2015 Brunello di Montallcino, Argiano

Den här flaskan inköptes för några år sedan som ett samköp med några vinvänner på forumet finewines. 

Vi drack årgång 2013 i maj 2021. Du hittar mina tankar här. På sommaren 2024 drack vi årgång 2015 och här hittar du vad jag tyckte om den då. Nu har det gått två år och nyfikenheten tar över, så jag vill veta vad som hänt på dessa två år.

Argiano är en del av Montalcinos historia. Här har bedrivits jordbruk, olivodling och vinodling sedan århundraden. Redan i skrifter från 1500-talet omnämns egendomen och byggnaderna. Olika mäktiga familjer har varit ägare under de senaste 500 åren. Under 1930-talet fick vinerna från Argiano diverse olika utmärkelser. 1967 var de dåvarande ägarna med och bildade Consortiet för Brunello-viner. Det senaste ägarskiftet ägde rum 2013, då egendomen kom i Bernardino Sanis händer. Organiska och hållbara odlingsmetoder tillämpas med biodynamiska inslag. 2019 blev dom helt plast-fria.

I deras portfölj finns en Rosso di Montalcino, tre olika cuvéer med beteckningen Brunello di Montalcino, två IGT viner som är olika blandningar på Bordeauxdruvor samt två olika olivoljor.

Vi dricker den här kvällen deras instegsbrunello. Så klart är den gjord uteslutande på Sangiovese med "Brunello-klon". Druvorna har vuxit på vinfält belägna 280-310 m över havsnivån. Vinrankorna har en ålder på mellan 12 och 55 år. Skörd i slutet på september.

Spontanjäsning ca två veckor på rostfria ståltankar. Vinet har fått åldrats runt 30 månader på ekfat av varierande storlekar (10,15,30,50 hl) gjorda av slavonsk ek. Buteljering i april/maj vid den mest lämpliga månfasen och därefter lång tid på flaska innan det anses moget för marknaden.

Inte jättemycket har hänt sedan senast (maj 2024). Lite mer moget har vinet nog blivit. Den riktigt ungdomliga frukten har vinet lämnat bakom sig, men ännu inte inträtt i det fullmogna stadiet.

Vi kan i doften inledningsvis känna en del läder, cederträ och aningens jord, som relativt snabbt lämnar över till en mörkdoftande frukt förstärkt med lite örter och kryddor samt en diskret ton av torkade rosor. På det hela en trevlig och angenäm doft.

Inte ungdomligt längre. Lite begynnande mognastoner har börjat smyga sig fram. Fasligt gott är det!!

Smaken är härligt frisk, där framförallt de mörka bären lämnar tydliga avtryck, men även lite ljusare kan noteras. Här finns mogna björnbär, en samling körsbär av både mörka och ljusa kulörer, blåa plommon, skogshallon och aningens syrliga jordgubbar. En god portion örter och kryddor lägger vi till. Tanninerna har med åren rundats av och nafsar nu på ett behagfullt sätt i gommen. En gedigen syra sätter vi också på pluskontot. Eftersmaken är något längre än medel. Utöver den mörka frukten och kryddorna tränger sig nu mörk choklad, sötlakrits, violer och rosor sig fram.

Precis som jag skrev ovan ett riktigt gott vin. Dessvärre min sista flaska. Jag hade gärna haft några till i källaren, men får istället sluta på topp.

Betyg 4+