Vila Santa 2006 vs 2008

Idag fick det bli ett lite enklare vin. Till helgen ska vi ner i källaren och rota fram lite godsaker vi sparat inför påsken. Det blev  Villa Santa. Vi ställde årgång 2006 mot 2008.
Detta är ett vin som hyllats år efter år av svenska vinjournalister. Det har också varit en av våra favoriter bland vardagsvinerna. Vi har säkert följt det här vinet i olika årgångar under 15 års tid.
Vi har ofta köpt en sexpack som vi följt under några år. Vinet har förändrats under lagringen  men ofta till det bättre. Sist vi drack 2006:an blev vi besvikna. Det var inga större fel men heller inget som triggade eller utmanade oss. Det var gott men samtidigt ganska tillrättalagt.
Niklas J har skrivit om Villa Santa och inspirerad av detta beslöt vi att låta 2008:an få en chans.

Vila Santa 2006
Mjukt och lent. Gott om frukt, lite lakrits och en hel del vanilj. Lätt druckit men tämligen slätstruket.
Det ger samma intryck som tidigare. Förstå mig rätt: Vinet är gott men innehåller ingen utmaning eller spänning. Ett bra vin att ta fram sent på vinkvällen när smaksinnena är påverkade.

Betyg 3-



Vila Santa 2008
I smaken känner vi igen mörka bär, lite kryddor och en lätt trevlig rökighet. Vaniljen finns där men inte alls lika påtagligt som i 2006:an. Eftersmaken är lång och där spårar vi en ton av kaffe med ett stänk av lakrits. Vinet är spänstigare och lite mer utmanande.

Betyg 3

Vårtecken och Chateauneufer

Vårtecknen blir alltfler. Ett säkert sådant är när den första sädesärlan infinner sig hos oss. Alltid på sin vakt, men en stadig följeslagare i trädgårdsarbetet är den.
Sonens födelsedag är ett minst lika säkert sådant inslag. Jag skrev om detta i mitt förra blogginlägg.

Ett annat vårtecken är Olympiatravet på Åby. När de spelmässiga framgångarna uteblir som i lördags, då har sporten stått i främsta rummet liksom de nya kunskapsinvesteringarna. Man är med andra ord alltid en vinnare!

På söndagen begåvades vi också med ett fantastiskt vårväder. Det är lite stressigt så här års med alla deklarationer som ska göras, samtidigt som "vårbruket" ska hinnas med. Jag lyckade med båda sakerna igår. Drivbänken är iordninggjord. Bara detta sprider en inre tillfredsställelse.

Söndagskvällen avslutades på Göteborgs Konserthuset och drygt 1,5 timmes underhållning av den kvinnliga folksångens okrönta drottning Joan Baez. 70 år och fortfarande med en enorm utstrålning. Fullständigt magnefikt!

Den första köttbiten på utegrillen är också ett säkert vårtecken och detta hände i fredagskväll på sonens födelsedag. Hustrun och jag provade två Chateauneuf-du-Pape viner den här helgen.
Båda är från den hyllade årgången 2007. Båda utföll också till belåtenhet

A  La Gloire de Mon Grand-Père 2007 från firman Bosquet des Papes.
Vinet är gjort på 98% Grenache. Vinet har en alkoholhalt på 15,5%.
Doften är stor och tilltalande. Vi tycker oss känna jordgubbar, hallon och en viss sötma(fikon?) med inslag av lite viol, örter och läder.
Smaken är första dagen lite knuten men vi känner frukt och röda bär med inslag av örter och choklad.
Lite eldigt känns det, men inte särskilt störande. Tanninerna finns där och vi tror på en bra utveckling under kommande åren.
Betyg 4


Domaine Pierre Usseglio & Fils  Tradition 2007.
Druvblandningen är 75 % Grenache och resten Syrah, Cinsault and Mourvèdre. Blandningen kan skilja sig något mellan åren. Alkoholhalten här är 14,5%.
Näsan möts av en hyggligt stor doft där vi tycker oss känna körsbär, jordgubbar, lite örter och även en aningens lakrits.
Smaken är fylld av frukt och bär, örter lite kryddor och en lång eftersmak där lakritsen blir väldigt tydlig. Gott om tanniner som pekar på en  lång levnadstid, men dom stör inte helhetsintrycket. Dag två och tre är tanninerna inte helt borta men betydligt mjukare.
Passade bra till vår grillade köttbit.

Betyg 4

Gosset Grand Rosé

En av de bloggar jag följer med stort intresse är winepunk.net. I början av april skrev han om Gosset Grand Rosé och när ett vin beskrivs på det sättet, ja då handlar jag omedelbart. Jag köpte 5 flaskor och tanken är att dricka en flaska om året för att se hur det utvecklas.
Min erfarenhet av champagne och speciellt rosé är mycket begränsad.

I fredags fyllde sonen 23 år. Ett litet kalas hade vi ordnat för honom. Vi började med några havskräftor och lite räkor. Sonen är speciellt förtjust i rejäla grillade köttbitar. Röda ska dom vara inuti. Det inhandlades därför lite oxfilé från Tjolöholm inköpt på vår lokala Konsumbutik i Frillesås.
Årets första grillfest var ett faktum. Sonens favoritdrycker är champagne, öl och whiskey.
Till förrätten fick det bli, ja just det, Gosset Grand Rosé.
En helt makalöst god champagne. Punkarn beskriver vinet på ett mycket bättre sätt än vad jag kan göra så kolla därför länken. Jag instämmer i precis allt som står där.

Betyg 5 (Årets första rena femma)

Till köttet drack sonen öl medan hustrun och jag smakade av två Chateauneuf-du-Pape.
Dom bedöms i morgondagens blogginlägg

Valentina Cubi Morar Amarone della Valpolicella 1997

Första gången jag smakade detta vin var sent en lördagkväll på ett hotellrum i Verona 2008.
Vi var på vinresa med Clubamarone. Vi hade fått oss tillsänt tre årgångar av detta vin: 1997,2001 och 2003. 97:an smakade enormt bra medan de två andra årgångar var väldigt slutna och skulle behöva ett par timmar (minst) på karaff.
Söndag fm besökte vi en annan vingård i Fumaneområdet när vi telefonledes blev inbjudna att i all hast göra ett besök på Valentina Cubi. Besöket tog ett par timmar och vi fick en ordentlig genomgång från producentens sida. Återigen provade vi dessa tre årgångar. Resultatet blev ungefär detsamma som kvällen innan och årgång 1997 framstod som ett kolossalt bra amaronevin.
Det blev också en av mina absoluta favoriter bland amaroneviner. Jag köpte med ett par flaskor hem. Den första dracks samma år på min födelsedag och var en verklig hit. Vid nästa besök året därpå fyllde jag på mitt innehav av alla tre årgångarna. 1997: an har hela tiden varit min favorit. Ja, t o m så att jag bedömt det som ett av de bästa amaroneviner jag smakat. 2001:an har blivit allt bättre för varje gång jag druckit den.
Vinet är gjort på 70 % Corvina, 25% Corvinone och 5 % Rondinella. Vingårdarna ligger runt byarna Fumane och San Pietro in Cariano.

I höstas drack jag en korkskadad 97:a. Smaken helt OK, men doftade gammalt stall. Ni förstår själva att det var  en våldsam missberäkning. En oro infann sig om de resterande två flaskorna i källaren.

I tisdags när championleague spelades öppnade hustrun och jag den näst sista flaskan.
Färgen var mörkt rubinröd.
Med en gång en liten spritig doft. De två glasen fick stå drygt två timmar innan vi började sniffa på dom igen. Fortfarande lite spritig ton, men vi kände också vilda körsbär, choklad och kryddor.
Hustrun är inte så förtjust i smaken " för mycket portvin" tycker hon. Visst, det känns lite spritigt, fast det bara är 15.5%. Smaken är fylld av torkad frukt, lite örtigt samtidigt som en viss sötma med en trevlig bitterhet infinner sig. Lena tanniner, en viss elegans och en riktigt lång eftersmak.
Vi följer vinet under tre dagar och dag tre är all spritighet borta. Eftersmaken är vidunderligt lång och fylld av torkad frukt.
Det är mycket gott, men ändå inte i samma klass som för ett par år sedan.
Har den passerat toppen?
Årgång 1997 har alltid varit en självklar 5:a, men inte längre.

Betyg 4+

Masi Campofiorin

I fredags, innan helgäventyret, åt hustrun och jag en enkel kycklinggryta. Vi drack en kvarglömd Masi Campofiorin 2004. Under stora delar av 1990-talet och 2000-talet var detta ett vin som vi alltid köpte flera flaskor av.
Vi följde oftast vinet ett antal år för att se hur det utvecklades. Oftast till stor belåtenhet. Men så för några år sedan upplevde vi vinet som sämre, om det verkligen var så eller om det var våra prefenser som förändrats är svårt att veta.
Campofiorin har ju sin särskilda historia. Det var det första ripassovinet och det gjordes första gången 1964.
Masi prövade olika sätt att göra ett bättre Valpolicellavin, men fann att om man tar dräggen (dvs druvskalen) som blir kvar i ett fat där druvor avsedda för Amarone har jäst, och häller ner dessa delvis urlakade druvskal i ett fat med ett vanligt valpolicellavin, så startat automatiskt en andra fermentation (jäsning). Valpolicellavinet tar då till sig av de smaker som finns kvar i druvskalen och på så sätt får man en Ripasso.
Masi försökte sedan ta patent på Ripasso, men misslyckades. Istället kallades vinet Campofiorin.
Druvsammansättningen är 70% Corvina, 25% Rondinella och 5% Molinara.

Vår 2004 var alltså ett fyrtioårsjubilerande!
Färgen är rubinröd.
Doften är fylld av körsbär och lite snälla kryddor
Gommen möts av körsbär och plommon. Lite vanilj, men inte störande och lite kryddor(salvia?) med en ton av choklad.Tanninerna finns där men är väldigt avrundade.
Det här är betydligt bättre än vad jag minns 2004:an för två år sedan.Den har klart vunnit på att ligga ett par år i källaren. Det är kanske dags att ge den en andra chans.
Passade alldeles utmärkt till vår  kycklinggryta.

Nu är det årgång 2007 som gäller på SB och då är priset 107 kr.

Betyg 3+

Helgäventyr

I helgen ställde vi kosan söderut. Vi åkte till Louisiana i Danmark med de goda vännerna O och R.
Det visades en Picasso utställning "Fred och Frihed". Fantastisk. Käre läsare, har du möjlighet så och se den. Sista dag är 29/5.
Dessutom visades i Louisiana en I-pad målare. Ja just det, han framställde sina konstverk genom ett målningsprogram i paddan (I-pad). David Hockney var konstnären. Fascinerande!

På kvällen återvände vi till Sverige och övernattade i Skummeslöv. Vi bjöds på en fantastisk middag.
Ankbröst ( mycket delikat tillrett av R) med en fantastisk sallad som tillbehör.
But first things first.
Inledningsvis lite underbar plockmat med  champagne.
Lancelot från byn Cramant i Cotes de Blancs.  En cuvée som går under namnet Marie Lancelot bjöds det på och årgången var 2004. Näsan möts av en frisk doft av äpple, lit nötighet. I gommen blir det en fin balans mellan syran och de friska äppletonerna. Verkligen gott!
Betyg 4-

Till ankan bjöds vi på en Bourgogne. Pommard-Epenots Premier Cru "Clos des Citeaux" av årgången 1999. Producent är Jean Monnier. Färgen är lite ljusare röd. Inget av rödbrun ton vid glaskanten trots sin ålder. Doften är friska, röda bär med lite ört och peppar i bakgrunden.
Smaken är ljuvlig. Packad av röda bär såsom hallon,jordgubbar men också med lite fin syra från röda vinbär. Örter och lite pepprighet tonar fram i eftersmaken. visst finns här lite tanniner med de är mjuka och behagliga. Ett underbart vin till ankan.
Betyg 4+.

Les Obriers de la Peira 2008

För snart två år sedan blev jag för första gången bekant med viner från La Pèira en Damaisela. En producent av viner i Terrasses du Larzac i Languedoc. I månadsbrevet från Bristly Wine Club  gavs möjlighet att köpa deras tre röda viner. Jag köpte alla tre dock endast en flaska av deras prestigevin La  Pèira 2006. Jag har förstått av andra som provat bland annat  winepunker att den förmodligen har stor potential att utvecklas rätt.
Deras andra vin Las Flors provade jag såväl årgång 2006 som 2007 och var topp fem bland de viner jag drack 2010. Även detta vin provades av winepunk vars kommentare stämmer ganska bra med mina egna.

Deras tredje vin Les Obriers de la Peira köpte jag 5 fl av årgång 2007. Jag gillar verkligen det här vinet. Frukten och tyngden var perfekt. Den sista flaskan gick åt sent i höstas( innan jag började blogga om viner).
Det kan naturligtvis inte jämföras med Las Flors men ändå ett förbaskat gott vin.

I mars kom ett nyhetsbrev från Bristly att nu hade årgång 2008 anlänt av Obriers. Snabbt in på Systembolagets hemsida och en e-beställning var gjord. En vecka senare kom ett sms från "mitt" Systembolag att vinet fanns att hämtas. I tisdags som ackompanjemang till kvällens Champion League match togs den första klunken.
Vinet är gjort på 65% Cinsault och 35% Carignan. Druvor som jag inte har så stor erfarenhet av.
Jag häller upp två glas (stora) och sparar resten till morgondagens fotbollsmatch.
Färgen är mörkt röd.
Näsan möts omedelbart av en stor fruktig, örtig nöt doft. Jag låter glasen stå i en timma innan jag är där och sniffar igen. Doften har utvecklats en del och jag känner igen de mörka bären, nötterna har blivit mandlar och valnötter och bland kryddorna känns aningen anis.
Smaken är mjuk och len med tydliga mogna fruktinslag av bl a mörka körsbär, björnbär,örter och lite lakritsremmar. Eftersmaken är lång och härlig, men precis när jag tänker detta dyker i slutet upp en liten kärv smak: grön paprika. Detta stör mig något.
Dag två är vinet precis lika gott och maffigt och nu är den lilla kärva tonen längst bak i eftersmaken borta.
Dag tre är vinet fortfarande gott men nu är det inte lika fräscht som dag ett och två.
Sammanfattningsvis: ett mycket gott vin. Funkar till mat men klarar sig strålande på egen hand.
Årgång 2008 står sig lika bra som 2007. Kanske årets fotbollsvin?
Vinet finns att köpa i beställningssortimentet hos SB. 30 kr billigare än vad 2007 kostade är ju inte heller fel.
Bristlys viner ofta mycket sympatiskt prissatta.

Nu längtar jag bara efter Las Flors 2008.

Betyg 4