärskärnor och några droppar espressokaffe.
Betyg 4-
Priset på SB är 168 kr, vilket är inget annat än ett fynd.


2016 Campo del Maestro, Brunelli
Ännu ett mästerverk signerat Luigi Brunelli. Vad vi gillar det här vinet. Så har vi gjort ända sedan vi 2017 fick testa den första årgången (2014). I vintras bloggade jag om årgångarna 2015 vs 2016. Nu ett halvår senare testar vi ånyo 2016.

Druvsammansättningen är Corvina (40%), Oseleta(20%), Rondinella(5%), Cabernet Franc (10%) samt 5 procent vardera av Negrara, Corvinone, Croatina, Forselina, Sangiovese.
Druvorna skördas i slutet av september och har sedan fått ligga och torka i fyra månader. I februari ägde pressningen och jäsningen rum. Vinet har därefter fått mogna i 22 månader på franska barriquer (225 liters ekfat). Sedan den första årgången så har andelen Corvina minskat och andelen Oseleta ökat. Likaså är andelen Rondinella lägre och andelen Cabernet Franc högre. Detta ger ett vin som blir lite kraftigare. Tanninerna tar mer för sig och också ett vin som behöver lite mer tid för att nå sin absoluta topp. Vinet har en stor friskhet och helhetsintrycket blir en slags renare frukt än de två tidigare årgångarna. 
I doften läder och jord, massor av mörka bär, lite örter/kryddor och kakao samt unset vanlj. I gommen känns massor av körsbär som känns aningens syrligare än vad jag minns från 2014 och 2015, men även lite björnbär och aningens svarta vinbär. Vi noterar även en del örter och kryddor. Lång, ljuvlig eftersmak.
Betyg 4+
På SB är priset 264. Väldigt mycket vin för dom pengarna.


2013 Valpolicella Superiore Roccolo Grassi
Ett vin från en av Valpolicellas stora stjärnor. Jag var för några år sedan med om en smått magisk provning nere i Valpolicella med syskonen Marco och Franceska. Du kan läsa om detta här.

Druvblandningen är ungefär den samma i deras superiore, amarone och recioto dvs 60% Corvina, 15% Corvinone, 20% Rondinella och 5% Croatina.
Superioren görs på lika delar torkade och fräscha druvor. De druvor som torkats har gjort det i ca tjugo dagar. Vinet har sedan fått ligga runt 20 månader på ekfat innan det buteljerats.

Det här vinet i den här årgången imponerar på mig. Varje gång jag dricker det blir jag än mer imponerad. Marco sa förra året att han rankar det här som kanske sin allra bästa Superiore och vi kan bara hålla med.
Den underbara frukten, den fina elegansen, den lilla tonen av vitpeppar och mineraler från vulkanjorden. Så underbart gott.
Betyg 4++
360 kr är priset på SB. Nu har den bytt årgång till 2014. Ett svårt år på många håll i Valpolicella. Är jag rätt underrättad så gjordes ingen amarone 2014 utan samtliga druvor gick till tillverkningen av Valpolicella Superiore.

Lucia Raimondi vid en lunch för ett par år sedan.

Redan på vår första amaroneresan 2008 (så klart i regi Club Amarone) besökte vi Villa Monteleone. Vi fick höra Lucias berättelse och prova vin i trädgården eller snarare parken. Ekorrarna sprang upp och ned för trädstammarna. Det blev en omedelbar förälskelse. I vinet, i omgivningarna och i Villa Monteleone . Vi har under åren som gått besökt stället åtskilliga gånger. Ibland "bara" vinprovningar med Club Amarone, men vi har också bott där ett par gånger och förälskelsen håller i sig.                                                  
2016 Ripasso, Campo San Vito, Villa Monteleone
Villa Monteleones Ripasso har vi alltid hållit högt. Mycket därför att den inte har ambitionen att vara amaronelik utan vill stå helt på egna ben och leva på sin egna charm.  I vår bok betyder det mindre sötma, mindre torkad frukt och istället en friskare och fräschare och "renare" frukt. 

Campo San Vito görs på druvorna Corvina, Rondinella, Croatina och Molinara som vuxit på vinstockar som är dryga 20 år. Runt två år har vinet fått ligga till sig på stora ekfat.

I doften mörka bär, lite örter, aningens kakao och en subtil ton av rosor.

I munnen möts vi av friska mörka körsbär, lite skogsbär och blåa plommon. Örter och kryddor kommer till i väl avvägda proportioner. Fin syra och behagfulla tanniner ger vinet en härlig karaktär. Medellång eftersmak och med ett småläckert avslut med lite bitter karaktär av typen mörkchoklad.
Betyg 4
Vinet är köpt på gården för 19 euro.

2014 Atelier
En ny skapelse från Villa Monteleone och vi kan inget annat än hylla det här vinet. Det fick ett eget blogginlägg i början på augusti, så jag hänvisar helt enkelt till det.
Läs hyllningen här.
269 kr kostar det på "Bolaget". Inget annat än ett fynd!!