En fantastisk eftermiddag hos Monte Santoccio.

En av eftermiddagarna under vår vinresa med Club Amarone spenderades hos Monte Santoccio.
En mycket liten producent med ett par riktigt bra viner.
Vingården är på ca 3 ha och vinrankorna växer bokstavligen in i vardagsrummet. Den är belägen i utkanten av Fumane på 450 m höjd över havet. Årsproduktionen är på ca 14 000 fl.

Verksamheten drivs av Nicola Ferrari och hustrun Laura. Nicola har ett förflutet som vinmakare hos självaste Quintarelli.

Det blev en ganska häftig provning av hela sortimentet.

.

Vi startade med den vanliga enkla Valpolicella Classico.
Druvmixen är Corvina 40%, Corvinone 30% Rondinella 20% och Molinara 10%.
Inga torkade druvor används här. Vinet har fått tolv månader på fat . Två tredjedelar på ståltankar och  en tredjedel på barriquer.
Ett friskt och lättdrucket vin med fina körsbär, lite blåa plommon och en trevlig syra. Snälla tanniner.
Ett helt OK vin för den enkla pastan eller pizzan.

Vi provade två årgångar av deras Ripasso (2010 och 2012). Samma druvblandning som i basvalpolicellan. Lite mer tyngd, lite kraftigare smaker utan att bli alltför amaronelik.
En riktigt hygglig Ripasso.
Årgång 2012 finns i beställningssortimentet för 251 kr. Ett litet häftigt pris.

Det här vinet görs på Corvina 40% och Corvinone 30%. Dessa druvor får torka i ca tre månader och vinifieras för sig.
De resternade 30 procenten består av Merlot, Sangiovese, Cabernet Franc och Sauvignon. Dessa druvor torkas inte och vinifieras för sig.
De två olika juicerna blandas sedan och får ligga till sig i ca två år på barriquer.
Resultatet är ett mycket trevligt vin. Jag har skrivit om 2011:an här.
Nu var det 2012:an vi fick prova. Även den håller hög klass. Visst finns det en hel del amaroneliknande drag, men här finns också rejälare tanniner, en större syra och lite annorlunda mörk frukt.
Går alldeles utmärkt att kombinera med allehanda kötträtter.
Den finns i beställningssortimentet för 290 kr. Och det är den värd!!

Nu var det dags för en liten amaroneorgie. Vi provade årgångarna 2007, 2009 och 2010.
Vad jag tidigare  tyckt om årgång 2008:a kan du läsa om här.
2010:an känns lite ung idag. 2007:an är lite elegantare, medan 2009:an är mer komplex och har en större tyngd. Alla tre håller hög klass och har det gemensamma av mörka körsbär, björnbär torkade plommon, en frisk körsbärs sylt, aningens örter och en lång eftersmak med mörk choklad.
Mitt råd blir drick 2007:an och 2008:an de närmaste åren. 2009:an går alldeles utmärkt att dricka idag, men den kommer att utvecklas fint de närmaste fyra/fem åren. 2010:an öppnar jag om ett år. Den senare finns i beställningssortimentet för 557 kr.

Just som vi trodde amaroneprovningen var över, så kommer Nicola med ett fatprov av 2011:an.
Alkoholen redan nu nästan helt inbakad i frukten. Ung så klart, men väldigt lovande. Kanske blir det den bästa av dom alla.
Redan nu ger jag rådet: Var alerta den släpps.

Vi fick avslutningsvis även smaka hans två söta viner Stelle, en amandorlato och Viola, en recioto. Båda vinerna är namnade efter hans två döttrar.
Torkad frukt, körsbärssylt, plommon och aningens örter. Söta men med en stor friskhet.

Innan vi steg in i bussen för hemfärd fick vi som ville testa hans Grappa. I en lite fruktigare stil. Är man som Vintankar lagd åt det här hållet efter julmaten, så fick en flaska slinka med hem.








En fantastisk provning med lite magi i luften. Stort tack till Nicola och Laura för ett par riktigt trevliga timmar på eran altan.