2014 Peres d´Origines från Champagne Sanger

Det blev Alla Hjärtans Dag i år också. Vi inhandlade några fina kräftor och ett par kammuslor av Martins Fisk i Frillesås. Kokade lite bandspagetti. Hustrun fixade till såsen och jag rensade kräftorna. På min lott stod det också att välja dryck, så jag  plockade upp en flaska champagne från källaren. 

Det blev en champagne som var en helt ny bekantskap för oss.

Det här är ett litet kooperativ, som startade 1952 av 16 odlare. Idag förfogar dom över 13 ha vinfält i 42 olika byar. Dom är knutna till oenologiskolan i Avize (Lycée Viticole), där också champagnen skapas av 380 studenter under skolans chefsvinmakare och dess personals överinseende. Sju olika cuvéer producerar dom. 

Champagnen vi dricker ikväll är gjord på lika delar Chardonnay och Pinot Noir, där druvorna kommer från de 16 grundarnas vinfält belägna i Verzenay, Aÿ, Bouzy, Ambonnay, Avize, Verzy och Oger.

10 månader efter skörden buteljerades vinet utan filtrering. Det har fått ligga på sin jästfällning i drygt sex år och degorgerades i juni 2021 och fick då en dosage på 6g/l.

Färgen går i en gyllengul nyans.

Doften är frisk och rätt så utvecklad. Här finns en del äpplen, lite citrus, gott om gula stenfrukter, nybakat bröd, krossad sten samt aningens kaprifol. En verkligt trevlig doft som ni förstår.

Vi smakar och nickar mot varandra. Det här var ju riktigt gott!

Vi hittar precis som i doften lite äpple och citrus. Aprikoser, persika och nektariner tar betydligt mer plats i smaken än i doften. Här finns också en lätt brödig ton. Tydligt inslag av nötter (mandlar,hasselnötter). Aningens blommig ton och vi tycker det är kaprifol. Mineraler som får oss att associera till ostronskal och grusig sommarväg. En frisk och samtidigt behaglig syra. I eftersmaken tillkommer unset honung.

Den är i ett bra drickfönster nu och möjligen kan den utvecklas lite till.

Betyg 4+

Flaskan köptes för några år sedan av näthandlaren Fanwine.

Slutsåld där och jag önskar jag haft fler flaskor.

2019 Cascina Gentile Dolcetto di Ovada

 Jag startade i höstas ett miniprojekt som gick ut på att testa druvan Dolcetto. 

Så här skriver Vinguidens Sofia Ander: 

Som vanligt tvista de lärde om druvans härkomst. Men troligtvis har den sitt ursprung i Monferrato, ett bergigt område i sydöstra Piemonte. Här kan druvan även skylta med flera DOCG-appellationer som Dogliani, Ovada och Diano d’Alba. DOC-status har den i Alba, Asti och Acqui. Det kan dolcetto också vara lika stolt över. Vinerna från framför allt Dogliani är i regel mer kraftfulla och täta än i de nämnda distrikten ovan.

Jag hann 2024 med nedanstående viner:

- 2021 "Piandelle Mascha), Crissante 

- 2020 Dolcetto Dogliani San Luigi, Chionetti

- 2021 Docetto d´Alba från Elio Sandri

- 2021 Amalia Dolcetto d´Alba

- 2015 San Fereolo

2025 har jag fortsatt med dessa:

- 2020 Bricco Mollea Dogliani från trediberri

- 2023 Dolcetto d´Alba från Principiano

Ovada är ett distrikt med DOCG-status. Geografiskt ligger det i den sydligaste delen av Piemonte nästan på gränsen till Ligurien. Till Genua är det endast någon timmes bilresa. Vinerna ska vara gjorda till 100% på druvan Dolcetto. Regelverket säger: 

Mandatory maturation is 1 year starting on November 1st. If a vineyard (cru or sori) is mentioned on the label, a minimum of 13% alcohol content and 20 months of aging is required. This type of wine is released on the market on July 1st in the second year followong the harvest. If 'Riserva' is mentioned on the label, a minimum 24 months is required and earliest release date is November 1st.

I början på 1960-talet planterade Giovanni Gentile sin vingård i området Capriata d´Orba. Byggde bostad och vinkällare med utsikt över ägorna och tog namnet "Cascina Gentile". 1984 tog sonen Giuseppe över ansvaret. Han införde ett miljötänk med begränsning av syntetiska kemikalier och att integrera odlingarna med naturen. 2009 var det brorsonen Daniele Oddone som tog över ägandet. Verksamheten växte så att den idag omfattar tio vingårdar på inalles 18 ha. Från 2015 har dom även en vingård nära Tortona, där dom gör sin Timorasso. Alla vingårdarna drivs efter ekologiska principer. Endast egna druvor används.

Hundra procent Dolcetto och alla druvorna kommer från vingården "Cascinotto" i Capriata d´Orba. Daniele pressar druvorna mjukt och gör därefter skalmaceration i 7-10 dagar. Vinet jäser vid omkring 25 grader och pumpas runt var 6:e timme. Efter avslutad jäsning mognar vinet i rostfria tankar i 12-18 månader. Vinet varken filtreras eller genomgår klarningsprocess. Efter tappning på flaska mognar vinet minst ytterligare ett år i Cascina Gentiles vinkällare innan det släpps till försäljning.

Mina tankar om årgång 2017 kan du läsa här.

Färgen går i en intensiv mörk rubinröd nyans med lite violetta toner. 

Doften inleder med lite läder och höstlöv. Frukt och bär tar ganska så omgående kommandot. Det är en blandning av såväl röda som mörka bär. Här finns också några små nypor örter och kryddor liksom aningens stenkross.

I munnen är det kraftigare än många andra viner gjorda på Dolcetto. Medelfylligt och friskt med en härlig mörk frukt, där björnbär, blåbär och blåa plommon är de främsta markörerna. Visst finns här precis som i doften ett inslag av lite ljusare bär såsom syrliga jordgubbar och hallon. Några små nypor örter och kryddor bygger på den rätt så komplexa smaken. 

Eftersmaken är medellång. Den mörka frukten är med hela tiden, men i eftrsmaken tillkommer mandlar samt en aningens bitter ton av körsbärskärnor.

Betyg 4-.

Priset på SB är 219 kr

n

2010 Barolo Marcenasco från Renato Ratti

 En eländig och gråkall söndag förgyllde vi med att till söndagssteken plocka fram en flaska Barolo.

Den intressanta historien kring legendariska Piemonte-producenten Renato Ratti startar 1965 när unge Renato återvänder från Brasilien där han jobbat med att utveckla Cinzanos lokala vintillverkning. Åter i Piemonte köper han genast en vingård tillhörande den klassiska byn La Morra. Vinet, som döps till Marcenasco, blir firmans och hela regionens första vingårdsbetecknade Barolo. När enologen Massimo Martinelli börjar hos Renato Ratti (1969) utvecklas firmans stil och kvalitet markant. De kortar ned fatlagringen med fruktigare viner som resultat. Idéen anammades även av Angelo Gaja och i regionen under 70-talet var detta revolutionerande eftersom normen var att lagra Barolovinerna uppåt 10 år innan buteljering.

Ratti lanserade i början av 70-talet ytterligare två viner, Conca och Rocche, från vingårdarna med samma namn. Numera finns även en fjärde Barolo "Serradinari". I deras portfölj finns även langhe Nebbiolo, Dolcetto, tre olika Barbera samt tre vita viner.

1988 avlider Renato och den nyligen examinerade oenologen sonen Pietro tar över verksamheten. Han har sedan han tog över driften hunnit bygga en helt ny vinkällare och renoverat vingårdarna.

Källa: Importören Vinovativas hemsida

Druvorna plockas i oktober och avstjälkas och krossas omgående. Musten får jäsa i sju dagar på rostfria ståltankar. Vinet får sedan mogna i närmare 24 månader på en blandning av 25 hl och 50 hl stora ekfat av slavonsk ek. Endast begagnade ekfat används. Tillsammans ger detta en barolo i lite modernare stil och som också blir tillgänglig lite tidigare.

En underbar Barolo, som befinner sig i ett riktigt bra drickfönster just nu.

I doften hittar vi till en början lite läder och jord, som rätt så omgående trängs ut av en frukt som signalerar såväl röda som lite mörkare bär. Här finns i små portioner lite örter och kryddor. En finstämd ton av rosor, krossat grus och nypon.

Vi smakar och konstaterar att vi har en barolo med några begynnande mognadstoner. En hyfsat slank och lite småstram dryck.

Vi noterar en fin frukt med körsbär, hallon, några smultron och tranbär i centrum. Inslaget av björnbär får representera det lite mörkare bärintrycket. Den ungdomliga frukten är något på retur och har övergåt mer till elegans. 

Små portioner av örter och kryddor tillsammans med nypon, rosor och några steniga mineraler märks framförallt i den medellånga eftersmaken. Tanninerna finns där, men är ordentligt avrundade och nafsar trevligt i munhålan. En angenäm syra ska också sättas upp på pluskontot.

Betyg 4+

Flaskan inköptes 2014 på SB. Jag betalade då 269 kr, vilket måste anses som ett bra pris med tanke hur vinet presterar idag.

Bröllopsdag med hummer och champagne. 2013 Coeur de Cuvée från Vilmart.

 I lördags firade vi 40-årig Bröllopsdag. Lär tydligen kallas för Rubinbröllop. Det blev som de senaste 30 åren att vi firade med hummer och champagne. Dagen till ära valde jag en av våra absoluta favoriter från producenten Vilmart & Cie.

Min gode vän och fiskare Viking lämnade oss förra året, så i år beställde jag från en kompis i Fjällbacka. Skagerackhummer i stället för Kattegatthummer. Jag kan inte påstå att jag märker någon nämnvärd skillnad.

2013 Coeur de Cuvée. 

Detta är en av våra absoluta favoritproducenter. Vi har druckit de flesta av deras olika cuvéer. På den här länken kan du läsa lite mer om producenten.

Coeur de Cuvée är Vilmarts prestigechampagne. Den görs på en blandning av Chardonnay (80%) och Pinot Noir (20%), som vuxit på drygt 60 år gamla vinrankor. Den har fått ligga runt  tio månader på 228 liters stora ekfat innan den buteljerades. Den gegorgerades i december 2020, vilket betyder att den fått ligga på sin jästfällning runt sex år. Den fick då också en dosage på 7 g/l. 

Färgen går i en halmgul nyans. Det virvlar massvis av små fina  bubblor från botten på glaset.

Vi doftar och smakar och slår fast att detta är en champagne som trots sina dryga elva år från skörd alltjämt måste betraktas som tämligen ung och med många goda år framför sig. Med detta sagt så presterar den fantastiskt redan idag.

I doften hittar vi en fin samling av gula och gröna äpplen, några gula stenfrukter, rostat bröd, nötter, ostronskal, daggvåt grusgång, en del citrus, aningens banan och kaprifol. En frisk och ungdomlig doft som andas klass och elegans.

I gommen växer den ytterligare. Det här är helt enkelt förbaskat gott. Det mesta från doften återkommer i smaken. Äpplen, persika, aprikoser, nektariner, päron och en fin citruskompott bildar en underbar bas. Efterhand noterar vi rostat bröd, rostade mandlar och nötter samt skolkrita, aningens vitpeppar och honung.

Betyg 5-

Ge den två till tre år till och det blir en klockren 5:a. Den håller sedan toppformen i åtskilliga år till är ju något för den som har tålamod och god karaktär.

Årgång 2010 av Monte Ca Bianca från Begali och Las Flors från La Pèira

Förra lördagen tog vi farväl av två gamla bekanta. Båda från året 2010. En från Italien och en från Frankrike. Båda avslutar på topp!

Las Flors och producenten La Pèira upptäckte jag 2010. Det var då årgång 2006.  Jag blev helt hänförd och under tiotalet år var det en trotjänare hos oss. Allt från deras instegsvin Les Obriers de La Pèira, via kvällens vin Las Flors till prestigevinet La Pèira

2010 Las Flors från la Pèira

Jag har provat följande årgångar: 2006, 2007, 2008, 2009 och 2010. Samtliga årgångar har varit sagolikt bra. 

Historien om La Pèira startade 2004 då kompositören och musikern Rob Dougan köpte 11,6 hektar i Terrassez du Larzac i Languedoc. Ambitionen var att skapa ett vin som kunde mäta sig med de största i världen. Detta skulle uppnås med minimala skördeuttag, gamla vinstockar, klassiska druvsorter, en vinmakare från Chateau Margaux, högsta möjliga standard på utrustning samt fullständig dedikering.

Las Flors är gjort på druvorna Grenache (45%), Syrah (35%) och Mourvedre (20%). Det lagras till största delen i nya och begagnade Demi-Muids som är stora Barriquer om 600 liter.

Ett helt underbart vin, som jag vill påstå är helt på topp. Det kommer säkert hålla sig där ett antal år framöver, men det känns alltid roligt att fånga ett vin, då det är helt på topp.

Doften är stor, komplex och kraftfull. Den domineras av den solvarma, mörka frukten. Här finns gott om provencalska örter och pinjeträ, men också små delikata portioner av kakao, sötlakrits och violer/rosor.

I munnen är det kraftfullt med mogen mörk frukt: blåa plommon, mörka körsbär, solmogna björnbär och några hallon. Några nävar provencalska örter och kryddor känns tydligt. Finfin syra. Tanninerna har slipats av och nafsar lite smått i gommen, men tillräckligt för att bjuda ett försiktigt motstånd. 

Eftersmaken är lång med mera solvarm mörk frukt. Örterna tar för sig än mer och kompletteras med mörk choklad, sötlakrits och aningens rosor.

Ett alldeles underbart vin

Betyg 5-

Jag köpte den här flaskan på SB 2013 för 319 kr. Idag går den inte att hitta hos SB. 

2010 Monte Ca` Bianca från Begali.

Strax söder om Pedemonte i den klassiska Valpolicelladalen ligger den lilla byn Cengia. Där finner man producenten Lorenzo Begali som tillsammans med sin fru Adriana, dotter Tiliana och sonen Giordano driver denna anrika gård. Här har man producerat vin sedan början av 1900-talet. Dom släppte sin första amarone i och med årgången 1986. Sex olika viner producerar dom och däribland två amarone.

Det har gått nästan 10 år sedan jag besökte vingården. Du kan läsa om det minnesvärda besöket på den här länken.

Monte Ca Bianca är den Amarone som flest gånger har erhållit 3 Glas i den italienska vinbibeln Gambero Rosso. Den har i det närmaste prenumererat på den utmärkelsen. 

Jag har tidigare skrivit om årgång 2006, årgång 2010 här och om årgång 2015 här.

Druvblandningen är 40% Corvina, 35% Corvinone, 20% Rondinella och 5% Osoleta. Corvina och Corvinone kommer just från en vingård med samma namn som vinet, beläget en liten bit från huvudgården. Vinet har legat nästan 48 månader på ekfat (30% i stora ekfat och 70% i 225 l barrique). Slutligen ytterligare åtta månader på flaska innan det släpps ut på marknaden.

Det har gått nästan femton år sedan druvorna skördades, vilket en inte kan tro. Vinet har en enastående friskhet och fräschhet. Just detta är väl lite av Ca Biancas signum att det kräver en ordentlig ålder (10 år) för att riktigt bjuda upp.

Så fort korken dragits ut slår en charmerande och rätt så intensiv doft emot oss. Mörk frukt, lite örter, torkad frukt, kakao och aningens violer. Vilken utveckling vinet gått igenom. 2015 när jag första gången drackårgång 2010 var doften ytterst försiktig och diskret. Idag tio år senare är doften omedelbar och ett rent och skärt nöje att bara sitta och sniffa på.

Smaken är formidabel och här kombineras kraft och intensitet med komplexitet och elegans. En sagolik amarone helt enkelt.

Mörka körsbär, blåa plommon, några hallon och björnbär bildar en underbar fruktbas, som byggs på med några örter och kryddor. Finfin syra och behagliga tanniner ger sig också tillkänna. Avslutet är långt och utdraget med mera mörk frukt, några örter, katrinplommon och unset russintoner, men framförallt mörk bitterljuv choklad, någon droppe espresso och körsbärskärnor.

Ja jisses vilken amarone detta blivit!! Du som har några flaskor behöver inte ha bråttom. Den här amaronen kommer bjuda på magi i många år till.

Betyg 5-

Filmfestival och champagne

Göteborgs Filmfestival har tagit sin början. Vi har med åren blivit bekväma, så nu mera åker vi inte upp till Göteborg och kämpar i köerna till biograferna utan vi har löst ett Digitalt pass och ser det mesta på TV:n hemmavid. I torsdags var det premiär och de goda vännerna V och A var på besök. Vi startade kvällen med en skaldjursmiddag och champagne. Vi fortsatte sedan med filmen "Beating Hearts". Bra film och story samt väldigt bra skådespelarprestationer, men i mitt tycke lite många våldsamma scener.

Paul Sugot är en producent vars champagner jag drack för första gången 2023 och jag föll pladask för dom. Du kan läsa mina tankar genom att klicka Grand Cru Blanc de Blancs Vieilles Vignes Brut, som är en blandning av tre årgångar eller på 2010 Grand Cru Blanc de Blancs Vieilles Vignes Extra Brut .

Brigitte Beaufort är en helt ny bekantskap

Grand Cru Blanc de Blancs Brut från Pauk Sugot.

Vi dricker deras årgångslösa (NV) Grand Cru Blanc de Blancs, som det görs runt 5000 flaskor av. Chardonnay-druvorna har vuxit på vinstockar som är mellan 48 och 113 år gamla. Det är en mix av tre olika årgångar. I det här fallet 2009-2010-2011. Den har fått ligga runt tio år på sin jästfällning innan det degorgerades och fick då en dosage på 5 gr per liter.

Det här är riktigt förbaskat gott. Paul Sugots champagner växer för var gång vi dricker dom. 

Vi känner lätt bokna gröna och gula äpplen, lite persika, våta berghällar, rostat bröd och aningens citrus. Bra syra och med et avslut, där honung och kaprifol dyker upp. Lättdrucket och med en fin karaktär.

Betyg 5-.

Min flaska är köpt genom fanwine och jag betalade 482 kr per flaska när vi fyllde på vårt lager 2024. På SB är priset 672 kr.

2011 Passion Brigitte Beaufort

Champagne Brigitte Beaufort är ett familjeägt företag, som grundades 2008. Dom äger 4 ha runt byn Bouzy. Brigitte Beaufort driver verksamheten ihop med sina två barn Ann-Louise och Pierre-Herbert. Dom har påbörjat en omställning till organisk-biologiskt jordbruk. Dom producerar årligen runt 6 000 flaskor.

Vi dricker deras flaggskepp Passion från 2011. Den är gjord på mixen Pinot Noir (75%) och Chardonnay (25%). Den har fått ligga på sin jästtfällning i cirka 9 år och degorgerades i juni 2021, då den fick en dosage på 4 g/l. 

Färgen går i en djupare guldgul nyans.

I den friska doften hittar vi gula och röda äpplen, smultron, syrliga jordgubbar, gott om rostat bröd, aningens citrus samt toner från våta granithällar.

I munnen har den en härlig friskhet samt en viss elegans. Det är en champagne som lämnat det riktigt ungdomliga stadiet och fått en del mognadstoner. Det startar med en samling mogna äpplen gula-gröna-röda. Här finns en del citrus som tillsammans med rostat bröd, nötter, några röda bär och steniga mineraler bildar ett gott fundament. Syran är riktigt trevlig. I avslutet får vi ett bitterljuvt avslut av blodgrape.

Betyg 4+

En knapp femhundring gick den på för två år sdan, då jag köpte den.

2023 Dolcetto d´Alba från Principiano

 Jag startade i höstas ett miniprojekt som gick ut på att testa druvan Dolcetto. 

Så här skriver Vinguidens Sofia Ander: 

Som vanligt tvista de lärde om druvans härkomst. Men troligtvis har den sitt ursprung i Monferrato, ett bergigt område i sydöstra Piemonte. Här kan druvan även skylta med flera DOCG-appellationer som Dogliani, Ovada och Diano d’Alba. DOC-status har den i Alba, Asti och Acqui. Det kan dolcetto också vara lika stolt över. Vinerna från framför allt Dogliani är i regel mer kraftfulla och täta än i de nämnda distrikten ovan.

Jag hann 2024 med nedanstående viner:

- 2021 "Piandelle Mascha), Crissante 

- 2020 Dolcetto Dogliani San Luigi, Chionetti

- 2021 Docetto d´Alba från Elio Sandri

- 2021 Amalia Dolcetto d´Alba

- 2015 San Fereolo

2025 har jag fortsatt med dessa:

- 2020 Bricco Mollea Dogliani från trediberri

Nu ska jag testa en mycket ung Dolcetto från en producent jag aldrig druckit något av tidigare.

Ferdinando Principiano tog över familjens vinodlingar efter sin far i början av 90-talet. Han var starkt influerad av den moderna vinmakningsfilosofi som nyligen hade gjort sitt intåg i Piemonte. Syftet var att producera Baroloviner som tilltalade en bredare publik. Med hjälp av modern teknisk utrustning och nya franska ekfat i källaren skulle nebbiolodruvan tämjas att leverera tät och saftig frukt med kraftiga men mjuka tanniner. Ferdinando blev snabbt en framstående ambassadör för det nya Barolo men efter ett tiotal år började han, trots att hans viner blivit en kommersiell succé världen över, tvivla på att han valt rätt väg. Han upplevde att samtidigt som vinerna vunnit i omedelbar publikvänlighet hade de förlorat kontakten med sitt ursprung och sina traditioner. Ferdinando började därför långsamt svänga sin filosofi mot en mer traditionell stil, samtidigt som han införde naturligt hållbara odlingsprinciper i vinmarkerna. Idag, nästan femton år senare, är alla små ekfat sedan länge borta i källaren hos Principiano och fokus har flyttats från modern teknik till tradition och respekt för naturen. Ferdinando Principianos resa har gjort honom till frontfigur och inspiratör för många nya traditionalister i Barolo, en rörelse mot naturliga viner framställda utan bekämpningsmedel, med respekt för områdets traditioner och med så lite tillsatt svavel som möjligt. Allt för att vinerna ska förmedla druvornas mest nyanserade sidor från Barolos unika terroir.

Så här står det på importörens hemsida:                   Rött vin. DOC Dolcetto d’Alba. 100% dolcetto från stockar planterade 1960, 1989 & 2011 i områdena Sant’ Anna och Montagliato söder om Monforte d’Alba. Jäsning utan tillsatt jäst eller svavel följt av två veckor på druvskalen. Mognadslagrat på ståltank i 6 månader. Buteljerat i april 2024. Odlat helt utan kemikalier. 12% alkohol. Innehåller sulfiter. Drick 2024-2027. Serveringstemp: 14°C. Karafferas: Nej.

Ett mycket ungt vin med en en härlig friskhet och en ung nästan lite josig framtoning, där bären står i centrum.

I doften hittar vi mörka körsbär, blåbär, hallon, lite violer och örter samt en fin ton av svartpeppar och aningens krossat grus.

I munnen känns körsbären syrliga och inte lika mörka som doften antydde. Vi noterar ävn slånbär, tranbär, några lingon och hallon. Härlig syra och snälla väluppfostrade tanniner. I den medellånga eftersmaken återkommer bärsmaken fast nu i sällskap av lite blyga violer, steniga mineraler, aningens peppar samt en mineralsälta i avslutet.

Vi drack vinet till en lokalt producerad köttkorv och med rotmos gjort på de sista av våra egna rotfrukter. 

Jag tycker att Dolcetto går väldigt bra tillsammans med den svenska husmanskosten. Så även denna gång.

Visst är det ett okomplicerat och kanske inte det elegantaste vinet vi druckit, men det finns en härlig charm i den unga, friska och josiga frukten som vi verkligen uppskattar.

Betyg 4-

Vi köpte en låda från Caviste Vinhandel som innehöll två flaskor vardera av 

- 2023 Dolcetto (155 kr)

- 2022 Barbera 195 ( kr)

- 2020 Barolo del Comune di Serrlunga d´Alba (345 kr)