Champions League har dragit igång med slutspelet. Vi drack till förra veckans matcher Acinatico årgång 2014 från Stefano Accordini. Ni som följt bloggen några år vet att det här är en producent jag håller väldigt högt.
Stefano Accordini tillhör det absoluta elitskiktet av vinproducenter i Valpolicella. Det har under årens gång blivit ett antal besök hos dom. Ofta i regi Club Amarone, men vi har också varit där på egen hand. Alltid har vi blivit väl mottagna och fantastiska provningar har det blivit. Det har gått en del år sedan vi senast besökte Stefano Accordini. Visst längtar vi dit igen!
Så klart finns dom på min Tio-i-topp lista över Amaroneproducenter.
2014 var ett besvärligt år i Valpolicella. Roccolo Grassi gjorde ingen amarone det året utan druvorna hamnade i deras Superiore. Brunelli gjorde sin "bas" Amarone, men avstod från att göra sina två riservor och likadant var det för Accordini. Dom avstod från att göra en riserva (Il Fornetto) utan druvorna användes för deras "bas" amarone dvs Acinatico.
Hur blev då Acinatico 2014? Det är med stor spänning vi drar korken och häller upp två glas, som får luftas i knappt två timmar innan vi börjar att avnjuta vinet.
Acinatico är gjord på 75% Corvina, 20% Rondinella och 5% Molinara. Druvorna har fått torka i 90-120 dagar. Vinet har fått ligga till sig i ca två år på stora fat av fransk ek.Det har gått drygt åtta år från det att druvorna skördades. Min erfarenhet säger att det är någonstans här som Acinatico börjar bli riktigt bra.
Det visar sig vara ett riktigt antagande. Acinatico 2014 är precis lika bra som tidigare årgångar. Ett fantastisk vin helt enkelt!
Vi möts omgående av en doft med toner av läder, tobak och lite jord. Ganska så snart tar den mörka frukten över spetsad med lite örter och kryddor. Aningens torkad frukt, vanilj, kakao, hemkola och unset violer/rosor dyker upp ju längre vi har vinet i våra glas. Visst är doften tydlig och gränsar till att vara kraftig, men framförallt andas den elegans.
Vi smakar och noterar en härlig friskhet. Ungt trots sina åtta år. De mörka bären dominerar: söta, mörka körsbär, björnbär, blåbär, hallon och blåa plommon. Och så dök det upp lite svarta vinbär också. Hyfsat stora nypor örter och kryddor noteras liksom lite mer subtila toner av katrinplommon, russin och dadlar. Fin syra och lättsamma och trevliga tanniner sätter vi på pluskontot.
Eftersmaken är amaronelång med mera mörka körsbär och örter, som nu sällskapar med mörk choklad, några droppar espresso och körsbärskärnor. De tre sist nämnda inslagen ger den där lilla delikata bitterheten som utmärker en kvalitetsamarone.
Betyg 4+
Jag tror det finns lite mer utveckling att vänta på i takt med att vinet mognar. Det här håller i många år till, så ingen brådska. Å andra sidan tycker jag att den här unga och friska amaronen har sin tjusning idag.
Runt 30 euro betalade jag för fem år sedan .
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar