Gott och blandat

Det har nu gått snart fyra veckor sedan hemkomsten från Valpolicella. Bloggandet har mest handlat om producenter vi mötte där nere. Vi har naturligtvis konsumerat lite vin sedan hemkomsten. Nedan följer några korta reflexioner om ett par av dessa.

Dottern var hemma på ett kort besök i samband med sitt firande av 30-årsdagen. Ur källaren plockade jag upp vår favorit bland rosébubblet.

Druvblandningen är Chardonnay 58%, Pinot Noir 35% och Pinot Meunier 7%.

Det är alltid en blandning av tre årgångar som ingår.

Här finns en härlig friskhet parad med fina röda bär (smultron/jordgubbar), röda äpplen och några stänk mineraler.
Så underbart gott!!
Betyg 5-

Lite italienskt mousserande hann vi med. Dotterns italienske pojkvän var ju på besök!
Vinet är gjort på  75% Chardonnay, 15% Pinot Nero och 10% Pinot Bianco .
Smaken är torr och har en stor friskhet. Vi känner röda äpplen, blodgrape, lite mandlar och en del röda bär.
Visst är det här gott, men når inte till dom riktiga champagnerna.
Betyg 4

Det här är en chablis, som blivit lite av vår huschablis. Jag hr tidigare skrivit om årgång 2006, 2008 och 2010. Vi testar årgång 2010 igen och även nu med samma goda resultat.
Lite mognadstoner har börjat smyga sig in, men fortfarande känns vinet mycket friskt. Citrus, äpplen, mineraler och aningens tropisk frukt är det som dominerar.
Betyg 4

La Montagne 2009 är den här producentens vita vin. De flaskor jag köpte går åt med en väldan fart. Så in i bänken gott. Jag har skrivit lite mer utförligt om vinet här.

Två Nya Zeeländska Sauvignon Blanc-viner passerade revy, på dotterns trettioårskalas.
Väldigt aromatiska och typiska med sin fläder, nässlor, gräs och svartavinbärsblad i såväl doft som smak.
Funkade hyfsat till de fisktacos som serverades.
Betyg 3

Men fisktacosen!!!
Milde Moses va goda dom var!
Tack Kristoffer på Mi Taquito för helt suverän mat!

Betyg 5

Det här urvalet öl gjorde sig nog bättre till den mexikanska maten.

Mina favoriter blev Poppels IPA och Mikkellers Kärlek.

Barolo & Friends i Köpenhamn.

I början på maj fick jag en möjlighet att delta på ett arrangemang i Köpenhamn. Jag påbörjade ett blogginlägg, men så bar det av till Valpolicella. Väl hemkommen därifrån var jag tvungen att skriva av mig mina intryck om de producenter jag mötte där.
Jag har nu fått tid att färdigställa mina intryck från Köpenhamnsäventyret.
Jag möttes av ett ganska varmt, soligt och vårlikt Köpenhamn. Anledningen till resan var att något som går under namnet Barolo&Friends ägde  rum under 8-10 maj.

Förmiddagen började med et seminarium om Barbera.

Det första passet på fredagen fram till kl 15 var förbehållet "Professionals". Dit även en svensk bloggare tydligen räknas. Lagom med folk gjorde att det gick att komma till tals med producenterna.
Evenemanget ägde rum i en av lokalerna på "Börsen".

Den danske vinjournalisten Thomas Ilkjaer höll ett engagerat och intressant föredrag om druvan Barbera.

Det ingick också sju Barberor som skulle testas. De första två hade endast tillbringat tid på ståltankar medans de andra fem hade tillbringat någon tid på ekfat.

Det var väl ingen som fick mig att ställa mig upp och göra vågen, men heller ingen som var direkt dålig.

Utav de två stålfatslagrade var det Sant´Anna dei Bricchetti som jag föredrog. Den var lite stramare och med mer egen karaktär. Smaken kändes väldigt ren med en en fin frukt med dragning åt lingon och tranbär.

Av de fem som tillbringat lite tid på ekfat var det två som stack ut lite extra. Det var dels La Court 2012 från Michele Chiarlo och dels Trevigne 2012 från Domenico Clerico.

Ägardottern Elisa visade upp sex olika viner för producenten Drocco Luigi. Deras Dolcetto "Pontepietra" 2011, var något av mässans Dolcetto. Priset i Italien ligger på 4 euro.
Även deras Barolo Riserva 2006 var riktigt bra med en fin nebbiolofrukt, mineraler och med distinkta tanniner, som ändå var samarbetsvilliga.

En Grignolino kunde jag hitta. Den var från producenten Angelini i Ozzano Monferrato. Druvorna kommer från vingårdsläget "Arbian". Endast druvan Grignolino har använts. Det har för en kort tid fått jäsa tillsammans med druvskalen på ståltankar. Tre månader på flaska och så ut på marknaden.
Torkade rosor, svartpeppar och en hel del röda bär känner vi. Samtidigt är det ett slankt, friskt och lättdrucket vin. En bra sommardryck med andra ord. Jag dricker det här gärna igen.

Paolo från Montalbera presenterade tre viner som alla tilltalade mig.
Montalbera är ju en lite större producent med en historia som startade i det tidiga 1900-talet. Idag förfogar dom över mer än 100 ha vinmarker. Den huvudsakliga verksamheten ligger i Castagnole Monferrato. Speciellt stora är dom på sina viner gjorda på druvan Ruché.

Laccento är deras prestige Ruché. 5% av druvorna genomgår en appassimento och övriga 95% skördas sent, dvs något övermogna. 
Resultatet blir ett fruktintensivt vin (röda bär), fin blommighet och en elegant syra.
Lequilibrio är deras Barbera. Gjord på väl mogna barberadruvor. Dryga året på ekfat. Vi möts av mörka bär, blå plommon och aningens örter. Snälla tanniner och en trevlig syra gör denna 2012:a drickmogen redan idag.

Levoluzione 2009 är en Barolo på nebbiolodruvor från Castiglione Falletto (Cannubi kullen). Nästan tre år på stora ekfat har det fått. Vinet är ungt, men drickmoget idag. Även om det nog kommer att utvecklas en del de närmaste åren. En av de bästa Barolovinerna den här dagen.
Jag gillar det här vinet och hoppas att den svenske importören tar in det.

Två hyggligt trevliga Barberor












Conterno Fantino visade upp en Langhe Nebbiolo och en Barbera. Båda väldigt unga. Barberan var den av dom som tilltalade mig

Två Barolo visades också upp. I mitt tycke alldeles för unga. Syran och tanninerna hugger i gommen, men bakom ligger en trevlig frukt, örter och lite rosor och väntar på förlösning.

Baccà-Azienda Agricola Federico Ghilino-Monforte d’Alba

En ny producent som 2003 flyttade till Langa. Dom började med att arrendera mark och har efterhand köpt några vingårdslägen. Idag förfogar dom över 9,5 ha mark varav 5 ha är vingårdar i Monforte d´Alba - Località Ornati. Fyra viner finns i portfäljen.

Barbera 2012 har fått 10 månader på stålfat och två månader på ekfat innan det buteljerades.
Liten trevlig syra med smånätta tanniner. Välbalanserad mörk frukt, örter, mineraler och en liten blommighet.
Nurin 2013 är gjord på en blandning av Dolcetto och Barbera. Vinet har fått ligga till sig i tolv månader på stålfat.
Fin fruktighet, mjuka tanniner, hyfsad syra. Ett enkelt matvin, som är helt OK.

Nebbiolo dÁlba 2012. Vinet har legat 12 månader på stora fat av slavonsk ek. Fin bärkompott, en del örter/kryddor, lite blommor och bra syra. Tanninerna biter, men på ett civiliserat sätt.

Barolo 2010. Druvorna jäste tillsammans med skalen i 15 dagar. Vinet har fått 30 månader på stor fat av slavonsk ek.
Vinet känns fortfarande ungt och är väldigt friskt.
En hel del röda bär, lite plommon, blommor och hyfsat med örter/kryddor. En ordentlig syra tillsammans med distinkta tanniner som hugger i gommen, gör att vinet kräver mat. Ungt idag och mår säkert bra av något år i ryggläge.

l

l

Brunelli. Ett återbesök.

Förra årets stora vinupplevelse med tillhörande besök på Brunelli har jag skrivit om på Amaroneguiden. Det blev ett besök även i år på årets resa med Club Amarone.


Brunelli har producerat vin sedan 1936. Verksamheten är förlagd till San Pietro in Cariano i hjärtat av Valpolicella Classico. Dom förfogar över ca 12 ha, varav 2 ha ligger i Custoza (söder om Gardasjön).
Det finns också möjligheter för den som vill övernatta. Här finns två lägenheter och ett dubbelrum. Väldigt fräscha och fint inredda. Du hittar mer om detta här.

Det är en ren fröjd att möta Alberto och höra hans berättelse om deras viner. Naturligtvis fick vi en rundvandring, där Alberto på ett engagerat sätt berättade om gården, dess historia, deras filosofi runt vinmakning mm.

Vi provade sex av deras viner tillsammans med en lättare lunch med läckra smårätter.

Vi började med Carianum 2013, som är ett av deras vita viner. Det är gjort på sent skördade Garganegadruvor från deras vingård i Custoza.
Det finns en kryddighet och en fruktighet som tilltalar mig. De sent skördade druvorna plockar fram en mängd olika smakkomponenter. Vinet har därtill en bra friskhet.
Finns ej på bolaget. Hos Brunelli kostar vinet 8 euro.

Vin två var deras Ripasso Pa´Riondo, som är gjord på 65% Corvina, 10% Corvinone och 25% Rondinella. Vinstockarna har en ålder på 35 år. Årgången är 2013.
Efter den andra jäsningen har vinet fått runt tolv månader på stora ekfat. Här finns mörk frukt: körsbär, blåbär, björnbär och några stänk svarta vinbär. Lägg till lite örter, kakao och lite lätta fat, så blir smakbilden så gott som komplett.
 Detta är en bra Ripasso, men jag tänder inte till på ripassovinerna numera.
Den finns på "Bolaget" för 202 kr


Nu var det dags att prova deras tre olika amaronevarianter.
Först ut var deras standardamarone i version 2011.
Den är gjord på samma druvmix som Ripasson. Druvorna har fått torka i ca tre månader Jäsningen sker vid en låg temperatur och varar i nästan 40 dagar. Vinet får därefter ligga till sig i ca två år på stora ekfat.
En klassisk amarone med söta mörka körsbär i centrum, örter, en del kakao och lite fatisnlag. Ung, lovande och god. Den når dock inte de höjder som deras två pristigeamarone gör. Den finns inte på "Bolaget", men hos Brunelli ligger priset på dryga 20 euro. Absolut prisvärd!

Det är årgång 2009 av "Titari" vi får prova av den här fantastiska amaronen. Topp tre någonsin utbrister jag. Hustrun påpekar att jag tidigare sagt topp fem. Må så vara, men nu är den topp tre i min bok. Så god att jag vill bli lämnad ifred och bara njuta.
Den kommer från ett särskilt vingårdsläge i San Pietro in Cariano och är gjord på 75% Corvina och Corvinone, 15% Rondinella och en liten slatt Sangiovese. Druvorna har fått torka mellan tre och fyra månader. Vinet får mogna i ca tre år på nya ekfat (Allier).
Söta, mörka körsbär, blåbär, solmogna björnbär, en del örter, lite mineraler och med en gigantisk eftersmak där torkad frukt, mörk choklad, aningens kaffe och vanilj ger sig tillkänna. Elegans av stora mått samtidigt som den här amaronen har lite mer kraft och mer distinkta tanniner än deras andra två amaroneviner.
Jag har tre flaskor kvar i källaren av årgång 2009. Det är årgång 2010 vi får köpa, så jag beställer en låda. Vi får betala 43 euro på plats. Priset på "Bolaget" är 764 kr.

Av "Inferi" är det årgång 2010 som gäller. Den kommer från ett annat vingårdsläge med en något annan jordmån jämfört med "Titari". Den har också en liten annan druvmix med 70% Corvina, 15% Rondinella och 5% Corvinone. Den ligger i ca tre år på 18 hl ekfat
När jag provade 2009:orna förra sommaren höll jag"Titari" som aningens mer i min smak. Jag provade om "Inferi" tidigt i maj och då hade den växt ut till att vara fullt jämförbar med "Titari".
Inferi version 2010 känns lite yngre i sin struktur. Inte lika mycket kraft, men med en härlig elegans.
Söta mörka körsbär, mörk choklad, lite örter och torkad frukt. En lång vidunderlig eftersmak med aningens vanilj, espresso, mera söta körsbär med en lätt touch av sprit.
Ett fantastiskt vin som kommer att bli ännu bättre efter något år i källaren.
Hos Systembolaget vill dom ha 644 kr. Vi betalar 36 euro på plats. Frakt och svensk alkoholskatt tillkommer.

Vi avslutar provningen med ett glas Recioto 2013.
Här är druvorna 70% Corvina och Corvinone, 25% Rondinella och 5% Molinara.
Druvorna har fått torka i ca tre månader. Efter jäsningen får vinet vila upp sig i ca åtta månader på barriquer av fransk ek.
Ett sött, friskt och välbalanserat vin. Torkad frukt, mörka körsbär, lite örter och aningens viol.
Perfekt till alla desserter med choklad och mandel innehåll.

En fantastisk trevlig lunch med utsökta smårätter och bland det bästa som går att uppbringa av Amarone. "Titari" och "Inferi"  2009 blir bara bättre för var gång jag dricker dom. 2010:orna lovar mycket och deras 2010:or har redan hunnit få en del utmärkelser. Jag väntar på att mina ska komma hem och återkommer då med recensioner.
Jag beställer även deras vita vin Carianum, som jag skrev om lite högre upp i texten.
Ett vin vi inte fick prova, men som jag drack av förra året är Corte Cariano. Det var ett verkligt fynd för sina 8 euro flaskan. Jag blandar en låda med årgångarna 2011 och 2012.

Jag köper också ett par flaskor av ett vin som jag upptäckte förra året och som dom inte skriver så mycket om. Ett enkelt vin gjort på enbart Corvina, men som som har en lätthet och renhet som tilltalar mig. Friskt, lite körsbärssyrligt och en lätt bitterhet (krossade körbärskärnor) i avslutet. Väldigt gott till sommarens lite matigare sallader. "Ferve" . 
5 euro flaskan, vilket också är deras billigaste vin. Det finns tillfällen, då livet inte behöver något märkvärdigt. Det räcker så gott med en enkel druvjuice. Välgjort, läskande och gott!


Detta fick bli det sista reportaget från årets resa i Valpolicella. Det var vår fjärde resa med Club Amarone och jag är benägen att påstå att det var den bästa. Genomgående fantastiska producenter, oftast väldigt små, men med viner av yttersta klass.
Fredrik och Martina från Club Amarone hade ordnat ett fantastiskt arrangemang. Många nya, trevliga bekantskaper blev det också!

Avslutningsvis en dikt från Brunelli, visserligen tillägnat en häst, men den har också givit namn åt min favoritamarone!

En fantastisk eftermiddag hos Monte Santoccio.

En av eftermiddagarna under vår vinresa med Club Amarone spenderades hos Monte Santoccio.
En mycket liten producent med ett par riktigt bra viner.
Vingården är på ca 3 ha och vinrankorna växer bokstavligen in i vardagsrummet. Den är belägen i utkanten av Fumane på 450 m höjd över havet. Årsproduktionen är på ca 14 000 fl.

Verksamheten drivs av Nicola Ferrari och hustrun Laura. Nicola har ett förflutet som vinmakare hos självaste Quintarelli.

Det blev en ganska häftig provning av hela sortimentet.

.

Vi startade med den vanliga enkla Valpolicella Classico.
Druvmixen är Corvina 40%, Corvinone 30% Rondinella 20% och Molinara 10%.
Inga torkade druvor används här. Vinet har fått tolv månader på fat . Två tredjedelar på ståltankar och  en tredjedel på barriquer.
Ett friskt och lättdrucket vin med fina körsbär, lite blåa plommon och en trevlig syra. Snälla tanniner.
Ett helt OK vin för den enkla pastan eller pizzan.

Vi provade två årgångar av deras Ripasso (2010 och 2012). Samma druvblandning som i basvalpolicellan. Lite mer tyngd, lite kraftigare smaker utan att bli alltför amaronelik.
En riktigt hygglig Ripasso.
Årgång 2012 finns i beställningssortimentet för 251 kr. Ett litet häftigt pris.

Det här vinet görs på Corvina 40% och Corvinone 30%. Dessa druvor får torka i ca tre månader och vinifieras för sig.
De resternade 30 procenten består av Merlot, Sangiovese, Cabernet Franc och Sauvignon. Dessa druvor torkas inte och vinifieras för sig.
De två olika juicerna blandas sedan och får ligga till sig i ca två år på barriquer.
Resultatet är ett mycket trevligt vin. Jag har skrivit om 2011:an här.
Nu var det 2012:an vi fick prova. Även den håller hög klass. Visst finns det en hel del amaroneliknande drag, men här finns också rejälare tanniner, en större syra och lite annorlunda mörk frukt.
Går alldeles utmärkt att kombinera med allehanda kötträtter.
Den finns i beställningssortimentet för 290 kr. Och det är den värd!!

Nu var det dags för en liten amaroneorgie. Vi provade årgångarna 2007, 2009 och 2010.
Vad jag tidigare  tyckt om årgång 2008:a kan du läsa om här.
2010:an känns lite ung idag. 2007:an är lite elegantare, medan 2009:an är mer komplex och har en större tyngd. Alla tre håller hög klass och har det gemensamma av mörka körsbär, björnbär torkade plommon, en frisk körsbärs sylt, aningens örter och en lång eftersmak med mörk choklad.
Mitt råd blir drick 2007:an och 2008:an de närmaste åren. 2009:an går alldeles utmärkt att dricka idag, men den kommer att utvecklas fint de närmaste fyra/fem åren. 2010:an öppnar jag om ett år. Den senare finns i beställningssortimentet för 557 kr.

Just som vi trodde amaroneprovningen var över, så kommer Nicola med ett fatprov av 2011:an.
Alkoholen redan nu nästan helt inbakad i frukten. Ung så klart, men väldigt lovande. Kanske blir det den bästa av dom alla.
Redan nu ger jag rådet: Var alerta den släpps.

Vi fick avslutningsvis även smaka hans två söta viner Stelle, en amandorlato och Viola, en recioto. Båda vinerna är namnade efter hans två döttrar.
Torkad frukt, körsbärssylt, plommon och aningens örter. Söta men med en stor friskhet.

Innan vi steg in i bussen för hemfärd fick vi som ville testa hans Grappa. I en lite fruktigare stil. Är man som Vintankar lagd åt det här hållet efter julmaten, så fick en flaska slinka med hem.








En fantastisk provning med lite magi i luften. Stort tack till Nicola och Laura för ett par riktigt trevliga timmar på eran altan.

En förmiddag hos Begali.

Fotot är taget av Fredrik Montelius, Clubamarone.

Ett av de besök på årets amaroneresa, som jag sett mest fram emot är besöket hos Begali.

Jag har aldrig tidigare besökt dom, men smakat deras viner har jag gjort.
Under VM i fotboll förra året drack jag deras Monte Ca´ Bianca i version 2006, vilket du kan läsa om här. Detta är ju den amarone som fått flest "3 glas" i Gambero Rosso. Inte mindre än elva gånger, nu senast var det årgång 2009.

Vi tas emot av Bruno, ingift i familjen Begali, som på en hygglig engelska guidar oss runt på vingården. Den är vackert belägen några km öster om San Pietro in Cariano i den lilla byn Cengia mellan Pedemonte och kullarna Castelrotto. I början på 1900-talet startade familjen Begali sitt vinprojekt här. Det omfattar idag 10 ha vinmarker. Nu är det Lorenzo Begali som tillsammans med sin fru Adriana, dotter Tiliana och sonen Giordano driver verksamheten

Bruno och Giordano presenterade de sju vinerna vi fick prova.

Fotograf är Fredrik Montelius, Clubamarone

Först ut var deras enkla Valpolicella Classico gjort på 65% Corvina, 30% Rondinella och 5% av områdets andra druvor.

Ett enkelt vin för vardagligt bruk. Ungt, friskt och med fina körsbärstoner. lite örter, mineraler och lämnar en törstsläckande liten bitterhet i eftersmaken.
Finns på "Bolaget" för 98 kr.

Deras Ripasso har tillhört mina favoriter. Jag har skrivit om årgång 2007 och 2009.
Även om jag idag inte är lika förtjust i ripassoviner, så tycker jag just Begalis har sin speciella charm.
Det är samma druvmix som hos Valpolicella Classico-vinet. En andra jäsning på amaronerester samt ett år på stora ekfat är den stora skillnaden.
Tydliga körsbär och en del örter. Bra syra och små, nätta tanniner gör detta till ett hyggligt matvin. På pluskontot sätter vi också att det är inte så amaronelikt utan lever helt och hållet på sina egna meriter.

Till höger har vi deras vin "Tigiolo". Det är gjort på 45 % Corvina och 45% Cabernet Sauvignon samt två lika stora slattar Rondinella och Merlot.
Vinet har fått sitt namn efter Tiliana, Giordano, Lorenzo.
Druvorna är sent skördade och har fått genom gå en kortare torkningsprocedur och sedan vila upp sig runt två år på tonneaux (500 l).
Mörk frukt, kryddor, läder, cederträ är saker vi hittar i doft och smak. Lite mindre syra än hos ripasson. Distinkta men snälla tanniner.
Inte riktigt min smak.

Nu dags för deras standard amarone. Druvmixen är den samma som i Valpolicella-vinet och Ripasson. Druvorna har torkats i ca fyra månader och sedan legat runt tre år på stora ekfat (tonneaux).
En ung amarone med ännu inte fullt utvecklade smaker.
Trots sin ungdom kan vi ändå hitta en del trevliga amaroneattribut som mörka körsbär, aningens torkad frukt, örter/kryddor och kakao. En hyfsat alert syra tillsammans med lite mer rediga tanniner signalerar en god framtid.

Ånyo kan vi konstatera att årgång 2011 lovar mycket.
Årgång 2009 finns i beställningssortimentet för 305 kr

 Nu var det dags för deras Monte Ca´Bianca. Namnet har det fått efter ett vingårdsläge på 2 ha vid berget (kullen) Ca´Bianca en liten bit från deras gård. Det arrenderades till en början, men köptes loss 1997.
Druvblandningen är lite annorlunda mot den vanliga amaronen.
Ca´Bianca görs på 40% Corvina, 35% Corvinone, 20% Rondinella och 5% Oseleta. Vinet har fått närmare fyra år på ekfat ( en blandning av barriquer och tonneaux).
Vi startade med årgång  2010. Egentligen alldeles för ung. Den här amaronen brukar behöva närmare tio år för att komma till sin rätt.
Det känns att vi har att göra med en ytterst elegant amarone, trots sin ungdom. Här finns många finstämda toner, men dom vill inte ta sig fram till fullo. Ändå är det här gott, ja t o m riktigt gott. Det vilar en lätthet över de kraftfulla smakerna: körsbären, de lätta örterna, den sparsmakade torkade frukten, den mörka chokladen och den lilla rostade tonen.
Stor utveckling är att vänta.

Vi fick även smaka årgång 2005 av denna läckra amarone. Här har det börjat smyga sig fram en del lite mer mogna och utvecklade smaker. Det finns en renhet och elegans som vilar över vinet. Smakerna är subtila och komplexa. Här skulle man behövt gått undan och slagit sig ner i ett hörn och lite mer koncentrerat ägnat sig åt Ca´Bianca.
En snabb sammanfattning blir. Elegant, mörk frukt, där de söta mörka körsbären dominerar med hjälp av lite fullmogna björnbär. Några finmalda örter, mörk choklad, lite, lite torkad frukt, aningens espresso och varsamt hanterade fat.
Syran ger fruktigheten en friskhet och håller den torkade frukten på behagligt avstånd. Vinet har en mjukhet samtidigt känner vi det där lilla motståndet från sammetslena tanniner.
Eftersmaken är formidabel i sin elegans.
Ett av resans tre bästa viner.

Jag skrev för ett år sedan om årgång 2006, som du kan läsa om här.
I beställningssortimentet hos SB finns årgång 2005 för 506 kr och årgång 2009 för 628 kr


Avslutningsvis fick vi även testa deras Recioto 2010. Samma druvmix som i standardamarone. Fyra månaders torkning och tre års fatlagring. Söt, frisk och rejält med torkad frukt. Liten alkoholton. Trots sin elegans är detta inte riktigt min cup of tea.