Brunelli Wine gör tre olika amaroneviner. Två av dom (Inferi och Titari) är riservor. Se definition nedan enligt Consorzio Valpolicella: 6) Innan viner etiketterade ”Amarone della Valpolicella” släpps på marknaden måste de genomgå en lagringsperiod på minst 2 år efter den 1 januari året efter skörden.
”Amarone della Valpolicella”-viner med beteckningen ”Riserva” skall genomgå en lagringsperiod på minst 4 år efter den 1 november samma år som skörden.
Den här kvällen är det Brunellis "vanliga" Amarone som vi njuter av. Inte så ofta jag dricker den, då jag blivit helfrälst på deras båda Riservor Inferi och Titari.
Brunelli är nog den amaroneproducent som jag besökt flest gånger. Ett par gånger har vi bott på deras Agroturismo eller Wine Relais. Ett fantastiskt trevligt boende i utkanten av den lilla staden San Pietro in Cariano. Ett reportage om detta har jag skrivit på Club Amarones hemsida.
Alla deras viner håller en väldigt hög kvalitet. Riservorna Inferi och Titari är enligt min uppfattning bland det absolut bästa som går att hitta i Amaroneväg. Årgång efter årgång håller dom världsklass. Ikväll är det deras "vanliga" Amarone vi dricker och den bjuder oss verkligen på en underbar vinupplevelse.
Den här amaronen görs på en druvmixen av Corvina (65%), Rondinella (25%) och Corvinone (10%). Druvorna kommer från deras vingårdar i San Pietro in Cariano och Pedemonte belägna på en höjd av 160 meter över havet. Druvorna har fått torka i cirka tre månader. I januari pressas druvorna och jäsningen sker vid en låg temperatur och varar runt 40 dagar. Vinet får sedan vila upp sig i två år på barriquer och tonneaux (lite större tunnor) gjorda av ek.
Det finns en underbar friskhet i såväl doft som smak. Den är något lättare i sin stil jämfört med de båda riservorna. Det här är en Amarone som inte behöver lika lång lagring innan den bjuder upp.
Årgång 2016 är nog den bästa jag druckit av Brunellis "vanliga" Amarone.
I doften hitta vi mörka bär, lite örter, aningens vanilj och kakao.
I munnen känns det friskt och något slankare än vad en amarone vanligtvis gör. De mörka körsbären tar för sig ordentligt och känns också något syrligare. Här finns lite andra bär i form av blåbär, svartavinbär, hallon och björnbär. Det fina inslaget av örter och kryddor tilltalas vi av. Någon fingerborg torkad frukt noteras. Eftersmaken är något längre än medel och den fina mörka frukten får nu sällskap av aningens mörk choklad, någon droppe espresso samt en större dos körsbärskärnor.
Det här är riktigt gott. Kanske kan den utvecklas något, men inte så mycket. Jag tror däremot att den kommer hålla den här höga nivån i åtskilliga år framöver.
Betyg 4
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar